Kriminell respektlöshet!

Camilla Ivarsson | 14/12 - 2018

Alla som känner mig vet att jag är stentuff vad det gäller ärlighet och uppriktighet. Det är något som är otroligt viktigt för mig. 

När en kund vänder sig till mig för att få hjälp med sin häst så vill jag veta precis allt om den. Jag vill självklart veta både hästens positiva och negativa sidor. Det är det enda sättet för mig att matcha rätt häst till rätt ryttare är att få helheten. Vem vill köpa en häst utan att veta dess historik?

Nu undrar ni säkert vad jag försöker säga med det jag skrev tidigare. Det är ju självklarheter för de flesta människorna, eller?

Okej för att ni ska hänga med så drar jag det från början.

Jag minns telefonsamtalet väldigt väl från en hästägare som ringde mig 14 september 2018. Varför jag minns det så väl var för att Johan och Ebba och jag befann oss på semester på Cypern. Vi satt ute ute på balkongen när telefon ringde. Det var en kvinna som ringde och presenterade sig som nybliven hästägare. Hon hade som jag förstod det cirka två veckor tidigare köpt en häst som hon inte klarade av. Efter att hon hade berättat om hästen så förstod jag vilken häst det handlade om. Anledningen till att jag kände till hästen var för att säljaren hade kontaktat mig i våras och frågat om jag kunde ta mig an den på försäljning. Detta blir aldrig av utan hon försökte sälja den på egen hand.

Kvinnan som ringde mig berättade att hästen hade varit fantastisk på provridningen men när den kom hem och hon skulle rida den var alldeles för svår för henne. Även hennes tränare hade suttit på hästen och konstaterat att den var väldigt känslig. Eftersom hästar är mitt jobb så följer jag en ganska tydlig mall när jag frågar ut hästägaren om hästen.

Några av mina frågor är 

*är den besiktigad 

*är den röntgad?  några fynd?

*hur är den att rida på?

*har den gjort någonting till exempel stegrat bockat eller tvångat eller slängt av någon?

kvinnan i andra änden sa att nej den har inte gjort något mer än varit istadig, på en direkt fråga från mig om den hade slängt av någon så svarade hon nej…

Hon berättade vidare att hon som läkare hade sett många ridolyckor då hon hade jobbade på akuten i många år. Hon sa att många ridolyckor brukar sluta med allvarliga skador.

Jag litade på henne och tänkte att den här hästen vill ingen människa illa som så klart ingen annan häst i heller vill utan den behöver utbildas. 

Hästen kom några dagar efter att jag kommit hem från semester. En otroligt snygg trevlig individ ingen kunde tro att det skulle sluta som det gjorde!

Jag följer alltid samma plan med alla hästar som kommer till oss. Först får de landa en dag i sin nya miljö och dag 2 & 3 jobbar de i lina eller töm. Jag tycker att det är viktigt att de får en bra start hos oss och att vi får en god relation. När det väl var dags för att sitta upp så kändes hästen väldigt spänd och svår. Den bästa beskrivningen är att jämföra med att köra en krockskadad bil som är skev och krokig. Nåväl tänkte jag den var ju både väl besiktigad samt röntgad överallt så fel kunde inte vara på den det hade ju ägaren intygat mig om. Det enda som behövdes var en duktig ryttare för att utbilda den. Jag försökte med det mesta som till exempel longera den ordentligt innan uppsittning, byta sadlar, byta bett, rida inomhus, rida utomhus, stå i solariet innan jobb, stå länge med magnettäcke ja listan kan göras lång men hästen blev bara mer och mer spänd och skev.

Då kom den där ödesdigra dagen den 16 oktober då jag satt och skrittade på hästen på utebanan. Den blir rädd hoppa till får rumpan in under sig och jag känner att helvete nu blir det inte roligt, det kändes som någon högg den med knivar i ländryggen/korset. Den börjar tvånga helt hysteriskt och jag kämpade för att sitta kvar när den gick både åt höger vänster men framförallt väldigt högt upp i luften. Jag kände verkligen att den ville få av mig men inte för att den var busig utan att någonstans gjorde det väldigt ont i kroppen. Det hinner flyga många tankar genom mitt huvud och en av tankarna var att jag måste komma av så fort det bara går. Jag känner att den var på väg hoppa över vårt treslaniga staket runt ridbanan med mig på ryggen. Någonstans när vi är som högst upp i luften så tappar jag kontrollen och landar sjukt hårt mot marken med endast rygg och höft som stötdämpning!! Jag tappade andan och hinner tänka helvete bara den inte sparka mig i huvudet nu… 

Jag försöker krysta fram några ord till Ebba att inte försöka fånga den, ja ni läste rätt Ebba blev vittne till hela karusellen. Där låg jag och tänkte att det här gick inte bra. I vanliga fall har jag en ganska bra fallteknik och jag har i princip aldrig slagit mig när jag trillat av men detta var något av det värsta jag suttit på.

Ni som har följt mig ett tag vet att jag brukar säga att det finns inga dumma hästar utan de som gör sådana här saker har ont av något frågan är bara av vad. Det blev en lång natt på sjukhuset med stora mängder smärtstillande och CT av rygg, höft, bäcken. Jag kunde knappt gå eller stå. Det gjorde så sjukt ont invändigt. Kändes som något hade gått sönder mitt i kroppen. Efter några ensamma ångestfyllda timmar så kom beskedet att inga frakturer utan ”bara” mjukdelar. Så lättad över beskedet så tårarna sprutade. Många tankar hade snurrat i huvudet om hur jag skulle kunna överleva om jag var allvarligt skadad. 

Om jag fått frakturer på rygg/bäcken så skulle jag inte kunna rida på länge. Vem skulle kunna göra det åt mig? Kommer kunderna ta hem sina hästar? Hur ska jag kunna betala lön till min personal? Kommer mitt företag kunna överleva? Hur ska Ebba klara sig med skjuts till skolan? Hur skulle mina 7 egna hästar få skötsel? Ja tankarna snurrade i 190 i huvudet.

Läkaren sa att 4-6 veckors sjukskrivning Jo tjenare hur ska det gå till?! De två första dagarna var jag helt sängliggande och knaprade smärtstillande. Kryckorna blev min räddning för att ta mig till toaletten. Att vända sig i sängen eller ta på sig strumporna själv var en omöjlighet. 

De närmsta två veckorna efter att jag åkte av så bestod mina dagar av att röra sig så långsamt som möjligt och att försöka sköta mitt jobb från marken och inte från hästryggen.

När jag låg på sjukhuset så informerade jag hästägaren att jag hade trillat av och slagit mig men att hästen inte gjort det för att den var dum utan jag trodde att den hade ont. Jag föreslog att vi skulle boka en ordentlig genomgång på Helsingborgs djursjukhus. När vi väl var där så berättade jag för veterinärerna att jag var helt övertygad om att även om hästen visar tecken på hälta så sitter felet i korset/sileden.

Nästan lite läskigt men när den ultraljudades rektalt så visade det sig att den hade allvarliga fel på SI-leden och dessutom många gamla kroniska skador på bakbenen. 

Veterinären såg inte så positiv ut… 

Min undran är så klart varför ingen annan än jag funderat på om hästen har haft ont? Alla säger att den är känslig! Min fråga blir då direkt, varför är den så känslig att den blir svårriden? Klart hästar är olika och många är hetare än andra osv men alla hästar måste kunna ridas i alla gångarter och med stabil kontakt med bettet utan massa gramaner och skit! 

Det värsta i allt detta elände är att en kund kommer förbi och ska provrida en häst hos mig och jag berättar då att jag inte kan rida pga olyckan. Hon säger spontan ”Hur kunde du sätta dig upp på den där?”. Jag såg helt förvånad ut att hon kände till den hästen. Då visade det sig att den hade en vecka innan den kom till mig så hade ägaren (läkaren) låtit en annan ryttare rida den och då hade den fått panik, stegrat och slängt av henne och dessutom sparkat henne i ansiktet!!!!! Tjejen hade fått inte mindre än FEM frakturer i ansiktet!!  Sällan jag blir riktigt arg men hur fasiken kan man ljuga och undanhålla något sådant! Det är ju brottsligt! Framkallande av fara för annan enligt brottsbalken! Vem vill göra så mot någon annan människa? Riskera mitt liv, Ebbas mamma, andras liv och dessutom utan total förståelse för hästen! Fy fasiken! 

Jag konfronterade ägaren och efter mycket om och men så erkände hon att hon var med vid olyckstillfället och körde ryttaren till sjukhuset! 

Varför blir det då så här? Enligt mig finns det säkert många orsaker. Den största grejen är nog att det finns stor okunskapen och inte så många som kan ”läsa av” en häst. Sen tror jag att den största anledning är pengar. Det flesta är tyvärr beredda på att undanhålla en hel del för att de behöver sälja av ekonomiska skäl. Jag blir så otroligt ledsen bara att det alltid hästarna som kommer i kläm! Jag önskar ibland att det kunde finnas någon form av instans från myndighetshåll som tex Ridsportförbundet, Jordbruksverket eller någon ny instans som ger seriösa hästföretagare en certifiering. 

Så avslutningsvis så lita på din magkänsla och inte på vad folk säger! 

Kram Camilla

 

 

 

 

En hästägares mardröm

Camilla Ivarsson | 3/12 - 2018

Bellan återhämtade sig ganska snabbt efter sin sjukdom och kom sakta men säkert tillbaka. Vi fortsatte att kämpa tillsammans och juni 2008 föddes vår dotter Ebba. Det var en kämpig tid med komplicerad förlossning och allvarliga operation av mig men allt gick vägen till slut. Minns så väl när Johan fick tejpa ihop mitt kejsarsnitt efter två veckors ridabstinens. Ytterligare en vecka senare så tävlade vi LA:3 och vann på smått magiska 78%. Livet med Bellan började kännas att det flöt på i rätt riktning och vi debuterade msvb under hösten 2008 med goda resultat och flera placeringar. 2010 så red vi bland annat Lag-SM på vackra Ericsberg. Hela Sverigeeliten var på plats och vi gjorde vår andra start i Intermedier1 där. Gissa om jag var nervös?! Den tävlingen skulle jag kunna göra ett eget blogginlägg om😊.  Vi knep i alla fall en 4 placering på fina 68%. Jag var stolt och lycklig ryttare!

Hösten 2010 blev dock dyster. Min ordinarie hovslagare hade fått armen avsparkad och kunde inte sko Bellan under två skoningar. Jag fick tips av en mkt duktig hovslagare som skodde vad jag kunde se jättebra. Vinklarna såg fina ut men det kändes direkt på Bellan att något inte stämde. Hade han verkat för mycket? Bellan kändes ömfotad på alla fyra och jag blev rädd att något var riktigt tokigt. Jag valde att trappa ner träningen och bara låta honom skritta ut i skogen i nästan tre veckor. Efter ytterligare två veckor så var vi igång igen och tränade och allt kändes bra, eller gjorde det inte det?  Jag hade vetcheckat honom under tiden och alla böjprov var ua men på hårt underlag var han försiktigt så vi sa att det måste varit att hovslagaren verkat lite för mycket på honom. Min magkänsla sa att något inte stämde och en dag senare så hände det som inte får hända. Bellan blev akut halt och det visade sig vara en gaffelbandsskada på ett framben.  Det blev en lång rehab och många tusenlappar senare på både vattenbandsträning samt inköp av skrittband, laser, biolight och ett solarium. Nu skulle jag lära mig allt om gaffelbandsskador och lite till.

Bellan blev friskförklarad från sin skada och sakta men säkert tog vi oss tillbaka till tävlingsbanorna och skördade stora framgångar i PSG och int1.

2013 hände det som ingen hästägare vill vara med om och helst inte andra gången i sitt liv. Jag hade fått en svart vacker hingst i träning för att rehabilitera och även tävla. Hammer som han hette var en helt ljuvlig häst som jag tyckte väldigt mycket om. Hammer kom till mig på vintern och visade inga hingsttendenser alls vilket var otroligt skönt så klart. När våren kom så började han sakta förändras och blev extremt hingstig. Han blev stressade och väldigt utåtagerande mot Bellan. Där och då förstod jag inte hur mycket Hammers stress och utfall påverkade Bellan men så här i efterhand så var det ganska tydligt att det påverkade honom med inre stress. Jag hade önskat att Bellan varit lite mer utåtagerande så vi hade förstått honom. I stället så vågade han inte röra sig i boxen trots täckt mellanvägg mellan honom och Hammer. Stackars Bellan.

Bellan är en mycket speciell familjemedlem❤️

En kväll så sa Johan till mig efter att han kvällsfodrat och mockat att ”Bellan lär ju inte lida av förstoppning då han skitit minst 17 bajshögar”. Nästkommande dag hände det som alla hästägare fasar för. Bellan fick kolik och jag lastade direkt samtidigt som jag ringde till min veterinär Chris Johnston och frågade vart jag skulle åka, Ultuna eller Strömsholm. Chris lovade att kolla vart det var bäst och ringde åter till mig och sa att jag definitivt skulle åka till Strömsholm även om det var längre dit. Chris berättade att om Bellan måste buköppnas så fanns en av världens bästa kirurger på plats nämligen Laura Hirvinen. Okej tänkte jag att om jag nu förlorade Lambrusco i tarmvred så kan jag inte ha samma otur igen. Jag sa till Laura att jag inte kommer lämna min häst utan att jag ville vara med under hela operationen. Om han skulle dö så skulle jag var med honom så var det bara. När de skulle söva honom så försökte han slåss in i det sista och då tänkte jag bara att om han har den gnistan nu då måste han överleva detta!

 

Laura var helt fenomenal på att konstatera att det fanns ett felläge på grovtarmen och att risken för omvridning var stor. Hon sa att ju snabbare vi opererar ju bättre chans har vi. Någon stund senare så låg min älskade häst på rygg på operationsbordet. Jag följde operationen via ett fönster till operationssalen. Att få se denna unga begåvade veterinär men sina smala armar gräva fram grovtarmen som då var illröd och inflammerad var både otäckt men samtidigt fascinerande. Det som nog ändå fastnade mest på näthinnan var när de körde honom på en travers i taket och han hände med ryggen mot golvet och hovarna hakade i dörrkanten i taket. Jag tänkte bara ” Herregud min fina svårklasshäst” Sedan kom nästa skräck! Uppvaket, hur ska han klara det? Jag försökte så klart att få dem att låta mig vara där inne med honom men det fick jag inte av säkerhetsskäl så klart. Jag stod då och tryckte mitt ansikte mot det lilla kvadratiska hålet som fanns i dörren i nästan 45 min. Jag tror att kanterna på kvadraten satt kvar i mitt ansikte tills nästkommande dag. Jag visste ju hur mycket som kan hända när 600kg drogad häst ska ta sig upp på benen.

Bellan började röra lite på sig samtidigt som han lyssnade på mig, ja jag är helt övertygad om att anledning till det lugna uppvaket var min närvaro.

Efter cirka 4 dagar på Strömsholm så fick min kämpe kliva på lastbilen igen och resa hem till ett lugnt och skönt stall utan en hormonstinn hingst på gården. En ljuvlig känsla att det värsta var över.

Nu väntade bra på en bra återhämtning och en härlig faktura från Strömsholm men så mycket roligare att betala denna gången när man hade en häst med sig hem och inte bara i en urna.

 

Bellan har drabbats av fler allvarliga saker de senaste åren, kanske ni vill få hela vår story.

Hästen med många liv…

Kram Camilla

Livshotande tillstånd för Bellan

Camilla Ivarsson | 14/11 - 2018

Bellan och jag på Strömsholm 2015. Seger i int1

Visst ni att när veterinären gör ett bukpunktat på en häst för att undersöka bukvätskan så vill man att färgen på vätskan ska se ut som vitt vin och inte rött vin. Bellans bukvätska var tokrödoch jag förstod då att jag var på väg att förlora min vän. Veterinärerna gjorde ett snabbtest och kunde snabbt konstatera att han med största sannolikhet hade peritonit det vill säga bukhinneinflammation. Veterinären sa att om en vecka så vet vi om han överlever detta eller ej.. EN HEL VECKA!!! Fattar ni hur mycket knäna svajade på mig? Inte enskravallbenskydden kunde hålla mina ben raka längre. Skulle Bellan dö? På samma sätt som Lambrusco gjorde i min famn för exakt ett år sedan på samma djursjukhus? Jag pallar inte mer sorg och elände kände jag. Förtvivlan förlamade hela min kropp och hjärna. Tack och lov så stod min fina vän Jossan bredvid mig som en stor trygg pelare och sa ” Det ska vi fixa” Hur då tänkte jag?

Jag såg att Jossan hade en plan i huvudet men jag var för stum för att fråga. Hon åkte hem till vår gård och hämtade andra kläder till mig och vår hundvalp Jazza. Under tiden så pratade jag med veterinären och försökte få mer info om sjukdomen Bellan hade drabbats av. Veterinären sa att varför de får det är svårt att veta då det kan finnas många orsaker. Jag var dock ganska säker på varför. Jag hade blivit pushad att ”fodra upp” Bellan då han var ganska seg i sig själv och inte så kvick. Jag fick en säck foder med pelleterat foder att ge honom och jag kände direkt att nja det gillar jag inte men på något knäppt sätt så gav jag honom det ändå. Efter cirka två veckor men ouppblöt pellets så blev han sjuk. Jag tror att det fanns ett samband.

 

Veterinären informerade mig om att Bellans värden var skyhöga och chansen till överlevnad var liten.. Dessutom var risken för fång väldigt stor då det mesta av hästens blodsystem landar i hovarna. Tack och lov så kom Jossan tillbaka till Djursjukhuset och hon packar ut kläder, bedårande rottisvalpen Jazza och två solstolar och två täcken. Vi skulle helt enkelt campa i Uppsala och utanför Bellans box. Tur att man har vänner som fattar när man är på väg ner under marken. Vi bodde tre nätter utomhus då Bellan stod på isoleringsstall för risk för smitta. Vi vakade 24 timmar per dygn över honom och hade full koll på att hans dropp rann på och att djursjukvårdarna kom i tid till hans antibiotikabehandling flera gånger per dag. Ja de som jobbade där tyckte nog vi var skitjobbiga men samtidigt så var de nog glada över att vi hjälpte dem med den bitande och sparkande Bellan. Vi skämde bort honom med att klia honom överallt och detta är något han uppskattat i 11 år😊.

Sista natten var jag helt slut, ögonen gick i kors och jag sa till Jossan att den oron över om han kommer överleva eller inte tar kål på mig. Vid den tidpunkten hade vi varit vakna i nästa 60 timmar med bara korta powernaps. När vi ligger där under bar himmel i våra solstolar med täcke över oss och titta på stjärnorna och jag gråter så tar Jossan upp två snapsglas!!!  Jag hinner inte tänka något förrän jag ser att hon hivar fram en flaska Balieys och häller upp i varsitt glas till oss. Halleluja jag tror aldrig jag har uppskattat alkohol så mycket som den gången. Jag tvärslocknade inom 2 minuter.

 

Dag fyra på Ultuna började kännas som vi kunde stället och att bara stirra på sin häst samtidigt som ovissheten plågade mig. Jag tänkte att detta måste vara någon form av mentaltest på hur mycket man ska ta sig igenom innan man totalt bryter ihop. Johan ringde varje dag och pratade om hur vårt poolbygg hemma rullade på men ska jag var helt ärlig så kände jag att jag skiter i den poolen! Jag ville inte ens åka hem och se Bellans tomma box än minder Lambruscos minnesplats under vår stora ek på gården.

Dag sex så fick veterinärerna nya provsvar på Bellanspukpunktat och ingen kan fatta hur hans skyghöga värden kunde återgå till nästintill normala värden. Ingen var mer lycklig än jag! Veterinärerna sa att det var snudd på ett mirakel! Där någonstans förstod jag vilken fighter till häst jag har! Både på ont och gott.

 

Som ni förstår så lurade Bellan döden den gången men frågan är om ni tror att han gjort det fler gånger?

Orkar ni läsa mer om vår resa?

Kram Camilla

SOS på liv och död!

Camilla Ivarsson | 9/11 - 2018

Ungefär så kändes det när min goda vän Jossan ringde mig och sa att Bellan inte verkade må bra. Ett sus gick igenom mitt huvud! Hur kunde det vara möjligt att han inte mådde bra? Jag hade ju precis lämnat gården och kollade till honom innan jag åkte till jobbet i Solna tillsammans med Johan. För en gångs skull skulle vi samåka. Jag hör på Jossans röst att det var illa.. Jossan är den är coola, lugna personen som inte stressar upp sig i första taget.

Jag ber Jossan att kolla om Bellan har feber. På två sekunder svarar hon ”Ja han har 40 graders feber”. Shit tänker jag!! Jag frågar Jossan om hon kan lasta och åka till Ultuna själv och då svarar hon bara ”Vi är redan på väg!” HELVETE tänker jag!! Om coola Jossan har åkt själv med Bellan så är det kris! Jag måste åka till dem och få träffa min häst och se hur han mår. Han får inte avsluta som min älskade Lambrusco fick göra året innan. Att förlora en häst i tarmvred efter 14 år tillsammans det tar på krafterna. Åh allt bara snurrade i huvudet när jag stod där på gamla Råsunda fotbollsstadion med full kravallmundering på mig och inser då att Johan har vår bil på sin polisstation. 

Maktlösheten Infinner sig i cirka 30 sekunder tills lösningsfokus slår till och jag kliver fram mot mitt befäl och säger jag måste åka min häst är sjuk. Tack och lov var det min vän Anna som också är hästtjej som var mitt befäl den dagen. Hon var en av dem som pushat mig att köpa Bellan. Hon förstod precis hur jag kände. Hon sa bara ”åk”! Ehhh nu var det ju ett lite bekymmer… 

Jag hade ingen bil ju….  Alltså seriöst! Vad är oddsen! Johan och jag har aldrig samåkt tidigare och Bellan har aldrig varit sjuk innan!

Jag grabbar tag i Lelle som var en av mina bästa vänner och tårarna rann ner för kinder när jag stammade fram. ”Jag måste till min häst i Uppsala NU!”

Lelle och en äldre kollega från Trafikenenhten förstod mig och vi satte av i full fart med polisbilen mot Ultuna, Bellan och Jossan.

Vi lyckades landa samtidigt på djursjukhuset. På darriga ben gick jag fram till Bellan och såg hur dåligt han mådde. Det fick bara inte bli som med Lambrusco! Jag klarar inte att stå med en tom grimma igen inom loppet av ett år!! Bellan ska överleva så är det bara!!

Jag tuffade till mig och gick fram till veterinären som undersökte Bellan och sa till vederbörande på ett klart och tydligt sätt. ”Denna häst ska överleva så är det bara!!” Hon såg vettskrämd ut när jag pratade med henne. Då insåg jag plötsligt att jag var iklädd polisuniform med tillhörande kravallutrustning. Kan faktiskt förstå varför hon såg så livrädd ut. Lelle och trafikpolisen tog hand om mitt vapen och de andra sakerna och åkte tillbaka till fotbollshuliganerna. 

Jag och Jossan kramade om varandra och sa att detta måste bara gå vägen. Vi har känt varandra i hela livet och växt upp i samma håla. Jossan är yngre än mig men när man älskar hästar då tänker man inte på ålder. 

Efter att veterinärerna undersökt Bellan så fick vi domen.. 

PERITONIT= Bukhinneinflammation och livshotande tillstånd i minst en vecka!! Jag ville bara döööö! Skulle min fina älg försvinna i från mig?!

Jag satte mig ner och storgrät och tänkte bara att vi ska fixa detta på något sätt…

Hoppas ni vill veta hur det gick för oss// Camilla

Part 2 om älgen

Camilla Ivarsson | 4/11 - 2018

 Som ni säkert förstått så dansade älgen igenom besiktningen på Mälarkliniken den 4 oktober 2004. Bosse önskade mig lycka till med den magra hästen med det sneda korset. Glad i hågen åkte jag till Lejondals gård och deras fina anläggning där jag hade min andra häst Lambrusco uppstallad. Bellan var ju som sagt väldigt tunn snudd på mager och med tufsig man efter allt kliande av ringormen. Jobbet att bygga en GP-häst tog fart och jag insåg att jag hade mycket jobb framför mig…

I takt med mycket foder, mer muskler och bättre kondition så visade älgen en HELT annan sida!! Jag har många minnen från denna tiden. Bland annat så red jag ut mycket ensam men det slutade varje gång med att jag fick känna på både hård grusväg och på mjukare gräs. Jag red ut en gång med Märit och hennes lilla söta Skyline och plötsligt så känner jag hur Bellan börjar bromsa in för att inom två sekunder stegra sig och svepa över lilla Skys rumpa med båda frambenen och nästan snudda Märits rygg! Både jag och Märit undrade hur fasiken kunde han vara så snabb och försöka tjuvbetäcka Sky utan att vi hann reagera. Där och då förstod jag att mitt mål mot GP var sjukt långt borta!

Jag och Johan började känna att kostnaderna för vårt radhus i närheten av Lejondal samt två boxplatser var uppe i samma kostnadsläge som amorteringar för en mindre gård. Vi började leta efter en hästgård och till sist så hittade vi vår drömgård i Vallbyik i Upplands-Bro kommun.

Flytten blev dock inte så enkel för Bellan var allt annat än lättlastad! Jag kämpade och grät om vartannat när jag stod där i ur och skur för att få in min älg. Underbara Siv Birgersson kom och förbarmade sig över mig och gav mig sitt livs bästa trick. Den hjälpen var oumbärlig eftersom jag insåg att på egen gård var jag helt ensam och ingen som varken kunde hjälpa mig att lasta eller torka tårarna.

Under hela 2005-2007 så kämpade jag mot demoner och jävlar kändes det som. Bellan var en begåvad häst men hans största begåvning var att ta sig fram på två ben. Oftast kom jag inte från gården för Bellan ville  inte lämna gården och sina vänner. En solig dag så stod johan och mina föräldrar och byggde grushagar till hästarna och jag minns så väl när jag hoppade upp i sadeln i mina sprillans nya Pikuerridbyxor och skrittade mot allén på gården för att rida ut Bellan en sväng. Jag hinner säga hejdå till arbetsgänget och vips så tuggade jag grus IGEN! Självklart med ett stort hål på knäet på de nya ridbrallorna

Bilden hittade jag i arkivet och har några år på nacken! Självklart rider jag alltid med hjälm numera.

Mina föräldrar bönade och bad om att jag skulle sälja denna farliga häst. Ehh vem köper en istadig älg för 125 000kr??  Jag bet ihop och tog hjälp av bästa Pether Markne under flera år. Vi fick under den tiden bevittna alla Bellans konster. Vid flera tillfällen så stegrade han och la båda frambenen på sargen och hängde där med mig på ryggen. Kul värre! Under tiden Arphus byggdes upp så fanns det en låg sarg på ena kortsidan där sedan speglar skulle monteras. Tack och lov så fanns de inte där när Bellan valde att lägga sig på den lilla sargen och klämma mig mellan sarg och hans 650kg…

Pether sa ”Hade han inte haft dig som ägare så hade han varit korv för längesedan” Tänkte inte säga emot Pether på den punkten.

 

Jag hade så klart en förhoppning att komma till Falsterbo med min nya stjärna så jag kämpade envist med några tävlingar med gott mod till en början. Vid ett antal tillfällen så kom jag hela vägen till X och gjorde halt hälsning och sedan visade Bellan magen för domaren och japp Johan fick komma ner från läktaren och leda oss ut från banan. Pinsamt värre och besvikelsen var enorm.

 

Under 14 år så har det hunnit hända en del om ni vill läsa mer om Älgen så kommer nästa avsnitt handla om liv & död för Bellan.

 

Take care/ Camilla

En långvarig kärlekshistoria!

Camilla Ivarsson | 2/11 - 2018

Tubular Bells, the King, Bellan, Tubbie, Lucky Seven ja kärt barn har många namn.

Jag får frågan ganska ofta om hur jag hittar mina hästar och jag brukar skoja och säga att de hittar mig! Men med Tubular Bells oftast kallad Bellan så letade faktiskt jag upp honom. Minns så väl den tävlingen i Karlstad som jag släpade med Johan till (då när han var nykär och åkte land och rike med mig). Vi kunde konstatera att min dåvarande älskade häst Lambrusco inte räckte till att konkurrera upp längre än till MSVB sen blev det svårt. Jag red flera PSG och INT1 men kunde inte nå prispallen. Då där i Karlstad så sa jag till Johan att tänk om där den hästen varit min och så pekade jag på en häst inne på banan som rörde sig magiskt men var lite för svår för sin ryttare. Jag utbrast ”Tänk om den hade varit min” Nykära Johan frågade då ”Hur menar du? Har det någon betydelse vilken häst du sitter på??” Japp svarade jag snabbt och berättade vad som krävs för att nå högre upp i klasserna och procenten så klart. Johan var redan då en lösningsfokuserad man så han sa bara ”Då får vi väl skaffa rätt häst till dig! Du förtjänar en chans som du sliter”. Ja jag vet att jag har en bra man och därav behållit honom i snart 20 år…

Jakten på den perfekta hästen tog fart och jag kontaktade Tyskland för det var väl där alla fina hästar fanns? Jag ville så klart komma åt det eftertraktade Sir Donnerhallblodet som alla pratade om. VHS band skickades från Tyskland och året var 2004 och OS i Aten pågick för fullt precis som mitt hästletande. Jag hade enligt mig själv en bra budget på 85 000kr och kände att jag för de pengarna skulle kunna hitta min GP häst. Jag hann prova en fd hopphäst vid namn Braveheart och jag föll pladask meeeen var han en GP häst svaret var nej..

 

Jag fick då tipsa av min medryttare på Lambrusco att hon hade en bekant som han en MEGA fin fyraåring till salu. Okej tänkte jag att innan jag drar till Tyskland och hittar min stjärna så kan jag väl kolla på denna superstar.. Sagt och gjort så bokade vi en lördagskväll i september för provridning. Jag kommer dit och är supertaggad tills jag ser eländet.

En stor ÄLG!!! Fattar ni hur Bellan såg ut? Stor som en älg och mager som skaftet på en sopkvast och dessutom ringorm och en avkliad man. Under sadeln fanns typ tre paddar för att sadeln inte skulle glida av den spetsiga ryggraden. Jag tänkte ”Jaha där rök den lediga lördagkvällen” ” Det får nog bli en sväng till Tyskland trots allt”. Av respekt för ägaren till Bellanså stannade jag och tittade på ÄLGEN. Ägaren Johanna var väldigt liten på denna stora häst och det såg nästan lite komiskt ut men samtidigt så såg jag små glimtar här och där i hans sätt att röra sig. WOOW tänkte jag där finns något i den där hästen som ser ut som framtiden! Jag satt upp och red några varv och var såld! ÄLGEN hade förfört mig! Ja så var det! Han tog mitt hjärta i samma sekund som jag satte foten i stigbygeln. Kunde detta var möjligt att jag hade hittat min blivande stjärna på Upplands-Bro ridskolan ca 5 minuter från Lejondal där jag stod uppstallad. Kändes nästan overkligt och omöjligt.

Jag kände mig vimmelkantig av denna häst och trots sin tomhet i blicken och magra kropp så sa han mig något… Där och då förstod jag att jag inte kan köpa häst utan att hjärta säger ja. Jag var dock klok och tänkte att någon duktig ryttare skulle få hjälpa mig och på den tiden så hade jag Märit Olofsson i stallet bredvid mig. Jag bad om hennes hjälp att utvärdera om Bellan var en framtidshäst. Märit hade på den tiden så mycket mer erfarenhet av kvalitetshästar än vad jag hade. Minns så väl hennes smile när hon red honom och sa woow Millan vilken häst! Men hon var också osäker på om han hade talang för till exempel galopppiruetter då hans galopp var enorm men svår att samla. Ja ja tänkte jag det får vi lösa på något sätt… För vi hade ett större bekymmer än så.

 

Johanna ägaren var benhård på priset! 125 000kr är det som gäller annars för det vara. Jisses tänkte jag hur ska jag få tag i de 40 000kr som saknas?! Jodå ser ni att jag levde ju med den där fantastiska mannen som jobbar med lösningsfokus. Under tiden Märit och jag testade Bellan så hade Johan någon spekulant på vår nyinköpta fina Volvo XC speciell edition Ocean Race! Hans plan var att sälja bilen och få loss pengar till Bellan och sedan köpa en billigare bil trots att han nyligen köpt sin drömbil! That calls LOVE!!

Pengarna var redo nu väntade besiktning av ÄLGEN! Glömmer aldrig när snälla, mjuka, artiga Bosse Sjöholm på Mälarkliniken frågade mig lite försynt ” Camilla tänkte du köpa denna magra sneda häst” Japp svarade då den liten sturska polisstuderande tjejen.

 

Nyfikna på fortsättningen på en solskenskens historia?

Kram Camilla

Airbags!

Camilla Ivarsson | 17/10 - 2018

Oh my good vilken smärta!

Igår hände det som inte får hända någon ryttare och än mindre en ryttare som har hästar som levebröd. Igår hoppade jag upp på en av våra utbildningshästar på vår utebana. Den kändes lite spänd när jag satt upp men jag tänkte det släpper nog vilket det gjorde tills hundarna började skälla och studsa.

På mindre än två sekunder så hann jag tänka massor med saker. Faaaan jag måste få stopp på tvångandet, helvete jag får inte hejd på det, jo fasiken nu står vi still! Pheeew!  Jag andas ut och min dotter Ebba andades också ut och vi hann säga några ord innan rodeon var fullt igång igen. Då värre och mer höjd på tvångandet. Jag försökte på nytt få hejd på det hela men hästen fortsatte bara och jag kände att jag måste komma av!! När vi var på väg mot staketet och jag kände att det låg i farans rikting att jag skulle få segla över vårt treslaniga staket.

Sekunden senare blev det touchdown de lux😰. Jag som är tränad på att ”ramla av smidigt”’föll som en gråsten mot marken med rygg och höft först. Jag kände bara hur luften gick ur mig och när jag försökte ropa på Ebba så kved jag bara.

 

Efter sex timmar på akuten med CT röntgen så kan jag ännu konstatera att det är bra med airbags lite här och där.

inga skelettskador men sjukt ont i mjukdelarna..

Dax att se över sin försäkring under morgondagen tror jag. Tror ingen vill åka av en häst men som egenföretagare så växer paniken att om jag skadar mig så blir det kris. Inget skyddsnät, vem ska rida alla hästarna, försörjning av gård, lön till personalen ja listan kan göras lång.

Nu vilar min ömma krop från sadeln en dag!

 

Take care/ Camilla

Ännu en vecka till ända…

Camilla Ivarsson | 7/10 - 2018

Önskar verkligen att jag kommit loss någon dag under veckan som varit och besökt Flyinge men nix det var svårt att komma ur sadeln. Jag hade gärna suttit på läktaren och dreglat när den fantastiska Springbank II VH äntrade manegen. Gratulera alla inblandade men främst hans uppfödare Tobias Hansson som kämpat så många år för sin fina avel.

Förra söndagen så tog jag och Månsagårdens Beauty en sväng till Åsbo ryttarförening för att försöka få till ett kval till MSVb. Eftersom jag inte tävlat Beauty mer än en gång tidigare och inte känner henne så väl så valde jag att rida två klasser. Vi mjukstartade i LA:3. Hon var riktigt fin och lyssnade bra på mig. Min plan men henne är att ”jogga” runt inne på banan för att hon ska få en trevlig och positiv upplevelse av att tävla. Att bara jogga belönades med hela 72,7% och en andra plats. Till MSVC var hon lite mer på hugget men samma plan från min sida var att ”jogga” vidare och försöka få till ett kval. Att bara jogga gav oss  68,3% och ett givet kval mot nästa nivå. Lyssnar på mitt låtval och gissa varför jag valde just den låten…

Minns ni den coola treåringen vi har på utbildning? Golden Ace är verkligen en guldgosse. Så sjukt fin häst med mycket fina gångarter och ett psyke av stål. Kolla in filmen och njut i en minut för det gör jag på hans rygg!

Mitt jobb är helt undebart när jag tänker efter! Tänk att få sitta på dessa fina hästarna och även få utbilda dem och förädla dem under den korta tiden där är hos oss. Till exempel Holmtebo Doolan. Han gjorde väldigt fina enstaka byten när han kom men under 3 månader har han lärt sig byta ner till vartannat och även ner till varje. Halleluja! Lycka den ryttare som köper Doolan.

Vet inte om jag har berättat att vi jobbar på att bli Skånes nya djurpark! Vi har en mängd djur på gården i form av hästar så klart men även ett gäng katter och även goa hundar. Vår minsting i samlingen är frallan Elsa. Ingen kan missa henne då hon både snarkar och pruttar högt och tydligt. Ibland vaknar hon till och kör ett tungt fyspass.

Elsa min ständiga följeslagare

Jag kommer aldrig sluta drömma om att börja rida fälttävlan igen. Jag är ingen utpräglad dressyrnörd utan jag gillar när det dundra under mig och när vinden viner i ansiktet i en full galopp över fältet. Jag tror verkligen att våra dressyrhästar uppskattar att få sträcka ut i galopp och även lägga av en och annan brall.

Quo-Vadis I.M

Avslutar med en bild på min vackra Zaccheus i sitt nya pannband. Visst är han rätt söt?

Nu väntar sängen 23.45 och en lång härlig arbetsvecka väntar!

 

Ta hand om er och glöm inte att njuta av livet/ Kram Camilla 

 

När stormarna viner men lugnet lagt sig

Camilla Ivarsson | 28/9 - 2018

Torsdagkväll och klockan har  hunnit bli 23.30. Familjen har krupit till sängs medans jag sitter och myser i soffan och försöker knåpa ihop salufilmer, bokföring ikapp med stormen som viner runt husknuten. Ärligt talat så njuter jag av denna stund på kvällen. Tystnad och min hjärna får jobba i lugn och ro. Jag blir sällan trött på kvällen utan snarare pigg och kreativ. Kanske jag ska ge mig på att skruva ihop soffbordet som min gulliga personal bärgade hem från Ikea igår?  Nä så pigg är jag nog inte trots allt:) Ibland är det skönt att bara få vara vilket jag som är hyperaktiv har svårt att hitta läget för. Jag tror min pigghet på kvällen/natten kommer från alla år som utryckningspolis. Dygnen bara flöt ihop och man kände sig smått jetlaggad hela tiden:

Hur som helst så var föregående vecka en bra och rolig vecka( i alla fall det mesta…). Det kom en ny saluhäst även denna vecka. Ett nioårigt vackert sto som ska utbildas av mig och sedan matchas för försäljning. Hon är verkligen en trevlig individ. 

Ofelia född 2009

Jag letar efter knapparna på vår häftiga saluhäst Colandro. Han är en stor fin KWPN  valack med resultat upp till PSG. Han kan det mesta till GP med sin ryttare och min uppgifter är att hitta knapparna och sedan matcha honom till rätt ryttare. Han har ett hjärta av guld och skulle aldrig vara fräck eller testa sin ryttare i något läge. Sådana hästar växer inte på träd. 

En liten filmsnutt på hans häftiga passage!

Jag är en väldigt positiv person och gillar att se saker och ting från ett positivt håll. Visst kan även jag deppa ihop men jag kommer oftast ur det på två sekunder. En sak som jag märkt är att många negativa människor sk energitjuvar söker sig gärna till mig!! Varför är det så?  Jag tor det beror på att i deras liv behöver de energi och de försöker sno min! HELL NOT!! Jag försöker rensa bort energitjuvarna BIGTIME!  Ebba vår dotter är en stor energikälla till mig och jag lovar att jag inte tar energi från henne utan vi utbyter energi! På bilden syns hon med min nya stjärna Zaccheus som hon har bestämt ska bli hennes childrenhäst om några år. Den som lever får veta…

                            Ebba & Zaccheus

I fredags fick jag det där samtalet som gör att man blir stel i hela kroppen och vill bara att personen i andra ändan ska säga ”jag skojade bara”. Tyvärr var det inte så utan min sambo Johans chef ringde och berättade att Johan var på väg med ambulans till sjukhuset och att de tyckte jag skulle komma dit. Allt snurrade i huvudet och jag for av hästen jag satt på och ropade på Sara och Vilma som jobbar hos mig att jag måste åka och lämnar er med allt. Sjukt skönt att ha bra folk runtomkring sig när sånt händer. Flög in på skolan och hämtade Ebba och sen fick min 17 åriga gamla Volvo jobba hårt på vägen till Malmö…

Johan mår efter omständigheterna bra och inga framtida problem ska finnas tack och lov. Jag vill verkligen ge alla följare en uppmaning! Var rädda om varandra, skiljs aldrig åt som ovänner och ta inget för givet!!

La familia❤️

På lördagen var både jag och Ebba anmälda till våra hemmatävlingar på Willands ryttarförening. Vi hade familjeråd och bestämde oss för att åka trots att Johan låg inlagd. Ebba och Holmgaards Domingo gjorde två magiska rundor i LB och LA. Hon segrade i båda klasserna på 75,5% samt 69,8%. Jisses vilket fokus. Efter prisutdelningen var det snabbt ombyte för Ebba och iväg på fotbollsmatch.

 

Själv så åkte jag snabbt hem och lastade av Domingo och in med Krut( Quo-Vadis) och Bodil (Månsagårdens Beauty) och tillbaka till Willands. Det var Bodils och min första start tillsammans och vi gjorde succé. Nästan 71% i LA och 66% i MSVC i storm och regn på tvären men ett kval till MSVB blev det. Bodil är en helt underbar häst med fantastiska kvaliteter men också a lady. Inte en dam som du kan sätta i ett skruvstäd.

Krut gjorde en fin skolrunda i MSVB på nästan 66% trots överladdad byten. Han måste förstå att det är jag som GER signal och inte han som ta egna intiativ. We keep up the good work!

Bodil & Krut och ett par skitiga ridbyxor:))

Till helgen ska Bodil och jag startar igen och hoppas så klart kunna sätta kval två för att gå vidare upp i klasserna. Så klart ingen stress men skönt att få det på plats och bara fortsätta henne underbara utveckling.

Håll gärna tummarna för oss!

Take care/ Camilla❣️

Svårt att få tid vid datorn när man jobbar med hästar

Camilla Ivarsson | 14/9 - 2018

Jag hyser en stor tacksamhet till de som uppfann smartphonen!! Hur skulle livet med häst annars kunna flyta på. Jag är ganska flitig på social medier med inlägg om nya hästar och även annat kul som händer hos oss! Att klippa och redigera filmer gör jag oftast i farten mellan stall och ridhus eller på det där toabesöket som jag egentligen inte hade tid med. Att klippa filmer och lägga in snygga bilder och passande musik är en viktig del att presentera våra fina saluhästar. Jag tror att många tycker att det är svårt men som med allt annat när du kan det är det lätt.

Jag hinner oftast svara på Mail mellan avskrittning eller framskrittning för allt handlar ju om effektivitet och de flesta förväntar sig korta svarstider i vår uppkopplade tillvaro.

Bilden avslöjar att jag är beredd att gå ner på alla fyra för att få den perfekta bilden

Jag råkade ut för ett getingstick i tisdags när vi fotade snygga Golden Ace. Det stack till och jag kved till lite ynkligt. fortsatte så klart rida under eftermiddagen med en arm som fortsatte att svälla som en deg som står på jäsning. Natten blev så klart olidlig för att inte tala om nästkommande dag. Men vaddå jag måste ju RIDA alla 14 hästar innan jag kan sätta mig själv i första rummet och besöka en läkare! Alltså ibland undrade jag om vi hästmänniskor är udda?! Känner inget annat släkte som är som vi…

 

Okej men till sist så insåg även jag att nu måste jag nog få hjälp med armen som håll på att spricka i huden. Allt blev som ormskinn och fullt av fyllda blåsor. Har aldrig sett något liknande och inte läkaren i heller. En laddning med antihistaminer, cortison, antibiotika så kan jag numera komma i en tröja igen.

Vi har fått en ny fin saluhäst som heter Domino Pop och är sexårig valack e: DaminoSD- Bernstein. Söt med ett härligt temperament. Han kommer matchas till rätt ryttare under kommande månader.

 

Veckan avslutades som bäst med att jag och Zaccheus debuterade MSVC:1 och MSVC:2 på Gärdsryttarförenings fina tävlingar. Zacce gjorde två helt fantastiska starter med 68% i den ena starten och hela 70% och seger i den andra starten. Vilken häst jag har!! Att gå från inte tävlat alls till MSVC på några månader känns fantastiskt roligt! Nu väntar en veckas vila och sedan fokuserar vi på att han ska lära sig byta galopp. 

All kärlek till Zaccheus och alla ni som följer oss på vår resa💖

 

// Camilla