Vad ska man säga och inte säga?

Felicia Grimmenhag | 6/12 - 2018

Konsten att skilja på konstruktiv kritik och bara elaka kommentarer.

När man växer upp som barn och tonåring så är det lite en självklarhet att man tar saker personligt. Man har inte alltid helt utvecklat förmågan att se den större världsbilden och av någon anledning så tror man att världen kretsar lite kring en själv. Så om någon säger emot dig eller har en helt annan åsikt än din egna så känner du dig stött. Då spelade det inte riktigt någon roll om det var konstruktivt eller inte.

Personligen kan jag säga att jag är ganska duktig på att ta konstruktiv kritik. Jag är duktig på att skilja mellan vad jag KAN ändra och vad jag INTE KAN ändra. Att säga “jag kan inte” ingår inte i mitt vokabulär. Ibland kanske det känns så i ridningen, men ofta stämmer det inte. Däremot kan jag bli väldigt sur om någon kritiserar mig personligen. Ett tag hade jag lila-rosa hår. En hårfärg som många tyckte var cool och vissa inte gillade, vilket är helt okej. Vad som inte är okej är när jag får en kommentar av en person inom ridsporten, som säger att jag “ser ut som jag hör hemma på en cirkus“. Var är den repliken konstruktiv någonstans? Jag brukar vanligen släppa saker relativt fort men den satte sig i huvudet, även om jag inte tog åt mig. Vad har min hårfärg med min prestation att göra? Jag gillar galna hårfärger och tatueringar, so what?

Om du däremot förklarar för mig hur jag ska förbättra mina prestationer och tackla olika situationer så är jag idel öra. Vilket bett jag skulle kunna testa, hur jag ska använda vikthjälperna i galoppiruetten eller vilken del av min föreläsning som var intressantast. Att vara lyhörd för andras kompetens och synpunkter är såklart viktigt för din personliga utveckling och får dig att ta dig längre, så länge det är konstruktivt.

Jag fick för några år sedan höra att jag behövde skaffa en ny häst för att kunna nå mitt mål. Ett ämne som för många säkert är lite känsligt, då känslorna kring en häst ofta inte bara är professionella utan även personliga. Det finns ofta mycket kärlek gentemot din tävlingskamrat och då är repliken “du kommer inte kunna ta dig dit på din nuvarande häst” väldigt jobbig att höra. Självklart finns det två alternativ, antingen har hästen potentialen eller inte. Om den HAR potentialen är det bara en elak kommentar, okunskap eller kanske en gissning. Men om den INTE HAR potentialen så är det konstruktiv kritik. I mitt fall hade inte hästen potentialen, vilket jag visste och inte tog det personligt. För att kunna prestera bättre behövde jag en häst med större potential. Men ibland är det inte helt självklart.

Det är viktigt att kunna urskilja dessa två och sätta sina egna känslor åt sidan. Ibland är det svårt och gränsen är inte alltid helt glasklar. Ibland överlappar dessa två varandra och en kommentar som en ryttare klara av att ta, klarar inte en annan av att ta. Men också tänka på vad man själv slänger ur sig och om någon svarar med taggarna utåt kanske du har gett dig in i ett område som du snabbt måste ta dig utifrån.

Allt negativt som någonsin har sagts till mig som handlar om min personlighet eller mitt utseende har jag lagrat i mitt huvud. Vi människor fungerar lite så, vi kommer ihåg en negativ kommentar i ett hav av positiva kommentarer. Men den konstruktiva kritiken kommer jag inte alltid ihåg, vilket är på gott och ont. Det är INTE BRA eftersom det ofta är lite olika nycklar som jag kan använda till att förbättra mina prestationer. MEN! Bara indikationen att jag glömmer bort betyder också att jag inte ser den kritiken som något negativt utan kan se att den gynnar mig. Hänger ni med?

Så jag tror i slutändan att det handlar om att hitta en balans, vad ska man säga och vad ska man inte säga?