Vlogg från förra veckan

Felicia Grimmenhag | 3/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

En liten rolig galoppövning med koner

Felicia Grimmenhag | 2/4 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Rädsla för ryggproblem

Felicia Grimmenhag | 27/3 - 2019

Ryggproblem, min största rädsla med mina hästar.

Tarot har inga ryggproblem, såvitt jag vet. Han har en tendens att bli lite stel i nacken och i ländryggen ibland, men med en bra equiterapeut så åtgärdas det lätt. Det är som våra egna kroppar. Ofta har vi en tendens att bli stela i vissa delar av våra egna kroppar, och om vi sköter oss och förebygger genom träning, massage och kiropraktik så blir det oftast bra.

Jag kommer inte ge en lektion om anatomi eller osteologi, för inget av dessa är mina expertområden. Kroppen är ett stort, komplext nätverk med kopplingar. Men vad jag vet är, för att ha en hållbar häst krävs det en hållbar ridning. Vad är en hållbar ridning? Det finns det nog många åsikter om, men för mig (och de flesta andra) är det varierat underlag och varierad träning.

Vi rider alla olika och har olika filosofier om hur en bra prestation ska tas fram. För vissa är det att att gasa på medan för vissa andra är det att successivt öka på. Jag lever nog för den senare filosofin.

Något jag är väldigt rädd för är att mina hästar (i nuläget en häst) ska få problem med ryggen. Mycket av den rädslan grundar sig i att:

  1. Jag hela tiden sitter ned i sadeln och inte riktigt kan avlasta hästen på ett bra sätt genom lättridning.
  2. Jag träffade en ryttare för några år sedan med i princip samma funktionsnedsättning som sa att många av hennes hästar hade fått problem med ryggen efter en tid.

För att undvika ryggproblem är det väldigt viktigt att mina hästar jobbar rätt med ryggen. Jag gör mycket skrittarbete eftersom jag tävlar med mycket skritt och det är viktigt att den underhålls. Jag tycker att skritten kan vara lite underskattad när det kommer till läsgörande. En framdelsvändning kan vara förberedande arbete till skänkelvikningarna i traven. En bakdelsvändning för galoppiruetter osv.

Men för mig är den viktig framförallt för att det är svårt för mig att få in rytm i traven ordentligt innan Tarot är avslappnad och eftergiven, och då använder jag skritt. Oavsett så är prio 1 alltid att Tarot ska söka sig framåt och nedåt, och arbeta med ryggmusklerna. Jag KAN inte ta upp honom i närheten av ”uppvisningsform” om han inte är helt eftergiven därför att han:

  1. Trycker ned ryggen, trycker upp nacken, drar in nosen och springer bakom lodplan. Det är inte korrekt, vackert eller vidare effektivt.
  2. Jag skumpar runt som en trasdocka och har dålig kontroll, ingen bra känsla och kan inte utföra momenten korrekt.

När Tarot har fått den uppvärmningen han behöver och jag känner att han är redo så plockar jag upp honom, annars gör jag inte det. Trickset är att få honom att växa uppåt och en känsla av framåt i formen, där går han som allra bäst.

I den formen har jag en bra kontakt i handen, jag kan vara mjuk och följsam i hans gångarter och han bär sig själv utan att JAG måste bära honom. Där tänker jag också det är som mest skonsamt för hans rygg (i uppvisningsform). Om jag ska studsa runt när han travar på stötigt med ett väldigt starkt säte (för det har jag) och ingen kontakt med munnen, då kan det lika gärna vara. Då är det ingen idé att rida med högre samling för det stjälper mer än det hjälper.

Jag kan ibland bli avundsjuk på ryttare som kan rida lätt, för det avlastar för både häst och ryttare. Det kan vara frustrerande ibland när man inte kan rida på det sättet som en vanlig ryttare, för det känns som om allting hade varit lite lättare.

Men det är inte lätt, och för mig kanske det är lättare på andra vis. Jag kan inte fuska på samma sätt, så automatiskt tvingas jag in i en mer”korrekthet” i min ridning, vilket kanske gynnar mig i slutändan. Kanske inte.

Oavsett vad, kommer jag alltid vara lite rädd att ge min häst ryggproblem.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Har ni någon annan hobby än hästar?

Felicia Grimmenhag | 24/3 - 2019

Min andra hobby är smink. Kanske inte så som ni tänker. Utan jag tycker om att skapa ganska ”extrema sminkningar”, ungefär som en tavla. Det är spännande att börja någonstans och så slutar det någon helt annanstans än var man trodde från början. Lite som med hästar ibland. Jag skulle kunna sträcka mig så långt och säga att det är en typ av konst.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

När man känner att man har mycket mer att ge

Felicia Grimmenhag | 21/3 - 2019

Förra veckan var jag och tävlade i Danmark. Det var superkul och det var en bra debut på tävlingsbanan utifrån förutsättningarna. Vi landade sedan natten mellan söndagen och måndagen i stallet och på hemmaplan vilket alltid känns lika skönt varje gång.

I Danmark kom jag på femteplats alla tre starterna under helgen. Med en hyfsad bra procent och hyfsad bra prestation. Det som gjorde mig lite förbannad var att jag första starten hade kunnat klättra upp till en andra placering om jag hade fått en halv procent högre. Andra dagen hade jag kunnat klättra upp till en tredje placering om jag hade fått en procent högre.

De där småmarginalerna (och vi pratar verkligen hundradelar ena dagen) var lite triggande, både för ilskan men också för motivationen. För även om jag hamnade precis efter de andra så är det inga dåliga/mediokra ryttare vi pratar om. Utan det här är duktiga ryttare, och det betyder att med mer träning kommer jag kunna slå dem.

Jag har inte haft de bästa förutsättningarna inför den här tävlingen. Jag skadade mig förra året och fick inte rida på tre månader. Jag har ridit i två månader och att komma tillbaka från en höftoperation är inte det lättaste. Det var först bara någon vecka innan tävlingen som jag verkligen kände att jag började hitta hem i sadeln igen. Den där känslan som gör att man känner den där speciella samhörigheten med hästen.

Inte nog med skadan. När jag väl fick börja rida igen stängde alla anläggningar och vi kunde därför inte komma iväg och träna någonstans. Jag kunde inte åka till någon tränare och inte åka på någon programridning eller tävling för att värma upp inför säsongen. Jag kom iväg på en programridning veckan innan där jag fick låna en ridskolehäst från Strömsholm. (Vilket var superkul faktiskt) Men även Tarot hade behövt komma ut lite.

Det är jobbigt när man hela tiden måste ändra om i planen och när det inte blir som man har tänkt sig. Såklart går det ingen nöd på oss fysiskt, men rutinen måste underhållas lite emellanåt för både häst och ryttare. När man står på en hoppanläggningen med hinder är det svårt att träna program och rörelser så som de ska vara. Som tur är är det ett fantastiskt underlag där så det väger upp för det, haha.

Jag tror kanske att de där hundra-/tiondelarna jag hamnade efter på i placeringarna triggade min motivation lite mer än om jag hade slagit konkurrenterna med några tiondelar till godo. De kommer få mig att arbeta lite hårdare, mer strategiskt och med en tydligare plan.

Sedan vet vi alla att det ibland inte spelar någon roll hur noga man är, för ibland händer det saker som vi inte kan påverka. Men ändå veta att vi gjorde allt, för att skapa de bästa förutsättningarna.

FOTON: HELENA AGER

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Tävlingsvlogg

Felicia Grimmenhag | 20/3 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Vlogg – Förberedelser inför Danmark

Felicia Grimmenhag | 12/3 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Hur det känns att vara amputerad

Felicia Grimmenhag | 6/3 - 2019

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här

Att arbeta med en PT

Felicia Grimmenhag | 3/3 - 2019

Något jag inte skriver om så ofta är min träning. Jag gymmar i genomsnitt tre gånger i veckan och fyra gånger i månaden med PT. Personlig tränare är något jag har investerat i eftersom jag från början:

  1. Kände att jag behövde lära mig HUR man faktiskt tränar och gör alla övningar.
  2. Behövde hjälp med vissa övningar som jag inte kunde göra själv på grund av min funktionsnedsättning.
  3. Behövde någon kreativ som kunde hjälpa mig hitta övningar för att arbeta med muskelgrupper på andra sätt än vad man kanske ”normalt” sätt gör.

Det jag har lärt mig under de senaste åren med PT är ovärderligt, och är något jag kommer ha extremt stor nytta av. Att anställa en PT på ett gym är ju exakt likadant som att åka och träna för en tränare med din häst. Du åker dit bl a för att lära dig nya tekniker och förbättra utförandet av moment. Ett plus är om du får till en kontinuerlig träning som gör att du lättare kan plocka upp från där du lämnade det sist.

Jag vet att PT inte är billigt, och jag har nyligen gått ner från sex till fyra gånger av ekonomiska skäl. Men jag tycker de är väl investerade pengar då jag lärt mig väldigt mycket om min egen kropp. Jag har lärt mig aktivera vissa muskelgrupper och jag har lärt mig även om hållbar träning. Såklart är det viktigt att gå till någon som vet vad dem gör, annars kan det vara som att kasta pengarna i sjön.

Hur jag lägger upp mina träningspass är att jag alltid börjar med 5 min battlerope. Man skulle kunna säga att det är motsvarigheten till jogging för min del. För mig gäller det att hitta en balansgång mellan för lite uppvärming – och för mycket.

Eftersom jag inte kan springa eller gå blir det att jag ofta får använda mina armar och axlar, vilket är oundvikligt. Därför är det viktigt för mig också att träna dem symmetriskt och se till att jag är lika stark i båda. Men det betyder också att jag använder mina armar och axlar i princip alla övningar jag gör nästan, vilket gör att jag inte kan ha för lång uppvärmning och trötta ut mina muskler. Jag får en del kondition genom ridningen, vilket är ett plus eftersom jag verkligen inte gillar att köra kondition på gymmet (Jag är mer än tyngdlyftare). Tyvärr tvingar min PT mig att göra sådant ibland ändå, men det är nog tur det.

De tyngre passen kör jag ofta med PT, för att underlätta för mig själv, men även ur säkerhetssynpunkt. När vi kör tung bänkpress tycker jag om att ha någon som passar under de sista repetitionerna, då det ofta kan bli lite segt och svårt. Sen händer det också om jag inte är noga att jag tappar balansen, och eftersom jag inte har fötterna i backen som jag kan balansera med så hamnar jag i en ganska utsatt position.

Med PT blir man också väldigt mycket mer taggad och peppad. Man får ofta mer struktur om man har problem med det, och man får också ofta känslan att man ”vill bevisa” någonting för personen. Vilket gör att man arbetar mycket hårdare. Vilket vissa behöver, men såklart inte alla.

Jag tycker att om man någon gång har lite extra pengar över och vill ”unna” sig, så tycker jag att en PT kan vara väl investerade pengar om man är intresserad. Om man inte är intresserad så förstår jag det också, det finns mycket annat man kan unna sig också. Det här inlägget handlar inte om att man SKA träna med PT, utan bara berätta om fördelarna med en PT.

Mycket av det jag har gjort på gymmet har jag kunnat använda mig av i stallet och ridningen. En av de absolut viktigaste sakerna är hur jag har lärt mig att aktivera de nedre magmusklerna som har gjort underverk för min ridning. Ju mer kroppskontroll du har, desto lättare blir ridningen och kommunikationen med hästen. Att vara medveten om din kropp kommer underlätta allt.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här