I stallet mår jag bäst, även utan sociala medier.

Felicia Grimmenhag | 12/8 - 2019

Jag är ganska nykommen hem från en halvdag i stallet. Klockan är 19.00. Jag slänger i mig, precis som de flesta stalltjejer gör – det första som går att hitta i kylskåpet.

Jag sätter mig framför tv:n, äter min middag och sjunker ner lite till i soffan. Jag känner mig inte speciellt trött, vilket är lite konstigt med tanke på att min dag började redan vid 05.30 på morgonen och ett ganska tungt styrkepass på gymmet. Men välkomnar ändå avspänningen som intar mina muskler.

Jag funderar lite på packning inför den kommande resan. Jag funderar lite över några dilemman jag har stött på. Jag funderar på ifall jag ska orka gå ner och handla eller om det faktiskt kan vänta till imorgon.

Så för första gången sedan imorse tar jag upp telefonen och öppnar sociala medier. Jag har under dagen tagit upp telefonen och ringt och svarat på samtal, men inser när jag öppnar Instagram att det är första gången jag går in på den här appen sen imorse. Mycket konstigt.

Det här låter kanske absurt, att inte ha öppnat Instagram på 12 timmar? What’s the big deal? Du kanske tänker ”Vadå? Jag kan gå i dagar utan att öppna Instagram?”.

Men inte bara Instagram, utan även Facebook, Youtube och andra appar har lämnats orörda under dagen. Vad har jag gjort idag som gjort att jag knappt tagit upp telefonen?

Stallet.

Även fast jag är en aktiv person på sociala medier och ofta lägger upp saker i flödet, så får jag ibland kämpa för att komma ihåg att ta upp telefonen och ta ett kort eller en video. Majoriteten av alla bilder som tagits på mig och mina hästar är ju inte tagna av mig, utan av Marie som är väldigt duktig på att ta kort.

När jag är i stallet glömmer jag omvärlden. Jag glömmer att ta ett kort på Ramsay när han gör den där fula minen när han tigger. Istället går jag fram och busar med honom och klappar. Istället för att göra en video på Tarot när han gör det där som han är så duktig på, berömmer jag honom istället och fortsätter med det jag gör.

Jag har inte ens ridit själv idag, och ändå spenderat 5 timmar i stallet. Jag har fungerat som hästskötare då båda mina hästar har ridits av andra. Jag har fixat iordning mat, tagit in från hagen och flera saker mittemellan.

När jag ser andra rida mina hästar sitter jag och observerar precis hela tid från marken. Jag vill se vad som görs, händer och progressionen under passet. Att sitta och scrolla på telefonen är inte ens en tanke som kommer upp i mitt huvud.

Jag tycker om att vara i nuet, det är sån jag är. I min värld finns det inte att sitta och kolla Instagram när man skrittar fram eller av en häst. Att begära 100% fokus av hästen, men sen inte fokusera 100% själv, vad är logiken i det?

Det är i stallet jag stressar ner och hittar avkoppling. Det är i stallet jag inte bryr mig om hur jag ser ut, för mina hästar bryr sig inte. Märket på mina ridbyxor avgör inte hur bra jag rider. Jag döms inte av mina hästar för att jag inte lagt ut något My Story de senaste 24 timmarna, utan vad som spelar roll är just nu.

En plats utan stress och full av glädje. En plats där jag glömmer problem, telefon och jobb.

Jag vill inte låta som en hycklare, utan jag tar bilder och videos i stallet ibland. Men för det mesta inte. För det mesta för att jag glömmer. För det mesta för att jag har så kul. För det mesta för att jag måste fokusera.

För det mesta för att jag helt enkelt mår bra även utan sociala medier.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här