Ridsporten behöver inte en ny frälsare – vi behöver en ny kultur

Så länge jag har jobbat inom ridsporten har hela denna världen varit genomsyrad av ”kan själv” och  ”information on a need-to-know basis”. Minsta möjliga kommunikation och bara när det absolut krävs för att det inte ska bli rent kriminellt undanhållande av information – och en kultur av att alltid vilja presentera färdiga lösningar utan att lyssna neråt.

Den här kulturen lever ända ner på klubbnivå:
Medlemmarna ska inte veta för mycket.
Då ifrågasätter de.
De förstår inte.
Det blir bara en massa tjafs.
Vi berättar sedan när vi har lösningarna klara.
Vi berättar inte alls.

Men detta är ju SÅ OMODERNT!
Idag inom näringslivet, inom politiken, inom annat föreningsliv, i skolan, i offentlig sektor, inom media, på nätet – i hela den övriga världen – där kräver alla mer och mer:

• Transparens
• Transparens i alla delar
• Transparens nu genast, medan det händer
• Delaktighet i beslut
• Möjlighet att påverka beslut
• Att bli lyssnade på – även om man inte kan påverka beslutet

Det här är något som har gjort det både lättare och svårare att vara ledare idag. Svårare, eftersom man måste hitta nya verktyg när de gamla inte längre passar. Men också lättare, eftersom man aldrig är ensam, alltid kan luta sig mot stödet, kraven, idéerna och lösningarna som kommer från medlemmar/medarbetare.
Det handlar om att sadla upp den kollektiva intelligensen som finns i organisationen och rida på den!

”Ridsporten är på många sätt en genomkorrupt värld”

Nu är momentum för en stor förändring och den kan inte genomföras av en ensam frälsare som ska ta över ordförandeklubban. Den förändringen måste ske från roten och uppåt. Nu är det dags för alla medlemmar att ställa sig upp och kräva en nyordning inom ridsporten – men också att vara beredda att ställa upp och jobba själva. En öppnare, modernare kultur där fler av de som suttit länge, länge ställer sina stolar till förfogande och där många nya röster får höras.

Ridsporten är på många sätt en genomkorrupt värld, där alla köper och säljer hästar till varandra, tränar varandra, sitter i varandras styrelser, har barn ihop med varandra på alla möjliga vis. Det här gör att det blir ännu viktigare att reformera hela organisationen och öppna alla fönster för att vädra ut.

Jag vet hur svårt det är att hitta människor som vill, vågar och orkar jobba inom föreningslivet. Särskilt i en krävande idrott som ridsporten där alla aktiva slukas med hull och hår av sitt eget utövande. Men om vi lyckas skapa en ny kultur med ett modernare ledarskap och större delaktighet, då är man också fler som delar arbetet, ansvaret och besluten.

Jag hoppas nu få se den kollektiva intelligensen ta bocksprång framöver.

Så bra att Ponnymamman och Safesport Sweden gjort det lättare för alla medlemmar att göra sig hörda genom att ta fram sju tydliga, aktuella punkter att skriva motioner om till Svenska Ridsportförbundets stämma. Läs mer här > > >

Du kan skriva motioner som enskild medlem i en ridklubb inom Svenska Ridsportförbundet. Din motion ska då åtföljas av ett yttrande från din förening. Din klubb kan dock inte hindra att din motion skickas in. Observera att dessa motioner ska vara inskickade till förbundet (med yttrande från din klubb) senast den 1 december!
Om man skickar in en motion som förening ska den åtföljas av ett yttrande från distriktet. Och här brinner det i knutarna, 15 november ska motionerna vara inne!

Läs gärna Magdalena Regårdhs text om synen på förbundets, distriktets och klubbarnas arbete: ”Jag har själv undrat många gånger. Lite sådär föraktfullt så att alla förstår att det jag egentligen menar är att det inte görs tillräckligt och det som faktiskt görs är fel. Förmodligen sitter de bara där och pillar navelludd hela dagarna, när de inte hittar på nya sätt att sko sig på oss och nya korkade regler förstås.”

Magdalena Regårdh: ”Vad göööör de på förbundet egentligen?”