En hästägares mardröm

Camilla Ivarsson | 3/12 - 2018

Bellan återhämtade sig ganska snabbt efter sin sjukdom och kom sakta men säkert tillbaka. Vi fortsatte att kämpa tillsammans och juni 2008 föddes vår dotter Ebba. Det var en kämpig tid med komplicerad förlossning och allvarliga operation av mig men allt gick vägen till slut. Minns så väl när Johan fick tejpa ihop mitt kejsarsnitt efter två veckors ridabstinens. Ytterligare en vecka senare så tävlade vi LA:3 och vann på smått magiska 78%. Livet med Bellan började kännas att det flöt på i rätt riktning och vi debuterade msvb under hösten 2008 med goda resultat och flera placeringar. 2010 så red vi bland annat Lag-SM på vackra Ericsberg. Hela Sverigeeliten var på plats och vi gjorde vår andra start i Intermedier1 där. Gissa om jag var nervös?! Den tävlingen skulle jag kunna göra ett eget blogginlägg om😊.  Vi knep i alla fall en 4 placering på fina 68%. Jag var stolt och lycklig ryttare!

Hösten 2010 blev dock dyster. Min ordinarie hovslagare hade fått armen avsparkad och kunde inte sko Bellan under två skoningar. Jag fick tips av en mkt duktig hovslagare som skodde vad jag kunde se jättebra. Vinklarna såg fina ut men det kändes direkt på Bellan att något inte stämde. Hade han verkat för mycket? Bellan kändes ömfotad på alla fyra och jag blev rädd att något var riktigt tokigt. Jag valde att trappa ner träningen och bara låta honom skritta ut i skogen i nästan tre veckor. Efter ytterligare två veckor så var vi igång igen och tränade och allt kändes bra, eller gjorde det inte det?  Jag hade vetcheckat honom under tiden och alla böjprov var ua men på hårt underlag var han försiktigt så vi sa att det måste varit att hovslagaren verkat lite för mycket på honom. Min magkänsla sa att något inte stämde och en dag senare så hände det som inte får hända. Bellan blev akut halt och det visade sig vara en gaffelbandsskada på ett framben.  Det blev en lång rehab och många tusenlappar senare på både vattenbandsträning samt inköp av skrittband, laser, biolight och ett solarium. Nu skulle jag lära mig allt om gaffelbandsskador och lite till.

Bellan blev friskförklarad från sin skada och sakta men säkert tog vi oss tillbaka till tävlingsbanorna och skördade stora framgångar i PSG och int1.

2013 hände det som ingen hästägare vill vara med om och helst inte andra gången i sitt liv. Jag hade fått en svart vacker hingst i träning för att rehabilitera och även tävla. Hammer som han hette var en helt ljuvlig häst som jag tyckte väldigt mycket om. Hammer kom till mig på vintern och visade inga hingsttendenser alls vilket var otroligt skönt så klart. När våren kom så började han sakta förändras och blev extremt hingstig. Han blev stressade och väldigt utåtagerande mot Bellan. Där och då förstod jag inte hur mycket Hammers stress och utfall påverkade Bellan men så här i efterhand så var det ganska tydligt att det påverkade honom med inre stress. Jag hade önskat att Bellan varit lite mer utåtagerande så vi hade förstått honom. I stället så vågade han inte röra sig i boxen trots täckt mellanvägg mellan honom och Hammer. Stackars Bellan.

Bellan är en mycket speciell familjemedlem❤️

En kväll så sa Johan till mig efter att han kvällsfodrat och mockat att ”Bellan lär ju inte lida av förstoppning då han skitit minst 17 bajshögar”. Nästkommande dag hände det som alla hästägare fasar för. Bellan fick kolik och jag lastade direkt samtidigt som jag ringde till min veterinär Chris Johnston och frågade vart jag skulle åka, Ultuna eller Strömsholm. Chris lovade att kolla vart det var bäst och ringde åter till mig och sa att jag definitivt skulle åka till Strömsholm även om det var längre dit. Chris berättade att om Bellan måste buköppnas så fanns en av världens bästa kirurger på plats nämligen Laura Hirvinen. Okej tänkte jag att om jag nu förlorade Lambrusco i tarmvred så kan jag inte ha samma otur igen. Jag sa till Laura att jag inte kommer lämna min häst utan att jag ville vara med under hela operationen. Om han skulle dö så skulle jag var med honom så var det bara. När de skulle söva honom så försökte han slåss in i det sista och då tänkte jag bara att om han har den gnistan nu då måste han överleva detta!

 

Laura var helt fenomenal på att konstatera att det fanns ett felläge på grovtarmen och att risken för omvridning var stor. Hon sa att ju snabbare vi opererar ju bättre chans har vi. Någon stund senare så låg min älskade häst på rygg på operationsbordet. Jag följde operationen via ett fönster till operationssalen. Att få se denna unga begåvade veterinär men sina smala armar gräva fram grovtarmen som då var illröd och inflammerad var både otäckt men samtidigt fascinerande. Det som nog ändå fastnade mest på näthinnan var när de körde honom på en travers i taket och han hände med ryggen mot golvet och hovarna hakade i dörrkanten i taket. Jag tänkte bara ” Herregud min fina svårklasshäst” Sedan kom nästa skräck! Uppvaket, hur ska han klara det? Jag försökte så klart att få dem att låta mig vara där inne med honom men det fick jag inte av säkerhetsskäl så klart. Jag stod då och tryckte mitt ansikte mot det lilla kvadratiska hålet som fanns i dörren i nästan 45 min. Jag tror att kanterna på kvadraten satt kvar i mitt ansikte tills nästkommande dag. Jag visste ju hur mycket som kan hända när 600kg drogad häst ska ta sig upp på benen.

Bellan började röra lite på sig samtidigt som han lyssnade på mig, ja jag är helt övertygad om att anledning till det lugna uppvaket var min närvaro.

Efter cirka 4 dagar på Strömsholm så fick min kämpe kliva på lastbilen igen och resa hem till ett lugnt och skönt stall utan en hormonstinn hingst på gården. En ljuvlig känsla att det värsta var över.

Nu väntade bra på en bra återhämtning och en härlig faktura från Strömsholm men så mycket roligare att betala denna gången när man hade en häst med sig hem och inte bara i en urna.

 

Bellan har drabbats av fler allvarliga saker de senaste åren, kanske ni vill få hela vår story.

Hästen med många liv…

Kram Camilla