Ny häst i stallet

Felicia Grimmenhag | 4/7 - 2019

Nu står en ny grabb i stallet sedan ca en vecka tillbaka. Det känns spännande, förväntansfullt och kul med en ny häst.

Eftersom jag inte har lika stor omsättning av hästar som folk som jobbar med hästar professionellt kanske det blir en lite större grej än för dem. Men oavsett tror jag att de flesta vet hur det känns – att det finns något spännande att slänga sig in i ett nytt projekt som man tror det finns potential i.

Att jag har letat häst har inte gått helt obemärkt förbi. Det känns lite som att ha gått en skallgång med många människor runtomkring mig, men ändå har vi inte hittat något. Vi har fått höra om hästar i både mellansverige, södra sverige, Danmark, Tyskland, Litauen m fl. Dock hann vi inte åka utanför Sverige gränser.

Jag har provridit flera olika hästar. Större och mindre, bruna och vita. Valacker och ston. Hästar med välkänd stam och hästar med främmande stam. Vissa byggda lite lågställda och andra mer högresta.

Att hitta en häst som både ska möta vad jag söker, men som jag också någonstans ska trivas med är som att spela på lotteri. Jag köper en bricka, skrapar och hoppas att rätt nummer ska träda fram. Tyvärr blir det oftast en besvikelse och istället för en halvmiljon vinner man på sin höjd 90 kr.

Jag har kontaktat ägaren, fått information om den och bokat provridning. Jag vet hur den rör sig och alla förutsättningar runtomkring. Man kommer fram till själva provridningen, det ser lovande ut och man får en trevlig helhetsbild.

Sen sitter man upp.

Jag behöver 5 min, sen har jag ofta bestämt mig ifall jag gillar hästen eller inte. Av alla de hästar jag har provridit under de senaste halvåret är det bara en häst som jag gillat, och det är Ramsay. Jag rider såklart alltid en häst längre än 5 min vid provridning, oavsett känsla. Men jag har också lärt mig att jag ofta kan lita på min känsla.

Det här är inte pik till alla de andra hästar som jag har ridit, i princip alla har varit väldigt trevliga individer. Men jag har inte känt att det här är DEN hästen. På samma sätt som det alltid kommer en liiiten besvikelse när man inte skrapat fram en halvmiljon på lotten, samma typ av besvikelse är det när man sitter upp på en häst och det inte känns rätt – när man har hoppats.

Besvikelsen vid en icke framgångsrik provridning är såklart alltid mycket värre än en lott, men jag hoppas ni förstår poängen. På samma sätt som det hade suttit fint med den där fina hästen, så hade det suttit riktigt bra med en halv miljon kronor.

Men den som väntar på något gott…

Ramsay är en 7-årig valack e. Blue Hors Don Romantic ue. Michellino. Han är väldigt grön och har inte så mycket rutin. Men han är en väldigt nyfiken individ med mycket personlighet. Han är utbildad upp till medelsvår men har mest spenderat tid på gården.

Det ska bli så otroligt spännande att se hans utveckling och vilka mål som är rimliga att sätta. Förhoppningsvis kommer någon av mina medryttare att åka ut och så småningom tävla honom lite så han får rutin. Sedan får vi se var allting landar. Flytten och allt runtomkring har han hanterat väldigt bra.

Såklart kommer min trotjänare Tarot vara kvar hos mig inom de närmsta åren, jag planerar inte att göra mig av med honom i första taget. Han är min tävlingshäst och trots att han är 16 år tror jag att han har några år kvar på banan.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här