Ångest

Felicia Grimmenhag | 23/10 - 2018

Idag är det tisdag. Jag ska hämta ut mitt nya pass (som jag gjorde innan jag skadade mig), handla lite och åka ut till stallet ikväll. Mellan där tänkte jag försöka plugga lite också.

I eftermiddag ska jag åka och ta bort mina stygn. Det har jag ganska mycket ångest över. Vet inte riktigt hur många stygn jag har och det är ju dessutom häftklamrar som man måste klippa bort. Jag har gjort det här förut men det känns ju en del.. Ser fram emot tills det är över och jag hoppas ärret har läkt bra. Har haft samma kompress sen de opererade så har inte sett det. Håll tummarna!

Sätter in en snygg bild på Tarot. 😁

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Clinic och mer ansvar i stallet

Felicia Grimmenhag | 22/10 - 2018

Förra veckan var en tuff vecka. Inte som för er som läser såklart, ni hade nog mycket mer att göra än vad jag hade. Men jag har lite grann glömt hur mycket energi det tar när man läker. Speciellt när man gör så stora ingrepp som jag har gjort nu. Men jag tänker inte snurra in mig på det. För trots att jag kanske gjorde mer än vad jag egentligen orkade, så hade jag också väldigt kul.

Veckan började med en clinic med Mads Hendeliowitz på Stigsberg Gård. Där hade han med sig en av sina yngre hästar Autograph som han hoppas kunna ta sig till OS med. Vilket jag förstår när hästen började slappna av och bli riktigt lösgjord, vilken ”wow-häst”! Han fokuserade mycket på konsekvent ridning, varierad/anpassad träning till varje individ och hur man tar upp en yngre häst på en högre nivå. En härlig inspirationskväll.

Marie som hjälper mig i stallet i vanliga fall var iväg på konferens tors-mån så jag fick hjälp av min medryttare Sophie i stallet. Sophie klarar sig fint men när ”chefen” inte är på plats kickar mitt kontrollbehov igång och jag kunde inte låta bli att vara på plats. Jag hjälper till så gott jag kan men som ni vet kan det bli långa dagar i stallet, speciellt när två hästar också ska ridas. Det fick jag lite sota för igår och idag. Har haft ganska ont, men samtidigt var det värt det. Hästarna har varit superfina, vi (Sophie) har ridit dressyr, WE/hoppning, ute och joggpass. Tarot har haft lite spänningar i ryggen så han har fått tagit det lite lugnare.

Det enda negativa egentligen är att jag har mått ganska dåligt nu när jag har tagit bort morfinet. Haft väldigt svåra abstinensbesvär vilket jag inte riktigt var beredd på då jag inte hade det förra gången jag slutade med morfin. Men nu mår jag bra, förutom att man såklart har lite mer ont när man har tagit bort smärtstillande, men det blir hela tiden bättre och bättre.

Jag har även hunnit med att fira min bästa väns födelsedag där temat var maskerad. Var inte så nöjd med resultat men jag hade betydligt mindre tid än vad jag hade räknat med, well well.. Kul hade jag iallafall. Fixat naglarna har jag också gjort. De andra hade blivit groteskt långa. Fixa naglarna är något jag unnar mig. Går sällan till frisören, får massage eller andra grejer. Men jag tycker om att ha fina naglar, dock kan man inte ha för långa när man är stallet. 😉

Kan avsluta med att säga att jag faktiskt nu också börjar känna mig mer fylld med energi (haft en ordentligt vilodag idag) och jag börjar också känna mig mycket gladare. Ni vet hur det blir när man är trött och har ont, det är lite svårare att känna sig glad. Så jag börjar bli mer peppad och tar tag i allt som har blivit lite liggandes på hög. It´s mooonday!

Mycket bra lydnadsövning. Slalom, hinder, travbommar och ett ”L” som man ska backa igenom.

Något cartoonliknande.


Visst får man lite höstkänslor?

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Bruten höft och återhämtning

Felicia Grimmenhag | 15/10 - 2018

Jag har nu varit hemma en vecka från sjukhuset (eller tekniskt sett har jag bott hemma hos min mamma, men nästan samma sak). Jag har mindre ont, är lite piggare och jag mår lite bättre. Men jag har också fortfarande ont, jag har inte speciellt mycket energi och jag mår fortfarande inte bra.

Det är jobbigt att känna att man inte kan vara speciellt aktiv då man är helt slut efter, både fysiskt och psykiskt. Morfinet gör ju också att man blir lite extra trött. Har varit ute i stallet de senaste dagarna, haft födelsedagsfirande och umgåtts med en kompis. Nu har jag varit helt utslagen sedan igår och egentligen inte orkat göra någonting. Sov en timme igår kväll vilket INTE var en bra idé då jag inte kunde sova sedan på hela natten och vaknade varannan timme.

Att behöva byta ut höftkulan mot en artificiell höftkula var kanske inte riktigt något jag hade tänkt att jag skulle göra den här hösten. Men det jobbigaste kommer vara återhämtningen. Många som jag pratar med säger ”Du kommer vara uppe på hästen fortare än vad du tror, du får känna efter i kroppen själv” när jag berättar att jag har fått ridförbud i 12 veckor. Det många kanske inte förstår är att det är tiden som muskulaturen behöver för att läka ihop, då muskler tar längre tid på sig än skelett. Skelett läkar mycket fortare och tekniskt sett skulle jag kunna belasta benet nu om man inte hade öppnat upp muskulaturen, vilket de har gjort på mig ca 30 cm.

Det som kommer med höftprotes är att man även blir lite låst i hur man kan röra sig, speciellt i början. Vissa rörelser kan göra att protesen hoppar ur led, t ex ifall man skulle slänger över benet över det andra (inget jag behöver oroa mig över). Men t ex göra vissa vridmoment och om jag lutar mig för mycket framåt med bäckenet kan protesen hoppa ur led då protesen ”fastnar” i bäckenet. Det är en rörelse jag måste akta mig för resten av mitt liv. Med tiden kommer det bli lite lättare då det bildas ärrvävnad och protesen ”sätter sig” istället för att ligga lös som den gör nu. Man brukar säga att det tar ett år innan det är helt läkt Men det är en omställning och det kommer krävas mycket eftertanke.

Jag skriver det här för att ni ska lättare förstå varför det kommer ta lång tid med allting, återhämtningen och sedan troligtvis igångsättningen av ridningen. Jag ska tillbaka på hästryggen, men jag kommer låta det ta sin tid för att jag ska klara av att sitta på hästryggen. När jag låg på akuten med bruten höft och har så jävla ont och ändå mådde dåligt över att det klippte sönder mina snyggaste ridbyxor, då inser man hur hästknäpp man är…

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Lilla jag är nominerad på FEI Awards 2017 i kategorin ”Against all odds”!

Felicia Grimmenhag | 20/9 - 2017

För att rösta så kan ni klicka in på den här länken!

http://www.fei.org/fei-awards-2017-votes

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Felicia 2.0

Felicia Grimmenhag | 13/6 - 2017

13 juni är ett datum som alltid kommer betyda lite extra för mig. Inte för att det är min födelsedag eller för att det är min namnsdag. Utan för exakt 6 år sedan så förändrades mitt liv för alltid. Den dagen förlorade jag mina ben, men jag vann också otroligt mycket annat. Jag ställdes inför mitt livs utmaning, och hittills så tycker jag att jag har klarat det ganska bra. Självklart inte utan alla underbara människor runtomkring mig, men lite har jag även gjort själv.

En dag dag när man är lite extra tacksam. Inte för det jag blev av med, men för det jag fick behålla. Att jag statiskt sett inte borde leva, men ändå gör det. Att blicka framåt, men ändå komma ihåg – att inte ta livet för givet.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Tävling på Strömsholm

Felicia Grimmenhag | 6/6 - 2017

I söndags var jag och Tarot på tävling på Strömsholm. Eller man skulle kunna säga att det var mer av en bedömd programridning där man hade bjudit in ett antal pararyttare. Hur som helst så var det superkul. Tarot kändes mycket fin och vi slutade på 68.73%. Jag kände egentligen att vi hade kunnat gett lite till men piloten var lite mer nervös än vad hon har varit förut, men jag är nöjd ändå och vi slutade som tredje bästa ekipage. Men det är jämt mellan pararyttarna och flera av dem låg mig hack i häl.

SM för flera av det olika disciplinerna pågick och det var roligt att vi fick chansen att vara med på ett hörn. Än så länge är ju inte paradressyren integrerad i vanliga SM vilket jag hoppas kommer kunna ändras så småningom. Eftersom paradressyren går under dressyren på många andra sätt så kan jag inte se varför vi ska ha ett separat SM. Kan någon ge mig en bra förklaring på det här?

Här kommer lite fina foton tagna av Helena Ager. De är upphovsskyddade och får ej användas eller spridas utan fotografens samtycke. Enjoy!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Tagga inför Strömsholm imorgon

Felicia Grimmenhag | 3/6 - 2017

Idag hade jag och Tarot ett jättebra pass. Vi kollade mest av alla moment inför imorgon då det är dags för bedömd programridning på Strömsholm imorgon. Vi kommer rida på Grand Prix banan tillsammans med de andra pararyttarna och det sätter igång ca 17.00. Det ska bli jättespännande och efter framgångarna i Norge så hoppas jag kunna rida på en bra procent. Jag vet att vi kan och vi ska sikta på att rida ännu bättre än vad vi gjorde i Kristiansand. Vi kommer göra lite andra roliga saker i samband med resan till Strömsholm också vilket kommer bli jätteroligt.

Har även fått hem min nya jacka från Uhip, älskar färgen och den var superbekväm. Den kommer få hänga med kyliga kvällar och senare i höst och säkerligen inte bara i stallet. Tack så mycket!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Lite klipp från Norge

Felicia Grimmenhag | 2/6 - 2017

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Inget snack, bara gör.

Felicia Grimmenhag | 1/6 - 2017

När man gör en satsning som i mitt fall, så gäller det att skapa de bästa förutsättningarna för att lyckas. Att ha rätt hästmaterial, rätt kunskap, rätt mentala inställning och rätt fysik. Alla dessa delar jobbar jag med aktivt med just nu och det som slår mig mer och mer är hur mycket alla de här sakerna flätas samman automatiskt.

Jag var och tränade med min personliga tränare idag första gången efter Norgeresan och hade såklart massor av roliga saker att berätta, och lite funderingar som jag ville dela med honom. Sen satte vi igång och tränade.

Jag kommer ihåg i början (för några månader sen) när jag satte igång, hur jobbig träningen var och hur jag ibland hittade på ursäkter och var tvungen att bortförklara mig när det blev tungt, eller när jag inte hade skött min kost. I början var det jobbigt att pusha igenom de jobbiga sakerna, vilket var konstigt. För när det är något som man ska få igenom med hästen så jobbar man igenom det. Men varför är det inte lika lätt när det handlar om mig själv?

Under tidens gång har jag lärt mig mycket genom träningen. Jag har inte bara lärt mig att lyfta vikter och köra kondition utifrån mina förutsättningar, eller hur kroppen fungerar. Jag har också lärt mig att undanflykter bara är ett sätt att ljuga för både andra och mig själv, ett sätt för att jag själv ska må bättre på grund av misstag som jag har gjort. Vilket i slutändan inte gynnar någon, inte ens mig själv. Absolut att smärta och svårigheter (fysisk och psykisk) ibland kan sätta stopp för vissa saker, så länge det inte blir en ful ovana att ta till med när det blir jobbigt.

Bortförklaringar är en skepnad av misslyckande, förklaringar är inte det. Det är okej att misslyckas, men istället för att bortförklara sig så är det bara att erkänna sitt misslyckande och gå vidare. Hur ska vi någonsin kunna hjälpa oss själva, varandra, ta oss framåt och utmanas om vi bara hittar ursäkter till allt? Om jag vill bli den bästa ryttaren, så måste jag rida mycket. Om jag vill gå ner i vikt och bli stark så måste jag träna och äta rätt. Om man vill vara bäst på tävlingsbanan måste jag jobba med den mentala biten för att bli så bra tävlingsmänniska som jag kan bli.

Jag kan ALDRIG förvänta mig att vara på topp om jag inte jobbar hårt för det. Att förvänta sig att få saker serverat kan man glömma, men däremot kan man omge sig av andra drivna personer med kompetens och erfarenhet som kan hjälpa dig på vägen. Men i slutändan är det upp till mig själv och ingen annan. Inget snack, bara gör!

Bara lite tankar jag fick idag efter ett vanligt träningspass.

Shout out till Dee på Studio40 som är bästa tränaren!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Träning på Strömsholm

Felicia Grimmenhag | 31/5 - 2017

I söndags var vi uppe på Strömsholm på träning där fick kunde rida på deras fina utebana. Det var jättekul men också varmt och jag svettades något otroligt. Likaså Tarot, men jäklar vad fin han kändes i slutet. Det känns som om jag verkligen börjar hitta knapparna på honom och det börjar bli ett riktigt teamwork. Så även fast det har gått bra i både Belgien och Norge så tvivlar jag inte på att det kommer kunna bli ännu bättre.

Strömsholm kommer vi åka tillbaka till redan på söndag. Då är det nämligen så att SM går av stapeln för hoppning, dressyr och fälttävlan. Tyvärr inte för paradressyen (men förhoppningsvis någon gång i framtiden) men vi kommer under söndagen ha en bedömd programridning på grand prix banan vilket jag absolut tycker att ni ska komma och titta på. Beräknad starttid är 17.30 men det kan vara så att den startar lite senare. Där kommer de internationella pararyttarna visa vad de går för. Woho!

   

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här