It takes a village to raise a child…

Björn Svensson | 25/7 - 2020

 

Ingen har väl missat att Henlöv ska sluta hos Peder. Väldigt härligt att hästskötarna börjar få den uppmärksamhet de förtjänar!

Just därför tänkte jag spinna vidare på det och upplysa lite om hur viktigt teamet också är för oss som inte rider på högsta nivå.

Antingen gör du hästen bättre eller också gör du den sämre. Det finns inget mellanting.

Att producera tävlingshästar är inte bara en fråga om att rida och träna den bra. Det handlar lika mkt om hur man hantera den.

Om en häst ska tycka att det är trevligt att vara på tävlingsplatsen måste den hanteras och fostras där efter.

De som sköter hästar och utrustning är minst lika viktiga som den som rider hästen inne på banan.

Greven som tidigare bara varit på meeting med egen box håller nu på att lära sig att bli lämnad själv i lastbilen. Första tävlingen satt min faster som är hans största supporter hos honom hela tiden. Hon fanns där för trygghet och för att korrigera honom när uppvisade oönskat beteende.

Redan på andra tävlingen kunde han stå själv och avspänt tugga på sitt hö.

Alla runt hästarna måste vara överens om vad som förväntas av dem.

Vi tycker tex inte att man kan begära av hästen att den ska stå still när den precis har kommit ut ur lastbilen/transporten. När den kommit ut måste den få en chans att titta sig omkring i alla väderstreck innan man kommer rusande med utrustning.

När man plockar av transportskydd ska den givetvis stå still. Men när någon hämtar sadeln brukar vi låta hästen lägga en liten volt innan den ombeds att stå still igen. Samma procedur till skydden, osv. Det här systemet gör att även de som har enorma mängder myror i brallan brukar kunna hålla fokus på att vara stilla när de verkligen behöver vara det.

När en häst rids från lastbil/uppstallning mot tävlingsbanan första gångerna finns det alltid en medhjälpare med som kan hjälpa till att guida hästen från marken om den blir orolig.

Förra året hade vi en häst som tyckte det var riktigt jobbigt att lämna kompisarna när man skulle rida den från uppstallningen. För att inte förstöra dagen innan den börjat hade vi som rutin att den leddes upp till tävlingsplatsen och jag satt upp när vi väl var inne på framhoppningen.

Efter ett antal tävlingar med den här rutinen så kunde jag senare skritta hästen avspänt på långtygel upp till banan.

Medhjälparens roll under uppvärmning/framhoppning är för mig av största betydelse. Det finns en grundplan som alla i teamet har att förhålla sig till.

Vi försöker ha hästarna ute i ca 20min innan jag sitter upp. Jag sitter upp ca 15 ryttare innan start vilket ger mig ca 25 min att värma upp. När jag börjar rida är det personen på marken som har koll på hur fort det går inne på banan och när det är dags att börja hoppa. Jag vill ha 8 starter på mig att hoppa fram. För att framhoppningen ska bli bra får det inte finnas tidspress. Om den som står på marken upplever att något annat team eller häst är rörig och nervös försöker vi se till att inte hoppa samtidigt som den. Man blir som man umgås…

När vi hoppat fram färdigt följer alltid medhjälparen hästen fram till insläpp. Förutom att kolla över utrustningen en sista gång så blir hästarna lugna och trygga med att stå och vänta på att bli insläppta om de har sin person med sig.

Efter avslutad klass promeneras hästen tills den har kommit ner i normal andningsfrekvens och puls innan den kliver in i lastbil/transport igen.

Om ni har orkat läsa hela den här långa texten så förstår ni säkert  hur mycket sanning jag anser att det ligger i rubriken.

 

Björn alla steg räknas Svensson

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*