Galopp eller inte galopp?

Felicia Grimmenhag | 11/11 - 2019

Förra helgen var jag och red en Pay & Ride, närmare bestämt L:A3. Det var väldigt kul och annorlunda från vad jag brukar rida när jag är i en ”tävlingssituation”, vilket kändes befriande.

Förstå mig rätt. Jag gillar att tävla internationellt i paradressyr, och det finns fortfarande saker som jag måste jobba på för att bli bättre där. Men för att bli bättre måste man utmana sig själv och utvecklas som ryttare. Och framförallt hålla motivation uppe.

Jag drivs väldigt mycket av att utvecklas och nå nya milstolpar. Kan tänka mig att många känner igen sig i det? Därför är det inte logiskt för mig att träna på t ex skänkelvikningar och bakdelsvändningar varje dag jag har ett dressyrpass. Jag vill träna svårare moment som skolorna i trav och galopp, förvänd galopp osv.

Även fast momenten inte är något jag sedan kan ta med in när jag tävlar internationellt, så kan det hjälpa mig med förarbetet på hemmaplan. Det hjälper till med vår kommunikation, tekniska förmåga som ekipage och kondition. Det hjälper oss båda att hålla motivationen uppe och hitta nya delmål att sträva efter.

I mina program har jag ingen galopp och även fast man kan välja att ha med galopp i kuren så är det något som jag aktivt har valt bort. Dels för att jag inte har känt mig säker på den och för att man inte vill att Tarot ska råka falla in i galopp i de andra programmen. Nu har Tarot inte haft en tillstymmelse till att falla in i galopp någonsin, men självklart är det en avvägning om man skulle välja in galopp i kuren.

Jag har alltid haft ett system innan vi åker iväg på tävling, och det är att inte galoppera 1-2 veckor innan alls. Just nu sitter jag och klurar på en ny kur, och har funderat lite på galopp. Om jag skulle välja in galopp i programmet blir det inte en högre svårighetsgrad, utan det är mest för intrycket. Och om man isf misslyckas med galoppen förstörs det allmänna intrycket.

Samtidigt är mina största svagheter skolorna, skänkelvikningarna och andra sidförande rörelser. Man vill att kuren ska vara spännande och jag har tidigare haft problem med att fylla ut mitt program då jag bara haft med obligatoriska rörelser och inget annat. Jag står just nu och funderar på hur jag ska göra och vad jag ska ta med, alla dessa val…

Så jag antar att jag får klura lite till och testa mig fram helt enkelt.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

För ett år sedan jobbade jag fortfarande med att rida förvänd galopp på halvcirkel utan att Tarot skulle slå om. Progress!!

Ett inlägg delat av Felicia Grimmenhag (@feliciagrimmenhag)

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Sitsträning i Norge hos Maria Terese Engell

Felicia Grimmenhag | 27/10 - 2019

Att hela tiden utveckla och utmana mig själv som ryttare och hästmänniska är något jag hela tiden strävar efter, säkert som många andra människor inom ridsporten. Därför är det så kul att få möjligheten att ta ytterligare ett steg framåt i min utveckling som ryttare.

Vi är i nuläget 5 pararyttare som är med i ATG:s satsning Hopp och Talang, som har haft ett litet annat koncept än för ryttarna från de andra disciplinerna. Det har möjliggjort träffar för oss i landslaget och utveckling utifrån våra förutsättningar vilket har varit toppen!

Nu senast fick vi möjligheten att åka och jobba med Maria Terese Engell vilket var väldigt ögonöppnande. Vi var tre ryttare som hade möjligheten att åka med till Norge och delta i den här träningen, och jag kan nog prata för alla när jag säger att vi alla tog med oss mycket kunskap och tips till hur vi ska förbättra våra sitsar och vår inverkan på hästen tillbaka till Sverige.

Vi började jobba avsuttet med Maria Terese. Louise och Lena började stående, men av uppenbara skäl så fick jag börja sittande. De andra jobba mycket med hållningen gåendes, medan jag fick sätta mig i min sadel på en maskin. Där skulle jag hitta balanspunkten, medan vi korrigerade min sits så jag satt lika mycket på sittbenen, rakt i mitt överliv och inte för bakåtlutad. I grunden har jag en bra sits, och det kan såklart vara lite på grund av att mina marginaler är ganska små och jag tappar balansen annars. Men min uppfattning om var jag sitter i sadeln ändrades ganska fort när jag fick se videos på när jag jobbade med balansträningen.

Jag fick instruktioner om att komma mer fram och uppåt med min bröstkorg, vilket kändes onaturligt och konstigt. Det kändes som att jag lutade mig alldeles för mycket framåt. Men när jag sedan fick se video så såg det ut precis som att det var så jag skulle sitta. Samma sak hände när jag red, det kändes som att jag satt alldeles för mycket framåtlutad vilket visade sig på video såklart inte stämma. Det såg mycket bättre ut än innan.

Jag har haft lite problem med att få Tarot att spåra i volterna i högervarvet, han har gärna gått in i lite sluta istället. Så vi jobbade med att jag skulle öppna min högra höft (vilket är min akilleshäl lite på grund av gamla skador) mer och komma ner mer på vänster sittben. Eftersom jag gärna har hamnat över lite på vänster sida, så har jag korrigerat genom att luta bröstkorgen lite över åt höger (vi pratar om någon cm). Men jag hittade över mer på högersidan med bäckenet och vänster med bröstkorgen.

När vi sedan kom till det första uppsuttna passet jobbade vi med alla ovanstående sakerna, men även med rotationen i bröstkorgen. För mig är det mycket lättare att rotera till vänster än till höger, vilket kan ha och göra med min balans delvis, då mitt kortare ben är på högersidan. Men OJ vilken skillnad när rotationen satt. Helt plötsligt var det som att det var mycket tydligare för Tarot var han skulle.

Det omedelbara resultatet som jag kände på Tarot vid alla korrigeringar var två saker. Dels spårningen i volterna, men sedan också hur han fick mer utrymme att komma upp mer framtill i galoppen. I o m med min normala, lite smått bakåtlutande sists hamnar trycket alldeles för långt fram och trycker på manken, vilket gör det svårare för Tarot att komma upp i hela framdelen. Den sitsen måste vi avveckla och en ny med mindre tryck, bättre balanspunkt och mer symmetri ska befästas.

Summeringen av saker jag måste förbättra i sitsen:

  • Sitta mer på vänster sittben, höfter höft ska öppnas och bäckenet ska över lite till höger.
  • Bröstkorgen ska lite till vänster.
  • Överlivet ska vinklas framåt, bröstkorgen ska upp och framåt.
  • Rotationen i bröstkorgen måste bli mer aktiv och tydlig, speciellt åt höger.
  • Trots att överlivet ska fram, ska jag sitta på sittbenen och inte skjuta bak rumpan. Tänka ”Svansen mellan benen”
  • Vara rörlig i underkroppen och hela tiden följa med i hästens rörelser, överkroppen ska vara stilla.
  • Hålla kvar vänsterhanden på sin plats (den följer gärna med lite för mycket i rörelser).

Några riktigt lärorika dagar med mycket skratt och aha-upplevelser. Jag blev utmanad att sitta på en pilatesboll och balansera på den. Innan hade jag sagt att jag kunde göra vad som helst, förutom att balansera på just en pilatesboll. Men det gjorde jag och tydligen utan att någon höll i, vilket jag inte förstod förrän i slutet. Där överraskade jag t o m mig själv.

Jag åkte hem från Norge, trött i kroppen och huvudet. Men full av motivation att jobba vidare på alla dessa saker. Att förhoppningsvis få komma tillbaka och göra en uppföljning på allt det jag har lärt mig. Att lära sig är en sak, att befästa är något annat. Det tar tid och ändra beteenden vet vi alla att det inte är lätt. Men nu kör jag vidare, tränar och är förhoppningsvis en bättre ryttare idag än för en vecka sedan. Rätt rejält med träningsvärk fick jag också.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

EM i Rotterdam

Felicia Grimmenhag | 15/9 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

I stallet mår jag bäst, även utan sociala medier.

Felicia Grimmenhag | 12/8 - 2019

Jag är ganska nykommen hem från en halvdag i stallet. Klockan är 19.00. Jag slänger i mig, precis som de flesta stalltjejer gör – det första som går att hitta i kylskåpet.

Jag sätter mig framför tv:n, äter min middag och sjunker ner lite till i soffan. Jag känner mig inte speciellt trött, vilket är lite konstigt med tanke på att min dag började redan vid 05.30 på morgonen och ett ganska tungt styrkepass på gymmet. Men välkomnar ändå avspänningen som intar mina muskler.

Jag funderar lite på packning inför den kommande resan. Jag funderar lite över några dilemman jag har stött på. Jag funderar på ifall jag ska orka gå ner och handla eller om det faktiskt kan vänta till imorgon.

Så för första gången sedan imorse tar jag upp telefonen och öppnar sociala medier. Jag har under dagen tagit upp telefonen och ringt och svarat på samtal, men inser när jag öppnar Instagram att det är första gången jag går in på den här appen sen imorse. Mycket konstigt.

Det här låter kanske absurt, att inte ha öppnat Instagram på 12 timmar? What’s the big deal? Du kanske tänker ”Vadå? Jag kan gå i dagar utan att öppna Instagram?”.

Men inte bara Instagram, utan även Facebook, Youtube och andra appar har lämnats orörda under dagen. Vad har jag gjort idag som gjort att jag knappt tagit upp telefonen?

Stallet.

Även fast jag är en aktiv person på sociala medier och ofta lägger upp saker i flödet, så får jag ibland kämpa för att komma ihåg att ta upp telefonen och ta ett kort eller en video. Majoriteten av alla bilder som tagits på mig och mina hästar är ju inte tagna av mig, utan av Marie som är väldigt duktig på att ta kort.

När jag är i stallet glömmer jag omvärlden. Jag glömmer att ta ett kort på Ramsay när han gör den där fula minen när han tigger. Istället går jag fram och busar med honom och klappar. Istället för att göra en video på Tarot när han gör det där som han är så duktig på, berömmer jag honom istället och fortsätter med det jag gör.

Jag har inte ens ridit själv idag, och ändå spenderat 5 timmar i stallet. Jag har fungerat som hästskötare då båda mina hästar har ridits av andra. Jag har fixat iordning mat, tagit in från hagen och flera saker mittemellan.

När jag ser andra rida mina hästar sitter jag och observerar precis hela tid från marken. Jag vill se vad som görs, händer och progressionen under passet. Att sitta och scrolla på telefonen är inte ens en tanke som kommer upp i mitt huvud.

Jag tycker om att vara i nuet, det är sån jag är. I min värld finns det inte att sitta och kolla Instagram när man skrittar fram eller av en häst. Att begära 100% fokus av hästen, men sen inte fokusera 100% själv, vad är logiken i det?

Det är i stallet jag stressar ner och hittar avkoppling. Det är i stallet jag inte bryr mig om hur jag ser ut, för mina hästar bryr sig inte. Märket på mina ridbyxor avgör inte hur bra jag rider. Jag döms inte av mina hästar för att jag inte lagt ut något My Story de senaste 24 timmarna, utan vad som spelar roll är just nu.

En plats utan stress och full av glädje. En plats där jag glömmer problem, telefon och jobb.

Jag vill inte låta som en hycklare, utan jag tar bilder och videos i stallet ibland. Men för det mesta inte. För det mesta för att jag glömmer. För det mesta för att jag har så kul. För det mesta för att jag måste fokusera.

För det mesta för att jag helt enkelt mår bra även utan sociala medier.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Varför blodgivning är viktigt!

Felicia Grimmenhag | 2/8 - 2019


Starta vid
0:06

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ny video på Youtube!

Felicia Grimmenhag | 24/7 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Hållbara ryttare

Felicia Grimmenhag | 17/7 - 2019

Upp på hästen igen! En mening som jag tror att de flesta hästmänniskor hört när de har trillat av.

Jag kan förstå om ryttaren som trillat av inte har skadat sig, hoppar upp igen för att kanske undvika eventuell rädsla. Rädsla sätter sig gärna ofrivilligt hos oss, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Då är den bästa medicinen såklart rehabilitering.

Men om ryttaren i fråga skadar sig, är det värt att sitta upp långt innan läkaren har gett klartecken?

Det är lite med stolthet folk berättar om hur de trillat av, gjort sig illa och sedan varit tillbaka på hästryggen långt innan rekommenderad tidpunkt. Jag förstår att man saknar att rida, och jag förstår såklart ännu mer om man håller på med någon form av tävlingssatsning eller jobbar som beridare, att det inte alltid är lägligt att ta uppehåll från ridningen i 4 veckor.

Men följderna av den här typen av kultur får ju i slutändan många gånger konsekvenser.

Konstant smärta. Mindre rörlighet. Sämre motorik och mindre styrka är bara några saker som kan påverka din kropp, om du börjar använda kroppen på ett sådant sätt som den inte har återhämtat sig till än.

Jag skadade mig under förra året där jag bröt höften, fick sätta in en höftprotes och fick sedan ridförbud i tre månader. Jättetråkigt och väldigt tungt emotionellt då rida hästar är det man gör i princip varje dag. Det är det som ger en energi och motivation många gånger till andra saker, och så får man inte göra det.

Vad som stoppade att jag inte hoppade upp på hästen var egentligen inte benbrottet eller protesen, utan det faktum att läkarna öppnade upp ca 20 cm på högersidan av mitt lår. Det var muskulaturen som behövde tid att läka och återhämta sig. Om jag då hade ignorerat läkarnas rekommendationer hade jag kunnat suttit på hästen mycket tidigare, men med en muskel som inte getts tiden att läka ihop ordentligt. Vilken konsekvens hade det gett?

Vi pratar hela tiden om hållbara hästar, men hållbara ryttare då? Inte bara att vi måste träna och vara starka i ridningen, utan i så bra skick som vi kan vara. Om vi då inte lyssnar och ger våra kroppar den tid de behöver, så kommer vår fysiska förmåga att försämras. Är det rimligt, både mot dig själv och hästen?

Den enda som i slutändan kan bedöma ifall du är redo eller inte, är du själv. Men jag tror att det kan vara värt att fundera över.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Q&A på Youtube – Hur kommer jag ner från hästen?

Felicia Grimmenhag | 15/7 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Ny häst i stallet

Felicia Grimmenhag | 4/7 - 2019

Nu står en ny grabb i stallet sedan ca en vecka tillbaka. Det känns spännande, förväntansfullt och kul med en ny häst.

Eftersom jag inte har lika stor omsättning av hästar som folk som jobbar med hästar professionellt kanske det blir en lite större grej än för dem. Men oavsett tror jag att de flesta vet hur det känns – att det finns något spännande att slänga sig in i ett nytt projekt som man tror det finns potential i.

Att jag har letat häst har inte gått helt obemärkt förbi. Det känns lite som att ha gått en skallgång med många människor runtomkring mig, men ändå har vi inte hittat något. Vi har fått höra om hästar i både mellansverige, södra sverige, Danmark, Tyskland, Litauen m fl. Dock hann vi inte åka utanför Sverige gränser.

Jag har provridit flera olika hästar. Större och mindre, bruna och vita. Valacker och ston. Hästar med välkänd stam och hästar med främmande stam. Vissa byggda lite lågställda och andra mer högresta.

Att hitta en häst som både ska möta vad jag söker, men som jag också någonstans ska trivas med är som att spela på lotteri. Jag köper en bricka, skrapar och hoppas att rätt nummer ska träda fram. Tyvärr blir det oftast en besvikelse och istället för en halvmiljon vinner man på sin höjd 90 kr.

Jag har kontaktat ägaren, fått information om den och bokat provridning. Jag vet hur den rör sig och alla förutsättningar runtomkring. Man kommer fram till själva provridningen, det ser lovande ut och man får en trevlig helhetsbild.

Sen sitter man upp.

Jag behöver 5 min, sen har jag ofta bestämt mig ifall jag gillar hästen eller inte. Av alla de hästar jag har provridit under de senaste halvåret är det bara en häst som jag gillat, och det är Ramsay. Jag rider såklart alltid en häst längre än 5 min vid provridning, oavsett känsla. Men jag har också lärt mig att jag ofta kan lita på min känsla.

Det här är inte pik till alla de andra hästar som jag har ridit, i princip alla har varit väldigt trevliga individer. Men jag har inte känt att det här är DEN hästen. På samma sätt som det alltid kommer en liiiten besvikelse när man inte skrapat fram en halvmiljon på lotten, samma typ av besvikelse är det när man sitter upp på en häst och det inte känns rätt – när man har hoppats.

Besvikelsen vid en icke framgångsrik provridning är såklart alltid mycket värre än en lott, men jag hoppas ni förstår poängen. På samma sätt som det hade suttit fint med den där fina hästen, så hade det suttit riktigt bra med en halv miljon kronor.

Men den som väntar på något gott…

Ramsay är en 7-årig valack e. Blue Hors Don Romantic ue. Michellino. Han är väldigt grön och har inte så mycket rutin. Men han är en väldigt nyfiken individ med mycket personlighet. Han är utbildad upp till medelsvår men har mest spenderat tid på gården.

Det ska bli så otroligt spännande att se hans utveckling och vilka mål som är rimliga att sätta. Förhoppningsvis kommer någon av mina medryttare att åka ut och så småningom tävla honom lite så han får rutin. Sedan får vi se var allting landar. Flytten och allt runtomkring har han hanterat väldigt bra.

Såklart kommer min trotjänare Tarot vara kvar hos mig inom de närmsta åren, jag planerar inte att göra mig av med honom i första taget. Han är min tävlingshäst och trots att han är 16 år tror jag att han har några år kvar på banan.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här