Den vitaste sporten

Catharina Hansson | 3/5 - 2020

De vita byxorna till trots brukar inte ridsporten kallas den vita sporten. Kanske är det för mycket svettiga hästar, dyngmockning och lera förknippat med oss för det.

Men när man tittar på vilka som rider i Sverige inser man snabbt att om det är någon idrott i det här landet som verkligen är vit, bländande supervit – så är det ridsporten.

Små projekt startas då och då. Genom åren har det drivits olika integrationsprojekt, men i exemplet där de utrikesfödda deltagarna fick besöka stallet var tredje vecka såg man inte några stora effekter. Och det tror jag det. …Var tredje vecka?

Jag tror att en viktig faktor för att locka in fler i ridsporten – det gäller även när vi vill få fler killar att börja rida eller bara locka fler aktiva helt brett – är att det behövs fler och mer varierade alternativ för att vara i stallet och för att lära sig rida.

Nästan alla ridskolor i Sverige följer samma mönster och för en handfull går det för snabbt, de blir rädda och slutar rida. För andra går det för sakta, de blir uttråkade – när de för tionde gången bara precis har hunnit sitta upp och gå ett varv i ridhuset innan de ska sitta av igen, då har de tröttnat för gott.

Det idrottas generellt mindre bland utrikesfödda och minst av allt bland tjejerna som kommit hit från andra länder och kulturer. Eftersom ridning i Sverige är en tjejsport tänker man kanske att det kunde locka.

Men för många av de här tjejerna är steget till tillvaron i stallet för långt.

Då kan det ofta vara lättare för killarna. I ett integrationsprojekt som drevs i Kalix berättade den projektansvariga: ”Tjejerna hoppade av, de tyckte det var kallt och tråkigt, killarna fortsatte. Killarna mockade, ryktade, sadlade, tränsade och sista gången fick de rida. Killarna gillade att få umgås med svenskar och närheten till djuren, de pysslade gärna med hästarna.”

Kanske behöver vi gå lite utanför våra vanliga rutiner om vi vill få in fler än bara infödda svenskar i sporten och kanske även få in fler killar.

Vad kan vi göra för att integrera fler i ridsporten? Har ni några förslag eller exempel? Dela och tipsa!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här