Praktiska saker att göra när du har tråkigt!

Felicia Grimmenhag | 9/4 - 2020

Det finns många som kommer med olika råd till vad du kan göra när du nu spenderar mer tid hemma än någonsin. Såklart är det en fantastisk tid och möjlighet med personlig utveckling, men ibland behöver vi göra nödvändiga saker också. Jag vet att som hästmänniska så föredrar man kanske förslag på stallsysslor, men under dessa omständigheter så kanske vi inte alltid kan vara där. Så här kommer en video där jag går igenom lite saker man kan göra om man har tråkigt hemma.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Om ni blir uttråkade kan ni titta på det här.

Felicia Grimmenhag | 3/4 - 2020

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Nya utmaningar

Felicia Grimmenhag | 1/4 - 2020

Inställda tävlingar, restriktioner för hur man ska röra sig ute, hur försiktig man ska vara och helst undvika kontakt med andra.

Jag har sett mycket kommentarer om hur hemskt det är att tävlingar är inställda på Facebook de senaste dagarna. Även om jag kan förstå frustrationen hos vissa och att det ”bara” är en dressyrtävling med max 10 ekipage på plats, så tycker jag ändå någonstans att man måste se helheten.

Jag sitter just nu hemma och är sjuk, lite sjukare idag än igår. Jag tar mitt ansvar även fast jag i vanliga fall kanske hade befunnit mig på jobbet, i a f igår. Jag läser lite gamla hästtidningar, bättrar på- och uppdaterar min kunskap. Jag har antagit en ny utmaning vilket är att hålla mina växter Basilikan och Hortensian vid liv. En otroligt svår uppgift för någon som helt saknar gröna fingrar och dödat alla tidigare växter i sitt liv.

Det är kanske det vi måste göra nu när vi inte kan åka iväg och tävla. Hitta nya utmaningar, vare sig det är i stallet eller i vardagen. Vi hästmänniskor blir ofta så uppsluppna i stallet och ridsporten att vi ibland kanske glömmer hur vi ska stimulera oss på andra sätt. Var hittar vi utmaningar när vi inte är i stallet?

Självklart kan man fortsätta utmana sig i stallet och i ridningen. Man kan kanske testa lite svårare saker i ridträningen eller lite andra saker än vad man vanligtvis gör. Man kan kanske lära sig av boxgrannen hur den jobbar kring styrketräning med hästen eller hur hen bandagerar ett ben. Hjälpa varandra lite extra i ridningen kanske?

Men du kanske ska ta dig tiden nu att läsa den där boken du aldrig kom till ro och läste? Lägga det där pusslet du tänkt att du ska lägga i ett år? Måla den där väggen du aldrig kom till skott med? Hålla dina växter levande? Lära dig hur man löser sudoku? Lära dig att laga mat eller baka? Lära dig mer om hästen och dess anatomi? Kanske lära dig att ta det lite lugnt?

När jag fyllde år hade jag tre kompisar hemma hos mig som jag hade anordnat en skattjakt till. Det är ett tips till er som känner er väldigt uttråkade just nu och behöver en utmaning. Det är ganska mycket jobb att organisera en ordentlig skattjakt, men sen kan alla, oavsett ålder vara med. Om ni har ett stort hus är det perfekt, för då behöver man inte ens röra sig utanför dörren.

En skattjakt kan bestå av ledtrådar (gåtor, anagram osv) och utmaningar. Jag kan utlova massor av skratt och spänning. Jag hade satt en tidsgräns på 1 timme som mina kompisar skulle slutföra skattjakten på. Den här gången jobbade de som ett lag, och oj vilket samarbete det blev. Jag var väldigt imponerad hur fort de löste alla gåtor och kom iväg. Men jag hade inte varit alltför generös eftersom det ändå tog 45 min för dem att slutföra jakten.

Min poäng är att vara kreativ och inte deppa. Ha tålamod och fastna inte vid att dina planer inte kommer bli av de närmsta månaderna. Jag har genomfört så många rehabiliteringar i mitt liv att tålamod är mitt andra namn. Det är bättre att rida ut stormen, för nu är det faktiskt viktigare saker som står på spel än t ex tävlingar. De enda personerna jag förstår och känner med, är de som livnär sig på tävlingar. Vi andra klarar oss nog ganska bra ändå.

Men om du vill ha ett mål och tävling att sträva mot så har ju Ridsportens Innovationer tagit till ett fantastiskt initiativ där man kan tävla ”online” så att säga. Det här gäller för alla som tävlar L:C – MSV:B. Jag länkar här nedanför.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Pressen utifrån på sociala medier

Felicia Grimmenhag | 12/3 - 2020

Sociala medier. 

 

Ett fenomen som uppkommit de senaste 10-15 åren och som nog har etablerat sig för gott i våra liv. Något som vi inte kommer kunna undkomma och som vi såklart kan välja om vi vill vara en del av. Men att varken ha Facebook eller Instagram i dagens samhälle kan nog anses vara mer utanför än inom normen.

 

Det som alltid har varit så skönt för min del är vilken positivitet och bra känsla det alltid har varit på mina kanaler. Det har aldrig kommit in dumma eller nedvärderande kommentarer. Det har kanske varit lite knasigt ställda frågor ibland, men inget som jag inte kan lägga ifrån mig.

 

Jag har under mina år i ridsporten (som inte är fler än 6 år) stött på en och annan mamma som berättat om pressen som deras barn känner på sociala medier. Press som handlar om att andra ska döma sättet de rider på, vilka kläder och produkter de har i stallet, och deras hästar.

 

För mig är det fortfarande svårt att greppa, då jag egentligen aldrig har känt den typen av press. Att jag ska värderas utifrån vilka kläder jag har i stallet eller vilken utrustning jag har på min häst. Det viktigaste är att nämnda sitter bra och uppfyller sitt syfte. Jag har idag en fantastisk sponsor som förser mig med högkvalité kläder, men det har inte alltid varit fallet. Jag red i lågprisridbyxor och långärmade tröjor från vanliga klädbutiker. Och för att vara helt ärlig gör inte kläderna mig till en bättre ryttare, men de kan såklart främja på andra sätt. 

 

Att värdera andra utifrån vad de rider i är för mig är absurt, på samma sätt som att man som ryttare ska behöva känna stress över att allt i ridningen ska vara perfekt hela tiden. Sen har jag också alltid varit en sådan som förespråkar för att du ska få vara dig själv och se ut som du vill, utan att behöva bli dömd för det. Oavsett om du är i stallet eller på annat håll.

 

När jag blickar tillbaka på min ridning för 5,5 år sedan ser jag en tjej som har känsla, men som faktiskt inte var jätteduktig. Jag saknade en del förmågor och framförallt timing och kunskap kring hur jag skulle få fram det bästa ur hästen. Jag visste inte vad det innebar att få hästen “på tygeln” och att det inte bara handlade om att hästen skulle kröka på nacken.

 

Ändå fick jag folk som kom fram och berömde mig för att jag var så duktig som red. Men då red jag inte, i alla fall inte på riktigt. Idag rider jag på riktigt. Idag har jag lärt mig timing och att hitta den där “känslan” på hästryggen, och jag vet hur det ska gå till. Men tänk om jag hade varit som vilken annan tjej? Hade jag blivit mottagen annorlunda då? Hade jag fått dumma kommentarer för att jag just då brast i min förmåga på hästryggen? 

 

Det gör mig ledsen att tänka på den typen av respons, men får mig också att någonstans känna en tacksamhet. Jag känner mig tacksam för att jag inte behöver utstå den formen av negativitet. Men det gör mig allra mest ledsen att andra utsätts för det. Den typen av inställning kan lämnas kvar i det förra decenniet. 

 

Jag hoppas att du som läser det här är en schysst medmänniska, både på nätet och i verkligheten. Jag hoppas att du är den som säger stopp när hårda ord yttras. Jag hoppas att du är den som lyfter och peppar dina medmänniskor. Jag hoppas att du är den som kan glädjas för andras framgångar.

 

Men framförallt. Jag hoppas att du verkligen vågar vara dig själv. Även på sociala medier.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Följ med mig till gymmet

Felicia Grimmenhag | 11/3 - 2020

11

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Felicia Grimmenhag. Foto Catharina Hansson

Bra övningar för ryttare som vill bli starkare

Felicia Grimmenhag | 3/3 - 2020

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Fokusera på kompetens och personkemi

Felicia Grimmenhag | 28/2 - 2020

Träna, träna & träna.

Bli bättre, bättre & bättre.

Jag har haft ett bra upplägg nu med en tränare som jag gillar och som passar mig. Vi har haft en bra kontinuerlig träning som jag/vi har kunnat pussla ihop med resten av livet. Varför jag skriver vi är för att jag aldrig åker och tränar med hästen själv, utan jag hade alltid en person till jag måste ta hänsyn till.

Jag öppnade för några veckor sedan möjligheten att ställa frågor till mig på Instagram om saker kring hästar och ridsporten. Jag gjorde sedan en video där jag svarade på hälften av alla frågorna (kommer svara på resten i en annan video). Vad som slog mig var att den fråga som ställdes allra mest var: Hur får man sin häst att gå i form?

Nu var det yngre personer som ställde just den och jag lägger inte några värderingar i det. Klart man vill ha tips på övningar som hjälper till att driva in hästen i handen och få hästen på tygeln. Vi hästmänniskor letar hela tiden efter tips på hur vi ska bli bättre ryttare, blir bättre i hanteringen och allt däromkring.

Men min tanke blev då, tränar de här personerna inte för någon tränare eller har de bara inte kommit till det steget i träningen? De hade helt klart egna hästar, vilket gjorde mig lite fundersam. Tränar inte alla för någon typ av tränare/ridlärare? Om du ska jobba med din häst på det sättet tänker jag att första steget är att ta hjälp? Det här är bara genuina tankar från mitt håll.

Jag har snurrat in mig väldigt mycket senaste veckorna på hästens form och mekaniken bakom hela maskineriet. Vad händer där bak när något händer där fram? Hur rör sig hästen i de olika samlingsgraderna och vad händer när hästen inte är mellan hand och skänkel?

Varför hör det här hit? Jo för det fick mig att fundera, och det här är bara ren nyfikenhet från min sida som dressyrryttare. Tränar hoppryttare i allmänhet även för dressyrtränare, eller kanske markarbete med sin hopptränare? Man brukar ju säga att 90% av hoppning är dressyr, och även om du hoppar måste du ju ha hästen mellan hand och skänkel. Se till att hästen kan vinkla in bakbenen, bli reglerbar och bli stark för att kunna ta bättre språng.

Eller tränar allmänt hoppryttare bara hoppteknik på sina träningar? Det hade varit väldigt intressant att veta.

Det jag vill säga är att oavsett vilken typ av ryttare du är, eller vilken nivå du än ligger på, är det viktigt att träna för tränare. Det som då är viktigt är att också hitta någon som passar dig och din häst. Fastna inte vid namn eller status, utan fokusera på kompetens och personkemi. Hitta någon som berömmer dig, men framförallt utmanar dig. Då blir det succé!

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Svarar lite på frågor från min Instagram

Felicia Grimmenhag | 26/2 - 2020

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Vikten av att vara konsekvent

Felicia Grimmenhag | 29/12 - 2019

-”Vad snälla dina hästar är!”

– ”Önskar mina hästar var så snälla”

Sanningen är att alla hästar är snälla. Sen finns det vissa hästar som förstår ett koncept mer än andra, precis som människor. Men ofta är vi kanske inte tillräckligt konsekventa i formandet av nya vanor och koncept, därför förstår vissa hästar inte. Att vara konsekvent är viktigt både för förtroendet och säkerheten.

Snart börjar ett nytt år med nya utmaningar och mål att se fram emot. Oavsett om vi tävlar på hög nivå eller tycker om att mysa i skogen. Det är det som är fint med hästsporten, det är inte bara svart eller vitt utan även alla nyanser mitt emellan vad vi hästmänniskor strävar efter.

Jag har under den senaste veckan lagt ut videos på både när jag sitter upp och när jag tränsar Tarot. Något som folk verkar vara väldigt intresserade av att se, men som för mig är vardag. För mig är det inte på något sätt annorlunda från hur andra hanterar sina hästar och bara mitt sätt att göra saker på, men det kanske är lite mer annorlunda än hur jag upplever det. (Länkar längst ner)

Vad människor kanske inte alltid tänker på, är hur mycket jobb som ligger bakom för att tränsa så smidigt som jag gör. Hur många gånger vi har tränat vid rampen för att mina hästar ska stå stilla när jag sitter upp. Det är samma typ av träning som vi har i ridningen. Hela tiden konsekvent med ett belöningssystem.

Efter en snabb googling fick jag upp att en ny vana/rutin tar i genomsnitt 66 dagar att etablera för människor. (Källkritik?) Men oavsett så kan vi nog fundera över om vi i 66 dagar (!) är konsekventa nog för att ändra en vana hos vår häst.

Ibland slarvas det säkert för det saknas tid i stallet. Man är lite stressad eller har lite bråttom, vilket jag förstår. Men var prioriterar vi vår tid i stallet? Jag förstår att det ska mockas, göra mat, tvättas, hämtas, lämnas och utrustning som ska rengöras. Men det viktigaste i allt det här är ju anledningen till varför vi är i stallet, våra fina hästar.

Jag har turen att få hjälp med alla saker runtomkring, därför att det annars skulle det ta en hel dag för mig att göra iordning stallet. Därför kanske jag kan spendera lite mer tid med mina hästar, och göra något som jag nästan vill säga är ”umgås”.

 

I allt jag gör med mina hästar finns det en tanke. Jag kan ägna en halvtimme åt att bara få mina hästar att stå stilla bredvid rampen, utan att ens hoppa upp på ryggen. Jag kan sätta på en grimma eller ett träns i en kvart, därför att jag vill att mina hästar ska stå avslappnade med sänkta halsar, utan att slänga runt med sina huvuden.

Jag kan lyfta en bakhov tre gånger därför att min häst avslappnat ska lyfta utan hets. Jag kan stå i en halvtimme i stallgången och bara träna mina hästar på att stå still. Utan att sitta fast men med grimma och grimskaft på sig, och varje gång de flyttar ett steg flyttar jag tillbaka dem. Om en häst går iväg från vår uppstigningsplats utan att jag har sagt varsågod, så skrittar eller backar jag tillbaka hästen till ursprungsläget, väntar och säger sedan varsågod när jag är redo.

Jag kanske låter som en jobbig och tjatig tant med allt det här snacket. Men sanningen är att du får tillbaka väldigt mycket av det jobbet i både ridningen och andra situationer. Hästen kommer ha ett stort förtroende för dig och några av dessa rutiner kan du sedan ta med dig till andra platser.

 

Exempel: Jag låter min häst dra upp huvudet hela tiden vid tränsning i stallet, för jag är tillräckligt lång och når ändå. Men sen kommer jag till en tävlingsplats och ska tränsa i transporten eller lastbilen och helt plötsligt kanske jag inte når, eller kommer åt hästen på samma sätt. Vad gör jag då?

Exempel 2: Jag har ingen rutin när jag sitter upp på hästen hemma, den är ofta stressad och far iväg så fort jag har kommit upp. Jag kommer sedan till en tävling där det är lite högre tempo, mycket hästar, ännu mer nerv i min häst och jag kommer inte upp. Vad gör jag?

All hemmaträning, oavsett om det är i paddocken eller i stallet förbereder hästen på situationer som kommer att uppstå. Helt plötsligt ska en mycket kortare person tränsa din häst och når inte. Då är hästen ”dum”. Nej, du har bara lärt den att det är ok att dra upp huvudet. Du kanske hittar en rutin att hoppa upp när hästen står parkerad med huvudet mot en vägg på hemmaplan som fungerar. Då kan du göra samma sak på tävlingsplatser.

 

– Många av de negativa mönstren hos våra hästar har vi själva tillåtit och inte konsekvent arbetat med.

 

Vissa saker kanske inte går att träna bort eller läras in, för precis som människor är hästar olika individer med olika egenskaper. Men jag tror att det alltid är bra att påminnas av hur mycket vi påverkar hästarna, i precis allting vi gör. För jag tror att ofta kan vissa beteenden och mönster hos oss själva spegla av sig på våra kära vänner i stallet – mer än vad vi nog tror eller förstår.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Om det är något mina grabbar får lära sig så är det tålamod. Stå stilla tills annat sägs och grymma är dem. 😁🙏

Ett inlägg delat av Felicia Grimmenhag (@feliciagrimmenhag)

Swipa till höger för video!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Galopp eller inte galopp?

Felicia Grimmenhag | 11/11 - 2019

Förra helgen var jag och red en Pay & Ride, närmare bestämt L:A3. Det var väldigt kul och annorlunda från vad jag brukar rida när jag är i en ”tävlingssituation”, vilket kändes befriande.

Förstå mig rätt. Jag gillar att tävla internationellt i paradressyr, och det finns fortfarande saker som jag måste jobba på för att bli bättre där. Men för att bli bättre måste man utmana sig själv och utvecklas som ryttare. Och framförallt hålla motivation uppe.

Jag drivs väldigt mycket av att utvecklas och nå nya milstolpar. Kan tänka mig att många känner igen sig i det? Därför är det inte logiskt för mig att träna på t ex skänkelvikningar och bakdelsvändningar varje dag jag har ett dressyrpass. Jag vill träna svårare moment som skolorna i trav och galopp, förvänd galopp osv.

Även fast momenten inte är något jag sedan kan ta med in när jag tävlar internationellt, så kan det hjälpa mig med förarbetet på hemmaplan. Det hjälper till med vår kommunikation, tekniska förmåga som ekipage och kondition. Det hjälper oss båda att hålla motivationen uppe och hitta nya delmål att sträva efter.

I mina program har jag ingen galopp och även fast man kan välja att ha med galopp i kuren så är det något som jag aktivt har valt bort. Dels för att jag inte har känt mig säker på den och för att man inte vill att Tarot ska råka falla in i galopp i de andra programmen. Nu har Tarot inte haft en tillstymmelse till att falla in i galopp någonsin, men självklart är det en avvägning om man skulle välja in galopp i kuren.

Jag har alltid haft ett system innan vi åker iväg på tävling, och det är att inte galoppera 1-2 veckor innan alls. Just nu sitter jag och klurar på en ny kur, och har funderat lite på galopp. Om jag skulle välja in galopp i programmet blir det inte en högre svårighetsgrad, utan det är mest för intrycket. Och om man isf misslyckas med galoppen förstörs det allmänna intrycket.

Samtidigt är mina största svagheter skolorna, skänkelvikningarna och andra sidförande rörelser. Man vill att kuren ska vara spännande och jag har tidigare haft problem med att fylla ut mitt program då jag bara haft med obligatoriska rörelser och inget annat. Jag står just nu och funderar på hur jag ska göra och vad jag ska ta med, alla dessa val…

Så jag antar att jag får klura lite till och testa mig fram helt enkelt.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

För ett år sedan jobbade jag fortfarande med att rida förvänd galopp på halvcirkel utan att Tarot skulle slå om. Progress!!

Ett inlägg delat av Felicia Grimmenhag (@feliciagrimmenhag)

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här