Lite tankar på kvällskvisten

Felicia Grimmenhag | 13/5 - 2017

Middagen har slunkit ner, tvättmaskinen är igång och jag sitter med bokföringen. När jag var yngre var det ganska otänkbart att man skulle spendera en lördagskväll på det här sättet. Jobba och städa. Nu är det mest för att tiden i veckorna går åt till annat. Jobbet, hästarna och träningen. Utöver det ska man hinna med alla tider som fix med bilen, läkarbesök för intyg (en never ending story) och annat smått och gott. Någonstans ska man också hitta tiden att kunna utveckla och jobba vidare med företaget samtidigt som man hela tiden ska vara aktiv på sociala medier.

Igår spenderade jag tid med mina vänner (och diverse andra människor) på en inflyttningsfest och hade superroligt. Det slog mig någon gång under kvällen hur mycket jag hade saknat det. Nu lever jag ett liv där det är full rulle hela tiden och mycket tid prioriteras till hästarna (med allt rätt). Men att samtidigt balansera ett jobb, hinna träna, ta hand om lägenheten, hitta orken med företaget och ha ett socialt liv är ibland utmattande. Speciellt när man har en funktionsnedsättning. Jag är verkligen extremt bortskämd med hjälp i stallet och har möjligheten att inte åka till stallet ibland, för det finns underbara människor som hjälper mig. Ofta går den tiden åt att bara vila och återhämta sig.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget men jag känner ibland att jag måste hävda mig. Jag är extremt lyckligt lottad som har fått hjälp och stöd i min satsning av många fantastiska människor. Men ibland får jag känslan att folk tror att jag åker lite på en räkmacka. Jag kämpar extremt hårt och jobbar ibland häcken av mig, fortsätter fast min kropp säger stanna. Smärta är inget jag pratar om men är något jag upplever varje dag och som jag har lärt mig leva med. Ibland glömmer jag bort hur påfrestande det kan vara att sitta i rullstolen 16 timmar om dagen flera dagar i sträck och får sota för det sen.

Jag känner nog bara att jag vill dela med mig lite av svårigheterna som jag upplever och inte bara allt det positiva. Även fast jag för det mesta är väldigt glad och positiv. Jag är glad nu också, men känner att jag också vill dela med mig lite av baksidan och att det inte alltid är så lätt som man kanske tror. Jag jobbar precis lika hårt som alla andra, och stöter på hinder precis som alla andra. Och i slutändan så ger det resultat.

Nu ska vi tagga inför tävling i Norge! Avresa från Häggeby sker på tisdag e.m. Det är så spännande och jag är jättetaggad! Vi ska köra så det ryker!

Följ mig här

Liten fotobomb från Belgien

Felicia Grimmenhag | 10/5 - 2017

Här kommer lite fler fina bilder från Belgien som är tagna av Helena Ager. Bilderna får ej användas eller spridas utan fotografens samtycke.

Följ mig här

Inspirationshelg

Felicia Grimmenhag | 9/5 - 2017

Det har nu gått ett tag sen jag skrev här. Tiden efter Belgien har gått åt till att bara ladda om batterierna men även till att sköta om alla andra hundra miljoner saker man ska hinna med. Att hitta en balans med allt man vill göra är inte lätt men självklart hittar man energi i att man tycker det är kul.

I helgen var det en härlig helg. RTP hade anordnat en helg för amputerade med lite inspirationsföreläsningar och andra roliga saker. Där träffade jag både gamla och nya ansikten. Att få träffa alla dessa underbara och inspirerande människor gav mig en boost som jag verkligen behövde och även jag fick äran att föreläsa. Att få prata med andra om de problem som man har gemensamt och förståelsen när man pratar om fantomsmärtor, användning av protes och mycket annat betyder väldigt mycket. Ett gäng människor med en härlig livsinställning och som alla ger energi.

Under söndagen åkte vi till en tennishall och fick testa på att spela lite. Både protesanvändarna och rullstolsanvändarna. Jag har aldrig spelat förut (förutom någon gång när jag var barn kanske) men fick ganska fort in tekniken vilket gjorde allt väldigt roligt. Jag tror jag ska testa på tennis igen, när jag lyckas trycka in det i mitt redan så fullspäckade schema.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Foto: Marit Sundin, RTP

 

Följ mig här

Lite bilder och tankar efter Belgien.

Felicia Grimmenhag | 27/4 - 2017

Målet var att jag skulle försöka blogga under tävlingarna men både dag två och tre var jag så trött när vi kom till hotellet att mina ögon höll på att gå i kors. Även fast det var jättekul så tog det mycket mentalt under den här resan. Det var mycket stress innan med tillstånd, papper och andra praktiska saker. Tävlingsdagarna var långa och det så mycket intryck hela tiden. Jag är så otroligt tacksam att jag fick chansen att åka för det har varit både spännande och intressant. Men det har varit mer påfrestande än vad jag trodde att det skulle vara.

Jag är otroligt nöjd över både min och Tarots prestationer under den här tävlingen. Tarot har visat att trots en lång resa, funkar han super på tävlingsbanan. Vi hade jämna resultat under alla tre dagarna och låg på stadiga 67%. Även fast jag kanske inte är helt nöjd med vissa saker (är man någonsin nöjd?) så gick det helt klart över förväntan. En fjärdeplats första dagen och två femteplatser de resterande dagarna är inte dåligt. Att dessutom ligga på näst högst procent av svenskarna känns inte heller helt fel. Nu ska vi ändra om lite saker i küren och träna vidare på energi och formen. Men självklart har Tarot fått vila efter lite resan och kommer få vila lite till innan vi sätter igång igen.

Jag är enormt tacksam för pararyttarna och teamet runt om som har tagit emot både mig och Marie med öppna armar och hejat på, gett råd och funnits där när massor av frågor har poppat upp för oss. Härliga människor som jag ser framemot att tävla jämte på framtida tävlingar.

Idag var jag och hämtade min älskling Fabbe på Segersta hos Mads och gänget. Han har varit där under tiden jag var i Belgien och det kändes riktigt bra att veta att han togs väl om hand. Jag är så tacksam över stödet jag får från Segersta och det är en ära att tävla för dem.

Känner mig tacksam!

Följ mig här

Kommentera

1

1 kommentar på “Lite bilder och tankar efter Belgien.

  1. Felicia du är fantastisk, vilken ödmjukhet du besitter! Har under många år arbetat med handikappade av olika slag, både fysisk och psykiskt, och vet vilken kämparglöd alla hade. De flesta kämpade med sin häst på banan eller ute i skogen. 👍👍👍

Första starten avklarad!

Felicia Grimmenhag | 21/4 - 2017

Blev inget blogginlägg igår. Jag var så otroligt trött när vi kom till hotellet så vi käkade och sen gick vi och la oss. Besiktningen gick superbra och Tarot skötte sig jättefint. Även alla de andra hästarna från Sverige gick igenom och var klara för start. Totalt sett så är det ett femtiotal hästar som är här för att tävla i Belgien från olika länder.

Klockan stod på 05.15 imorse och det var bara att gå upp, klä på sig, sätta upp håret och åka. Kaffe dracks i bilen och frukost på tävlingsplatsen. Hotellet som vi bor på var så snälla och skickade med lite frukost.

Hästen ryktades och manen knoppades. Sadel och träns skulle på och sen bar det av till ridhuset. Där red Babs fram Tarot i 20 min innan jag satt upp. Det är nämligen så att om man rider i grad 1,2 & 3 så får man använda sig av en beridare ifall man vill upp till 30 min varje dag. Sen hur man delar upp det väljer man själv.

Jag var nervös men när jag väl kom in på banan så släppte det mesta och jag kunde fokusera. Det var inte perfekt men jag är helt nöjd med ritten. Poängen hamnade på 67.265% vilket känns jättebra i o m att det här var min debut på den internationella banan. Det resulterade i en fjärdeplats.

Imorgon kör vi gärnet!  

Glad tjej har precis varit på prisutdelning.

Här hejar vi på varandra. 💪

Följ mig här

Då har vi äntligen landat här i Waregem

Felicia Grimmenhag | 19/4 - 2017

Efter tre dagars resande så är vi äntligen på plats här i Waregem. Jag känner mig trött, stel men också superexalterad. När vi kom fram så fick vi direkt leta reda på veterinären som skulle genomföra en snabb besiktning innan vi fick ta in Tarot i stallet. Tarot var lite på tårna men det gick ändå fint och han fick sen gå in och vila lite i boxen. Sen var det bara att stuva ut allt annat och ta in i boxarna som Sverige blivit tilldelade.

Lite senare hade vi möjlighet att rida på tävlingsbanan. Jag fick hjälp och behövde inte rida själv vilket kändes skönt. Imorgon så kommer vi rida lite mer och sen kommer vi trava upp hästarna på besiktning. Då börjar allvaret. Som tur är så har jag jättehärliga lagkamrater. 

Nu har vi ätit och jag hoppas att jag snart får ta och lägga mig och sova. Jag längtar! 

Finn ett fel. 😂

Följ mig här

Vi är här Belgien!

Felicia Grimmenhag | 19/4 - 2017

Just nu sitter vi i köer i närheten av Antwerpen i Belgien. Det har flytit på hyfsat smärtfritt för vår del ända fram till nu. Enligt vår GPS ska vi vara framme 14.30 men det känns inte riktigt som att det kommer att hända. 

Vi poppar just nu musik och bara väntar på att vi ska få börja rulla. Vi har stått still i närmare en halvtimme. När vi kommer fram kommer en veterinär titta på hästen och godkänna att den får lastas ut och tas in i stallet på tävlingsplatsen. 

Fortsättning följer.. 😉


Färdkost 

Följ mig här

Dag två 

Felicia Grimmenhag | 18/4 - 2017

Jag sitter just nu i lastbilen påväg mot nästa stopp som den här gången blir i Tyskland. Marie kör på så bra och tryggt och Tarot står fint i transporten. Imorse stod klockan på 05.45 vilket kändes som värsta sovmorgonen och resan bar sedan av strax efter sju. Vi har tagit oss över Øresundsbron, kört igenom Danmark och sedan tagit färjan till Tyskland. Medan jag sitter och skriver så är det ungefär 2 timmar kvar tills vi är framme. Vi lyckades pricka in samma färja som tre andra pararyttare så vi satt och hade det lite trevligt. Nu är det jag och två till som ska till samma övernattningsställe. 

Än så länge känner jag mig ganska lugn. Vi har ju ännu en resdag till imorgon innan vi är framme så det känns fortfarande som att det är ganska långt bort. Jag är fullt upptagen med att fascineras av alla landskap och försöka lära mig de olika städerna på vägen. Försökte även lära mig att uttala namnet på ett av dem men jag gav upp ganska snabbt. Vet inte ifall tyska är för mig, haha. Marie fick sig nog ett gott skratt iallafall.

Försöker också lista ut vad de små skyltarna på sidan av vägen betyder. A ja, det får nog bli ett mysterium.

Följ mig här

Första etappen avklarad

Felicia Grimmenhag | 17/4 - 2017

Då var första etappen avklarad. Vi befinner oss just nu knappt ett stenkast från Malmö. Eller, snarare 1 mil utanför men det är ungefär samma sak i min värld. Resan har gått bra och har nästan gått i ett sträck förutom vattenpaus för hästen och toapaus för oss. Efter ungefär halva vägen så märkte Marie att Tarot skrapat av en väldigt stor fläck med päls i ansiktet och vi vet inte riktigt hur det har gått till. Även fast det inte är vackert så är det som tur bara pälsen som är bortskrapad och ingenting djupare så det är ingen fara, även fast det är tråkigt. Nu ser han riktigt badass ut.

När vi kom fram fick han äta och dricka i boxen och ta det lugnt ett litet tag, sen tog vi ut honom så han fick röra sig lite. Mest för att inte bli stel efter resan. Jag hoppas nu att han kan vila och slappna av och hitta nya krafter till imorgon.

Samla krafter är också vad vi ska göra. Imorgon bär det av mot Tyskland och ännu ett stopp på vägen. Ha det gott!

Följ mig här