Hållbara ryttare

Felicia Grimmenhag | 17/7 - 2019

Upp på hästen igen! En mening som jag tror att de flesta hästmänniskor hört när de har trillat av.

Jag kan förstå om ryttaren som trillat av inte har skadat sig, hoppar upp igen för att kanske undvika eventuell rädsla. Rädsla sätter sig gärna ofrivilligt hos oss, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Då är den bästa medicinen såklart rehabilitering.

Men om ryttaren i fråga skadar sig, är det värt att sitta upp långt innan läkaren har gett klartecken?

Det är lite med stolthet folk berättar om hur de trillat av, gjort sig illa och sedan varit tillbaka på hästryggen långt innan rekommenderad tidpunkt. Jag förstår att man saknar att rida, och jag förstår såklart ännu mer om man håller på med någon form av tävlingssatsning eller jobbar som beridare, att det inte alltid är lägligt att ta uppehåll från ridningen i 4 veckor.

Men följderna av den här typen av kultur får ju i slutändan många gånger konsekvenser.

Konstant smärta. Mindre rörlighet. Sämre motorik och mindre styrka är bara några saker som kan påverka din kropp, om du börjar använda kroppen på ett sådant sätt som den inte har återhämtat sig till än.

Jag skadade mig under förra året där jag bröt höften, fick sätta in en höftprotes och fick sedan ridförbud i tre månader. Jättetråkigt och väldigt tungt emotionellt då rida hästar är det man gör i princip varje dag. Det är det som ger en energi och motivation många gånger till andra saker, och så får man inte göra det.

Vad som stoppade att jag inte hoppade upp på hästen var egentligen inte benbrottet eller protesen, utan det faktum att läkarna öppnade upp ca 20 cm på högersidan av mitt lår. Det var muskulaturen som behövde tid att läka och återhämta sig. Om jag då hade ignorerat läkarnas rekommendationer hade jag kunnat suttit på hästen mycket tidigare, men med en muskel som inte getts tiden att läka ihop ordentligt. Vilken konsekvens hade det gett?

Vi pratar hela tiden om hållbara hästar, men hållbara ryttare då? Inte bara att vi måste träna och vara starka i ridningen, utan i så bra skick som vi kan vara. Om vi då inte lyssnar och ger våra kroppar den tid de behöver, så kommer vår fysiska förmåga att försämras. Är det rimligt, både mot dig själv och hästen?

Den enda som i slutändan kan bedöma ifall du är redo eller inte, är du själv. Men jag tror att det kan vara värt att fundera över.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här