EM i Rotterdam

Felicia Grimmenhag | 15/9 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

I stallet mår jag bäst, även utan sociala medier.

Felicia Grimmenhag | 12/8 - 2019

Jag är ganska nykommen hem från en halvdag i stallet. Klockan är 19.00. Jag slänger i mig, precis som de flesta stalltjejer gör – det första som går att hitta i kylskåpet.

Jag sätter mig framför tv:n, äter min middag och sjunker ner lite till i soffan. Jag känner mig inte speciellt trött, vilket är lite konstigt med tanke på att min dag började redan vid 05.30 på morgonen och ett ganska tungt styrkepass på gymmet. Men välkomnar ändå avspänningen som intar mina muskler.

Jag funderar lite på packning inför den kommande resan. Jag funderar lite över några dilemman jag har stött på. Jag funderar på ifall jag ska orka gå ner och handla eller om det faktiskt kan vänta till imorgon.

Så för första gången sedan imorse tar jag upp telefonen och öppnar sociala medier. Jag har under dagen tagit upp telefonen och ringt och svarat på samtal, men inser när jag öppnar Instagram att det är första gången jag går in på den här appen sen imorse. Mycket konstigt.

Det här låter kanske absurt, att inte ha öppnat Instagram på 12 timmar? What’s the big deal? Du kanske tänker ”Vadå? Jag kan gå i dagar utan att öppna Instagram?”.

Men inte bara Instagram, utan även Facebook, Youtube och andra appar har lämnats orörda under dagen. Vad har jag gjort idag som gjort att jag knappt tagit upp telefonen?

Stallet.

Även fast jag är en aktiv person på sociala medier och ofta lägger upp saker i flödet, så får jag ibland kämpa för att komma ihåg att ta upp telefonen och ta ett kort eller en video. Majoriteten av alla bilder som tagits på mig och mina hästar är ju inte tagna av mig, utan av Marie som är väldigt duktig på att ta kort.

När jag är i stallet glömmer jag omvärlden. Jag glömmer att ta ett kort på Ramsay när han gör den där fula minen när han tigger. Istället går jag fram och busar med honom och klappar. Istället för att göra en video på Tarot när han gör det där som han är så duktig på, berömmer jag honom istället och fortsätter med det jag gör.

Jag har inte ens ridit själv idag, och ändå spenderat 5 timmar i stallet. Jag har fungerat som hästskötare då båda mina hästar har ridits av andra. Jag har fixat iordning mat, tagit in från hagen och flera saker mittemellan.

När jag ser andra rida mina hästar sitter jag och observerar precis hela tid från marken. Jag vill se vad som görs, händer och progressionen under passet. Att sitta och scrolla på telefonen är inte ens en tanke som kommer upp i mitt huvud.

Jag tycker om att vara i nuet, det är sån jag är. I min värld finns det inte att sitta och kolla Instagram när man skrittar fram eller av en häst. Att begära 100% fokus av hästen, men sen inte fokusera 100% själv, vad är logiken i det?

Det är i stallet jag stressar ner och hittar avkoppling. Det är i stallet jag inte bryr mig om hur jag ser ut, för mina hästar bryr sig inte. Märket på mina ridbyxor avgör inte hur bra jag rider. Jag döms inte av mina hästar för att jag inte lagt ut något My Story de senaste 24 timmarna, utan vad som spelar roll är just nu.

En plats utan stress och full av glädje. En plats där jag glömmer problem, telefon och jobb.

Jag vill inte låta som en hycklare, utan jag tar bilder och videos i stallet ibland. Men för det mesta inte. För det mesta för att jag glömmer. För det mesta för att jag har så kul. För det mesta för att jag måste fokusera.

För det mesta för att jag helt enkelt mår bra även utan sociala medier.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Varför blodgivning är viktigt!

Felicia Grimmenhag | 2/8 - 2019


Starta vid
0:06

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ny video på Youtube!

Felicia Grimmenhag | 24/7 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Hållbara ryttare

Felicia Grimmenhag | 17/7 - 2019

Upp på hästen igen! En mening som jag tror att de flesta hästmänniskor hört när de har trillat av.

Jag kan förstå om ryttaren som trillat av inte har skadat sig, hoppar upp igen för att kanske undvika eventuell rädsla. Rädsla sätter sig gärna ofrivilligt hos oss, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Då är den bästa medicinen såklart rehabilitering.

Men om ryttaren i fråga skadar sig, är det värt att sitta upp långt innan läkaren har gett klartecken?

Det är lite med stolthet folk berättar om hur de trillat av, gjort sig illa och sedan varit tillbaka på hästryggen långt innan rekommenderad tidpunkt. Jag förstår att man saknar att rida, och jag förstår såklart ännu mer om man håller på med någon form av tävlingssatsning eller jobbar som beridare, att det inte alltid är lägligt att ta uppehåll från ridningen i 4 veckor.

Men följderna av den här typen av kultur får ju i slutändan många gånger konsekvenser.

Konstant smärta. Mindre rörlighet. Sämre motorik och mindre styrka är bara några saker som kan påverka din kropp, om du börjar använda kroppen på ett sådant sätt som den inte har återhämtat sig till än.

Jag skadade mig under förra året där jag bröt höften, fick sätta in en höftprotes och fick sedan ridförbud i tre månader. Jättetråkigt och väldigt tungt emotionellt då rida hästar är det man gör i princip varje dag. Det är det som ger en energi och motivation många gånger till andra saker, och så får man inte göra det.

Vad som stoppade att jag inte hoppade upp på hästen var egentligen inte benbrottet eller protesen, utan det faktum att läkarna öppnade upp ca 20 cm på högersidan av mitt lår. Det var muskulaturen som behövde tid att läka och återhämta sig. Om jag då hade ignorerat läkarnas rekommendationer hade jag kunnat suttit på hästen mycket tidigare, men med en muskel som inte getts tiden att läka ihop ordentligt. Vilken konsekvens hade det gett?

Vi pratar hela tiden om hållbara hästar, men hållbara ryttare då? Inte bara att vi måste träna och vara starka i ridningen, utan i så bra skick som vi kan vara. Om vi då inte lyssnar och ger våra kroppar den tid de behöver, så kommer vår fysiska förmåga att försämras. Är det rimligt, både mot dig själv och hästen?

Den enda som i slutändan kan bedöma ifall du är redo eller inte, är du själv. Men jag tror att det kan vara värt att fundera över.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Q&A på Youtube – Hur kommer jag ner från hästen?

Felicia Grimmenhag | 15/7 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ny häst i stallet

Felicia Grimmenhag | 4/7 - 2019

Nu står en ny grabb i stallet sedan ca en vecka tillbaka. Det känns spännande, förväntansfullt och kul med en ny häst.

Eftersom jag inte har lika stor omsättning av hästar som folk som jobbar med hästar professionellt kanske det blir en lite större grej än för dem. Men oavsett tror jag att de flesta vet hur det känns – att det finns något spännande att slänga sig in i ett nytt projekt som man tror det finns potential i.

Att jag har letat häst har inte gått helt obemärkt förbi. Det känns lite som att ha gått en skallgång med många människor runtomkring mig, men ändå har vi inte hittat något. Vi har fått höra om hästar i både mellansverige, södra sverige, Danmark, Tyskland, Litauen m fl. Dock hann vi inte åka utanför Sverige gränser.

Jag har provridit flera olika hästar. Större och mindre, bruna och vita. Valacker och ston. Hästar med välkänd stam och hästar med främmande stam. Vissa byggda lite lågställda och andra mer högresta.

Att hitta en häst som både ska möta vad jag söker, men som jag också någonstans ska trivas med är som att spela på lotteri. Jag köper en bricka, skrapar och hoppas att rätt nummer ska träda fram. Tyvärr blir det oftast en besvikelse och istället för en halvmiljon vinner man på sin höjd 90 kr.

Jag har kontaktat ägaren, fått information om den och bokat provridning. Jag vet hur den rör sig och alla förutsättningar runtomkring. Man kommer fram till själva provridningen, det ser lovande ut och man får en trevlig helhetsbild.

Sen sitter man upp.

Jag behöver 5 min, sen har jag ofta bestämt mig ifall jag gillar hästen eller inte. Av alla de hästar jag har provridit under de senaste halvåret är det bara en häst som jag gillat, och det är Ramsay. Jag rider såklart alltid en häst längre än 5 min vid provridning, oavsett känsla. Men jag har också lärt mig att jag ofta kan lita på min känsla.

Det här är inte pik till alla de andra hästar som jag har ridit, i princip alla har varit väldigt trevliga individer. Men jag har inte känt att det här är DEN hästen. På samma sätt som det alltid kommer en liiiten besvikelse när man inte skrapat fram en halvmiljon på lotten, samma typ av besvikelse är det när man sitter upp på en häst och det inte känns rätt – när man har hoppats.

Besvikelsen vid en icke framgångsrik provridning är såklart alltid mycket värre än en lott, men jag hoppas ni förstår poängen. På samma sätt som det hade suttit fint med den där fina hästen, så hade det suttit riktigt bra med en halv miljon kronor.

Men den som väntar på något gott…

Ramsay är en 7-årig valack e. Blue Hors Don Romantic ue. Michellino. Han är väldigt grön och har inte så mycket rutin. Men han är en väldigt nyfiken individ med mycket personlighet. Han är utbildad upp till medelsvår men har mest spenderat tid på gården.

Det ska bli så otroligt spännande att se hans utveckling och vilka mål som är rimliga att sätta. Förhoppningsvis kommer någon av mina medryttare att åka ut och så småningom tävla honom lite så han får rutin. Sedan får vi se var allting landar. Flytten och allt runtomkring har han hanterat väldigt bra.

Såklart kommer min trotjänare Tarot vara kvar hos mig inom de närmsta åren, jag planerar inte att göra mig av med honom i första taget. Han är min tävlingshäst och trots att han är 16 år tror jag att han har några år kvar på banan.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Från Hobbyryttare till Elitryttare – video

Felicia Grimmenhag | 7/6 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Jag delar ofta upp problem i tre olika kategorier

Felicia Grimmenhag | 29/5 - 2019

Idag är det onsdag och jag känner mig pigg, fräsch och motiverad.

Jag har haft en period som har varit lite tuffare de senaste veckorna. Det har varit lite motgångar, det har varit långa resor, jobb och förväntan. För mig är det absolut jobbigaste de långa resorna, vilket jag tror många skulle hålla med om ofta är tufft.

Det är frustrerande när man hamnar i en period när man känner sig trött. Jag har känt mig trött fysiskt vilket har gjort att när jag kommit hem från jobb eller stall har jag bara lagt mig på soffan och legat där. Det har varit en period med en del fantomsmärtor i ena benet, mycket ont i rygg, axlar och huvudvärk.

Fysiken påverkar sedan ofta det mentala på mig. Man är trött i kroppen och då blir man trött i huvudet. Man har svårt att koncentrera sig och man har svårt att vara effektiv. När man sedan inte orkar vara effektiv får man dåligt samvete för att man VILL vara effektiv. Man hamnar efter med saker som man vet måste göras osv.

Det är då skönt när man äntligen kommer ur den negativa spiralen och får fokus igen. Man åter känner sig stark i kroppen och inspirerad till alla spännande projekt man håller på med. Hur kommer man ur den där spiralen som man lätt hamnar i?

Sanningen är att jag inte kan säga att du måste göra EXAKT såhär. Men det jag vet är att du måste lyssna på din kropp och ditt sinne. Du måste lyssna på vad kroppen behöver. Behöver den mer vila? Behöver den nyttigare mat? Behöver den träning? Sådant som vi ibland kan vara lite dåliga att lyssna på. Jag kan helt ärligt säga att om jag en hel vecka äter onyttigt så är jag inte lika fräsch som om jag ätit mat med rätt fett, protein och fibrer.

På samma sätt som om jag inte tränar. Då är jag ofta inte lika stark i kroppen efter ett tag, till skillnad från att jag gör mina tre pass i veckan på gymmet. Jag behöver träna kroppen för att komma igång, bli starkare, träna fokus och bli en bättre ryttare.

På samma sätt måste jag lyssna på mitt sinne. Gör jag det jag behöver? Sover jag tillräckligt på nätterna för att sedan vara alert och pigg under dagen? Vad gör jag för att motivera mig de dagarna där allt känns tufft? Har jag några knep för att få mig själv ännu mer motiverad? Om jag ibland sjunker ner i tankarna som skapar negativitet, vad gör jag för att komma ur dem?

Personligen har jag mina egna strategier för att komma vidare. Mitt problem som ofta sätter stopp är det fysiska, för det kan jag inte påverka på samma sätt som det psykiska.

Jag delar ofta upp problem i tre olika kategorier: Det JAG kan påverka, det ANDRA kan påverka och det INGEN kan påverka. Jag kan påverka att jag har fått den återhämtning jag behöver. Du har tagit ansvar över att du har tagit hand om min häst den dagen jag bad dig att göra det.

Men när det kommer till saker som man inte riktigt kan påverka, som en sjuk häst eller en bil som går sönder. Då brukar jag bara lösa problemet och gå vidare. Då är det ingen idé att hetsa upp sig för det är ändå ingenting man kan påverka.

Men däremot det jag och du kan påverka, där krävs det reflektion om det ändå inte sköts. Om sömnrutiner, matrutiner, stallrutiner, jobbrutiner, familjerutiner osv inte sköts. Då blir det ett problem om vi hamnar i en spiral nedåt och sedan inte förstår hur vi hamnade där.

Man kan ibland hamna ganska långt ner på botten, som man kanske hade kunnat påverkat genom att förebygga.

Ibland kan man hamna på botten och må dåligt över saker man inte kan påverka, och då är det en helt annan sak. Men det gäller att särskilja dessa och ta ett ansvar över sig själv och de människorna runtomkring en.

Därför försöker jag alltid förebygga så mycket jag kan och i perioder där det är lite extra tungt, se över vad det är jag behöver. Ibland är det kanske att bara ligga på soffan, men ibland är det faktiskt också att släpa sig till gymmet. Det är inte alltid kul i stunden men det skapar förutsättningar att må bättre, oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.

För det gör att jag, just idag känner mig väldigt pigg och glad!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här