Storyn om hästen med nio liv-Tubular Bells

Camilla Ivarsson | 27/2 - 2019

Jag vet inte om jag skiljer mig från standardhästägaren men ibland kan jag känna att jag kanske borde ge upp och sluta fightas men inom mig finns en så stark glöd och vilja att det inte går att stoppa! Jag menar inte att någon skulle sluta kämpa för sin häst men i vårt fall så har Bellan överlevt en extremt allvarlig peritonit och efter några år senare en gaffelbandsskada och ytterligare några år en tuff buköppning och dessutom det som jag kommer att berätta om i detta blogginlägg.

Det hela började när vi bodde i Stockholm alltså alltså närmre bestämt elva år sedan som Bellan slog upp huvudet och lyckades slå i nacken i boxgallret ordentligt. Han fick en liten bulle på nacken men inget som verkar påverka honom men den här bullen oroade mig och min dåvarande veterinären rekommenderade att vi skulle behandla slemsäcken med kortison vilket vi gjorde och det ångrar jag väldigt mycket. Han hade en inflammation i slemsäcken vilket kallas bursit men inget som påverkar honom i sitt dagliga liv eller arbete egentligen mest kosmetiskt.

Hur som helst bullen försvann inte och både jag och Bellan fick förhålla oss till att den fanns men endast kosmetiska. Vi tävlade på och det var stora framgångar i klasserna Prix St George och intermedier 1. Sommaren 2015 red vi på den stora nationella tävling på Strömsholm med ett flertal placeringar! Glädjen var total att han två år efter buköppningen gick in och levererade storslaget!

Sommaren 2016 gjordes en vetcheck på Bellan och den duktiga veterinären ville gärna röntga samt ultraljuda Bellans nacke. Jag vill inte riktigt veta vad som skulle finnas för jag tyckte att det hade funkat utan symtom eller bekymmer och haft stora framgångar men jag föll till föga och lät dem röntga samt ultraljuda hans nacke. Det visade sig att den tioåriga bursiten var väl inkapslad och störde inget mekaniskt i nacken utan han skulle fortsätta sitt liv med en liten bulle på nacken…

Trodde jag….

Redan dagen efter veterinärbesöket  så såg bullen helt annorlunda ut än vad dem någonsin hade gjort. Varning för starka bilder

Endast två timmar mellan bilderna men med stor förändring till det sämre.

.Dagen efter så såg bullen ut så här och nu var paniken total..

Bullen eller bölden var på väg att spricka och jag höll på att gå under! Ingen av konsulterande veterinär visst exakt vad det var eller vad vi skulle göra åt det. Många förslog operation av nacken och vi gjorde galet nog en CT i vaket tillstånd( väl drogad) men Bellan fick panik varenda gång CT skulle passera över hans huvud. Detta var faktiskt på min födelsedag som chefsveterinären rekommenderade operation av slemsäcken. Oddsen var 50/50 för överlevnad… största risken var att han riskerade att bli förlamad!!

Jag blev smått osams med veterinären när jag sa nej till op. Bellan ska inte genomgå mer operationer eller skräck över kanyler mm. Min roll är att bevara att han mår bra och inte lider eller utsätts för något som kan skapa ännu mer smärta eller obehag.

Vi åkte hem igen och bestämde oss får att ägna all tid ihop och försöka tvätta såret och ta bort allt var som rann ut ur bullen.

Bellan mådde hela tiden bra och åt och drack precis som vanligt så vi försökte ”bara vara” och umgås men ska jag var ärlig så ringde jag länstyrelsen för att få tillstånd att låta Bellan somna in i sin hage bland maskroserna. Han förtjänar att slippa djursjukhus och massor med stress i dessa miljöerna.

Efter ca en månad så såg det ut så här.

Fortfarande superhemskt men ändå på rätt håll. Kan säga att jag älskar vårt skrittband men under den tiden älskade jag det ännu mer. Bellan gick i backe 2 ggr per dag.

Ytterligare en månad så såg det typ 100 ggr bättre ut och jag vågade tro på framtiden.

Bellan är en säregen häst med ett högt intellekt och stor intrigitet där man som människa helt enkelt måste anpassa sig ännu mer för att förstå din häst.

Nu har det hunnit gå snart 3 år sedan dessa bilderna togs och han har hunnit starta Int2 med två godkända kval till Grand Prix!

Senast i höstas vann han en PSG på 71,6%.

Jag hoppas innerligt att han kan få chansen att bära runt min 10 åriga dotter Ebba på tävlingsbanorna i låg klass innan han somnar in i sin hage en varm sommardag.  Ebba har ju faktiskt ridit på honom innan hon föddes…

Lev väl alla hästvänner och gör som The King!

Klackarna i taket och lev medans livet är här// Tubular Bells ❤️

 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här