Beridna högvakten del 6 – Avslut i skratt och gråt

Giovanna Piccoliori | 12/12 - 2018

Sista delen av min tid på Beridna högvakten. Eftersom ett gäng soldater samtidigt hade ridkursavslutning samma vecka som jag slutade så fick jag hänga på dom på studiebesök på Hovstallet också. På Hovstallet står vagnhästarna. Alltså dom som drar vagnen till kungen och drottningen. Dessa hästar har en mankhöjd runt 170cm och alla är bruna, stallet rymmer ca 20 hästar. Precis som på K1 (beridna högvakten) så döps alla hästar om när dom kommer till stallet. På Hovstallets hemsida kan man också läsa om hästarna som är i tjänst, där skriver dom också vad hästen hette innan den kom.

Det här stallet ligger ännu mer centralt inne i stan än vad K1 gör. Det är som en inmurad anläggning precis bakom strandvägen på Östermalm, bakom Dramaten typ. Riktigt häftigt.

Entrén. Foto: Kungligaslotten.se
Hovstallets inre gård. Foto: Sanna Argus Tirén/Kungligaslotten.se
Hovstallet. Foto: Charlotte Gawell/Kungligaslotten.se

 




Utdrag från min tidigare blogg: 
En sista vecka kvar på praktiken nu på Beridna högvakten. Jag kunde inte fått en bättre praktik verkligen. Har fått rida en hel del, både för Per som är en jätte bra B-tränare och fått rida med deras beridare Anna Freskgård som jag har skrivit tidigare, hon är så himla, himla duktig. Min nya förebild inom ridsporten.  Jag har fått rida på Östermalms stora fina gator, galopperat på kungliga djurgårdens otroligt vackra ridvägar. Fått lära känna så himla mycket nytt folk och fått upp ögonen för ett helt nytt ställe, man inte visste alls mycket om. Ett nytt kapitel i mitt liv har öppnats med mer kunskap om vad som finns ute i världen och en ny vägledning om vad jag faktiskt skulle vilja göra i min framtid. Jag har fått haft “en egen häst” under dessa veckor och ridit han varje dag ända sedan han kom. Fina Ulv, kommer sakna han jätte mycket! 


Och vi var även ute på en liten skogstur/utflykt med hästarna och gänget.

Vet att vi tog en gruppbild på gården också allihopa där jag också fick vara med… Hade så gärna velat se den men har inte den bilden tyvärr.
Den här uppställningen är tydligen helt normal för pollarna. Som tråkig (senare tiden) dressyrryttare som jag kom att bli och chicken så sattes ju mitt hjärta i halsgropen av att vi skulle ställa upp 40 hästar på rad såhär med ett litet snöre? Men å andra sidan, soldater som dessa hästar är och klarar av att gå på gatorna i Stockholm så är väl detta inget knas…

Ridkursavslutning i skogen. 40 hästar uppbundna brevid varandra på rad. Korvgrillning. 


Utdrag från min tidigare blogg:
Idag var sista dagen på praktiken. Påväg hem grät jag nästan av både glädje och sorg haha. Glädje för att jag fick så fina ord av min handledare. Jag känner mig så stolt. Att jag har klarat av en uppgift i livet som jag tvekade på och att det dessutom blev så himla bra av det. Det är inte allas handledare som skryter för en VM ryttare om hur bra man är på sin sak.

Av sorg för att jag lämnar ett sånt stället jag trivs så bra på. Självklart var det jobbigt de två sista veckorna för kroppen, för mig som inte är van att jobba “heltid”. Trots det var det inte svårt att gå upp ur sängen på morgonen med en timmes pendlande. Men fortfarande trots att jag var helt slut så var allt så himla kul. Självklart också kommer jag sakna lilla Ulv så himla mycket också. Hästen jag fick rida varje dag i 4 veckor. Han är så underbar, lätthanterlig, arbetsvillig, mjuk, och så snäll, charmig. Redan för en vecka sen började jag tänka på hur tråkigt det kommer vara att inte få rida honom.
… Min sista praktik blev alltså så himla bra. Jag har öppnat ögonen för ett helt nytt ställe och det har fått mig att inse vad jag ska göra med mitt liv efter skolan. Trots att det kanske inte blir som jag tänker nu, så känns det ändå så skönt att ha ett “mål” att sträva efter och veta vad jag vill göra senare kanske. Söka in på GMU och vidare till Soldat. Det trodde ni inte om mig va? Inte ens jag själv trodde det.




 

…Nu blev det ju ingen soldat av mig på grund av väldigt kraftiga ätstörningar efter denna perioden på grund av annat i livet. Men attans vilken soldat jag kom till att bli psykiskt!

TIPS: 
Beridna högvakten har vissa Söndagar i månaden som man kan komma och hälsa på och få en runtvisning. Tycker absolut ni ska åka dit någon dag när ni kan. Man får en häftig inblick! Gilla deras Facebooksida eller gå in på deras hemsida här. 

Beridna högvakten del 5

Giovanna Piccoliori | 10/12 - 2018

Det var dags för den årliga Hubertusjakten. Jag hade aldrig tidigare hört talas om att detta existerar i Stockholm. Min uppfattning var att galningar på Irland fortfarande höll på med detta endast 😉 Men icke. Det är ju tradition här. Många av dagarna i veckorna innan tävlingen fick vi följa med och titta på när de lite mer erfarna soldaterna tränade inför Hubertusjakten. Tror ni det kliade i fingrarna att titta på???


Utdrag från min tidigare blogg: 
I helgen var det Hubertusjakt tävling som arrangeras varje år. För er som inte vet vad jakt är så är det en “lek”. Man ska egentligen då följa efter hunden som jagar räven (om jag inte minns fel). Nu finns det inga rävar eller hundar med men Kaptenen rider först på oförberedda vägar och alla andra ca 40 ekipagen följer efter genom fälten och över terränghinder igenom djurgården. Jag åkte med kusken i vagnen runt hela tävlingen och bara “följde efter”. Riktigt häftigt var det!

Träning inför Hubertusjakten i det fina höstvädret på Djurgården.


Varning för känsliga tittare…. Det gick bra med både häst och ryttare!


 

Så var det dags för dagen D. Salvador och Oktav är redo. Vagnen körs runt i stan för att hänga med i loppet under dagen och följde efter. Jag fick sitta med!

 

Ut på Östermalm och mot Djurgården!

 

Framför oss har vi några av de tävlande som är påväg mot start.

 

Paus i Skogen för att invänta start.

 

 

Här bär det av! Djurgården.

…. I nästa och sista inlägget om hur min tid på Beridna Högvakten i Stockholm blir det sista inlägget… Då ska ni få se på en annan rolig och lite annorlunda aktivitet vi gjorde 😉


Här är ett ihopklipp från Hubertusjakten…. 🙂

Hur har ni tänkt?

Giovanna Piccoliori | 4/12 - 2018

På morgonen igår låg det en Marabou chokladkalender på varje skrivbord. Såklart man blir glad!! Choklad är det bästa i livet förutom hästar… 😉 En jäkligt smart strategi av Marabou måste jag ju säga. Vem klarar av att äta EN bit när man öppnat? Det hade åtminstone varit snällt om dom hade haft att man bara kunde öppna en lucka i taget. Då hade det iallafall varit liite lättare. Men jag ser verkligen upp till den personen som lyckas ta EN bit varje dag. Min tog slut efter en dag. Då hade jag redan ätit mina 24 rutor…

                  

Snygg väst!

Giovanna Piccoliori | 3/12 - 2018

Nu syns vi i mängden på ett snyggt och diskret sätt! Dålig uppdatering från min sida… jag har åter igen varit sjuk och sängliggandes men lyckades knyta ihop mig och ta mig till SIHS under fredagskvällen iallafall!

Uppe från Loge-avdelningen men riktigt bra utsikt!


Har aldrig tidigare varit inne på friends arena faktiskt. Extremt stor arena men korridorerna runt arenan ute där man kan köpa mat osv var ju inte så genomtänkt. Att så många människor ska klämmas ihop i en väldigt smal korridor, nästan så det var läskigt haha.

Beridna högvakten del 4 – Ulv

Giovanna Piccoliori | 23/11 - 2018

 


Utdrag från min tidigare blogg:
“Har verkligen fått visa vad jag går för idag haha… Hjälpte den lite mer orutinerade gruppen med galopp igen i ridhuset. Dom har ridit i ca 5 veckor men är verkligen jätteduktiga! Nu ska dom lära sig galoppera för första gången. Jag fick halva ridhuset att visa upp exakt hur man gör en galoppfattning, hur du står i fältsits och hur du sitter ned i traven med order från Per Dahlgren. Alla stod på rad och tittade på, det var en ny upplevelse haha. Det är himla kul att man kan hjälpa till på det viset!! “

Efter lunch blev det en skrittrunda på lilla söta Ulv som kom till stallet i fredags, ända från Laholm 🙂  I morgon ska manen ryckas så han passar in med de andra stiliga killarna!


Under de fem veckorna jag var på K1 hände det mycket olika saker. Ingen dag var den andra sig lik vilket jag älskar, eller iallafall när man lärt sig deras vardagliga rutiner. Som sagt, jag gillar att ha koll på läget 😉

Varje morgon var vi uppställda framför stora tavlan i stallet där vi fick tilldelade hästar till första passet av Löjtnanterna.  (ursäktar mig om någon som är insatt läser det här och tycker jag verkar knäpp. Det var fem år sedan jag var där så jag minns inte vad alla termer är haha) Alla militärer blir kallade efter deras efternamn, jag lärde mig hur man ska göra en “chest” som jag inte minns vad det heter för att tacka och gå ur gruppen mot sin häst när man fått en tilldelad. Självklart var jag tvungen att följa samma regler som de andra. Samma sak vid uppsittning ute på gårdsplanen. Alla satte upp samtidigt och satte av samtidigt i en viss “rytm”. Allting är väldigt strikt, precis som man tänker att en militäranläggning är. Det ska vara hög standard!

 

Bland det bästa av allt var att deras nyaste häst Ulv, kom till att bli mitt ansvar. 7  år efter  His Highness – Nactus. Ulv låg då lite efter i sin utbildning mot sin ålder, en liten modell. Väldigt mjuk och så godhjärtad.
Jag och Ulv, precis någon dag efter han kom. 
En liten Laholmare som han var så hade han såklart aldrig besökt Östermalms gator innan. Men eftersom han blev mitt ansvar var jag den som fick sitta upp och ta med honom ut på gatorna först tillsammans med de andra. Det var egentligen inga konstigheter, han och jag fick gå i mitten av ledet med en varsin erfaren ryttare och häst på varsin sida samt en bakom och en framför. När Ulv blev osäker och ängslig red de runt mig närmare inpå och nästan omringade honom så tätt att han automatiskt kände en trygghet.  Idag går han i kortegen. Såg honom i Stockholm för bara någon månad sedan faktiskt, han verkar trivas bra i kortegen. Mitt häst-hjärta hoppade till och egentligen vill jag bara springa fram och krama och gosa med honom haha!! Men det går ju såklart inte… Hästarna i högvakten har företräde till allt när dom är ute på gatorna, även när det endast är en vanlig “skrittrunda” en vardag. 

Jag och Ulv blev verkligen bästisar. Ni hästälskare vet ju hur det känns i hjärtat när man lyckas med att bygga upp ett starkt band och förtroende med hästen. Den är obeskrivlig. Saknar honom faktiskt! Fick mycket hjälp av Anna med Ulv, vi red nästan alltid samtidigt med varandra. Både galopprundor på djurgården i den vackra höstskogen men också i ridhuset. Nedan är en nyfiken och förväntansfull Ulv som är redo för sin första uteritt i stan!
Vill ni läsa mer om denna godhjärtade häst tryck Här. 

I nästa inlägg får ni se var för andra roliga aktiviteter jag fick vara med på…

Beridna högvakten del 3 – hästarna

Giovanna Piccoliori | 20/11 - 2018

Del tre av min tid på Beridna högvakten, i detta inlägget ska ni få en inblick i hur dom tänker kring valet av hästar.


Om jag förstått det rätt så omfattar de stora kortegerna ca 80 hästar. Beridna högvakten har ca 75 “brukbara hästar” i tjänst men har några äldre hästar utackorderade i Stockholmstrakterna ifall det skulle bli någon häst som skadas så de kan hoppa in som hjälp.

Kortegen består av 3 olika “slags” hästar.
Längst fram har vi Pukhästarna Oden och Tor som är båda svarta shirehästar. Dom var tyvärr inte på plats när jag var på K1 utan hade fortfarande semester.

Foto: Beridna högvakten / Helena Nimbratt
Foto: Beridna högvakten / Marielle A. Gueye

Nummer två i kortegen som ni ser på bilden över går alltid de vita Tjeckiska musikhästarna av rasen Altkladruber. Det är 6 stycken vita i stallet som turas om att gå i kåren.

Foto: Beridna högvakten /Marielle Andersson Gueye

Efter det kommer försvarsmaktens fuxfärgade hästar med alla på en mankhöjd mellan 163 och 168 cm så det ska se så “fint ut” som möjligt.  Varje år köps det in ca 5-6 nya unghästar.


Hästarna är sedan som sagt uppdelade i stallet och står i ordning utefter deras färg och tjänst i de olika passen.

Här ovan har ni världens sötaste Ymer. Väldigt känslig häst men fick man hans förtroende så var han så gullig!! Här stod vi varje morgon och eftermiddag tillsammans i spolspiltan och byggde successivt upp ett förtroende för varandra. Anna påbörjade dessutom Ymers hopputbildning under tiden jag var på K1 🙂 Så fantastiskt söt!!! Idag är han inte kvar på K1 utan har sålts. Går att läsa mer om honom här: https://www.beridnahogvakten.se/hastar/Ymer/

Det här är också en av musikhästarna som Salvador. Går att läsa mer om honom här: https://www.beridnahogvakten.se/hastar/Salvador/

Här ovan är Uncas. Uncas är uppfödd av Hans och Maud Delling i Laholm. Maud är en av dressyrtränarna vi hade under vår gymnasietid på Plönninge. Hans och Maud har dessutom inte bara Uncas på beridna högvakten utan även också en till häst. Kul!! Går att läsa mer om uncas här: https://www.beridnahogvakten.se/hastar/Uncas/

Här är söta Sancho. Går att läsa mer om honom här: https://www.beridnahogvakten.se/hastar/Sancho/

Om jag ska vara helt ärlig kommer jag inte ihåg vem detta är… Tror det är Pax eller Urifax… Den här hästen gav mig iallfall största lårkakan jag fått av en spark haha.

Här ovan har vi Uno. Går att läsa mer om honom här https://www.beridnahogvakten.se/hastar/Uno/ 

Beridna högvakten del 2 – Stallet

Giovanna Piccoliori | 17/11 - 2018

Så till del 2 av min praktik på beridna högvakten…

En del av stallet ser ni nedan (sorry för kass bild). Dom har 3 “pass” med två stallgångar i varje. Tänk er som ett E.  Musikpasset, där musikhästarna står, soldatpasset, där soldaterna har sina hästar och befälpasset, där Befälen har sina hästar. Alltså dom som är “lite högre uppsatta” för att förklara det lätt haha. (Man får säkert inte säga så men för att det ska bli lättare att förstå). Väldigt rörigt när man är ny för man tappade bort sig väldigt lätt haha. Men efter fem veckor kunde man tillslut orientera sig bra där inne. I fjärde passet har polisen sina hästar, där arbetade inte vi.


Ovanför har ni ett av “passen” i stallarna för högvaktens hästar. Nedan har ni Polis rytteriets stall som låg i längan mitt emot.

Dessutom hade dom supersmarta lösningar för mockning. Foderskålen var inbyggd i ett hörn i boxen med en låda runt sig. När man mockade så öppnade man lådan och där slängde man i bajset under golvet på ett rullband. Supersmidigt – rena lyxen.
Varje morgon när soldaterna gjorde stalltjänsten hade jag som uppgift att gå runt och checka alla hästar och ta hand om dom som hade eventuell mugg eller sår. Blev kallad för stallets mini vet då jag varje morgon gick runt med min lilla first-aid kit haha. Lotta, deras supertrevliga veterinärassistent lärde mig så himla mycket!!


Utdrag från min blogg på den tiden: 

Idag fick jag skippa stalltjänsten igen. Förstår ni vilken Lyx jag haft? Ändå är det inte ens jobbigt att mocka hos dom eftersom dom har spån + bandet under golvet man slänger ner allt i. 

Dagen började istället med att träffa deras djursjukvårdare. Dom har en egen veterinärklinik på anläggningen. Så av Lotta fick jag massa nya tips och råd om hur man skulle sköta mugg och strålröta på hästar. Även om vi jobbat med detta mycket i skolan så lär man sig alltid något nytt, + att det alltid är bra med repetition!

På eftermiddagspasset fick vi rida med soldaterna ut på en uteritt. Inte vilket uteritt som helst utan inne i stan, MITT på Östermalms gator. Hur häftigt som helst. Alla bilarna är tvugna att lämna företräde till oss som red på vägen, typ som att vi hade varit bilar själva haha. Folk tog bilder i varje hörn och man kände sig liite som en kändis haha! 😉 Längtar verkligen tills i morgon! Har hittat en super bra praktikplats med jätte trevligt folk! 


Ni vet när man blir så exalterad över något att man måste ta en selfie haha… I nästa inlägg kommer ni få läsa och se mer av hästarna i sig. Varför tar dom endast in fuxar?? ….

Fredagsfeeling

Giovanna Piccoliori | 16/11 - 2018

Hej på er!!

idag är det fredagsfeeling, här står jag och ringer samtal i kollegans tofflor. Inte för att det är fredag, utan för att jag har gigantiska skavsår… Vad skulle jag gjort utan mina snälla kollegor?? Dom har allt här på kontoret som man behöver ha i nödsituationer tydligen. Compeed + tofflor + medicinskåp + varma tröjor när man fryser + filt…. 

I veckan hade vi besök från ett gäng för att få lite utbildning i data.

Och äntligen tittar solen fram efter två veckor av grå utsikt här på kontoret. Nu är det fredag! Hoppas ni får en fin helg. Håll utkik på bloggen i helgen, då kommer del 2 av min tid på beridna högvakten.

Beridna Högvakten del 1

Giovanna Piccoliori | 15/11 - 2018

Nu kommer ett sånt där lite längre inlägg för den som vill fördröja sin tid lite 😉 Jag tänkte att jag skulle berätta lite om min praktik jag hade på Beridna högvakten i Stockholm (K1) år 2013, (GUD det är 5 hela år sedan???) Hur som helst, det kommer delas upp i olika delar för att inte göra inläggen allt för långa…


Så sista året på gymnasiet gjorde jag mina sista praktikveckor på K1. Har alltid varit nyfiken på att gå GMU (lumpen) men också hur deras verksamhet med hästarna fungerar. När jag först fundera på om jag skulles söka min APL plats där så gick tankarna “…vad kommer jag få göra där ens… mocka och leda hästar eller som roligast skritta på en häst”  Det var verkligen helt fel tankar jag hade, som tur var haha. Jag hade min absolut bästa praktikplats på beridna högvakten faktiskt och en av de platser jag lärde mig mest på som jag haft 110% användning av.

Foto: Beridna högvakten /Marielle A. Gueye
Foto: Beridna högvakten / Helena Nimbratt

Under de 5 veckor jag var där så hade Anna Freskgård precis hoppat in som vikarie-beridare så om jag inte minns fel så började vi i princip samma vecka. Under dessa veckor jag var där fick jag rida och träna för deras hopptränare Per Dahlgren, och dagligen rida tillsammans med Anna. Jag är så extremt tacksam över att fått ha jobbat och ridit nära med Anna under dessa veckor, hon kom till att bli en Stor förebild för mig i ridningen. Hennes tankesätt hur hon värmer upp hästar och framförallt hennes stabila men mjuka position och inverkan i sadeln. Efter att fått spendera dagarna med henne i 5 veckor med i stort sett två ridpass varje dag i både paddocken, ridhuset och skogen så förbättrade jag min sits, inverkan och tanke kring ridningen extremt mycket. Bara av att få titta på när hon red lärde jag mig hur mycket som helst av.

Anna Freskgård och Box Qutie. Foto: Kim C Lundin

Till att börja med är det helt fantastiska faciliteter vi är ikring, anläggningen K1 ligger på Östermalm. Polishäst rytteriet ligger i stallet precis mitt emot vårt och överallt gick det runt folk i militärkläder. Hela anläggningen är omringad av byggnader som en “mur” så för att komma in varje morgon var man tvungen att visa pass har jag för mig, De enda som hade “civila” ridkläder var jag, Anna och Per Dahlberg – hopptränaren i stort sett haha. I stallet jobbade soldaterna som också delade på stallvakt på helgerna. Soldaterna är uppdelade i olika grupper beroende på kunskap (vissa är nya, andra har gått utbildningen längre).

Tråkigt att jag inte har bättre bilder.. Här har dom ridanläggningen dom använder sig av. Det ligger på andra sidan “stora” gatan från själva anläggningen K1. Dom har 3 stora paddockar och ett ridhus. Idag vet jag att dom har dessutom ett nybyggt jättestort ridhus precis i anslutning till stallen innanför “murarna”.


Såhär såg ett av mina blogginlägg ut ifrån de första dagarna: 

“Dag två är avklarad på beridna högvakten, K1 på Östermalm. Hur häftigt som helst att arbeta runt soldaterna och löjtnanterna. Alla är jättetrevliga. Det är lite läskigt att stå bredvid när dom får kommandon och ska stå givakt för oss som inte är vana och aldrig sett något sånt förr, men väldigt häftigt! Dom har världens lyx när dom mockar, man öppnar bara en dörr i boxen under foderskålen och skyfflar ner skiter i golvet så går allt ut på ett band under golvet. 
Andra dagen är avklarad och idag har vi inte behövt göra stalltjänst överhuvud taget. Vi har ridit ett pass och ridit ut ett pass, sen har jag varit med och kollat och hjälp till på en träning för soldaterna. Mycket lärorikt. Är lite rädd för att ta för mycket kort där eftersom att man inte får ta kort på vissa saker men här är några bilder. “

I nästa del kommer jag berätta och visa mer om hur stallet är uppbyggt och hur det ser ut inne. 🙂

Matt Harnacke

Giovanna Piccoliori | 13/11 - 2018

Har ni sett på Viafrees nya serie “Saddle Up Sverige” med Matt Harnacke? Antar att ni inte missat den. Nya avsnitt släpps varje måndag och är endast ca 15 minuter långa (Perfekt att kolla på och drömma sig bort till hästvärlden påväg till jobbet på morgonen haha).  Han verkar så himla härlig! (Snygg kan man ju inte sticka under stolen med att han är heller) Coolt att en sån stor modell och influenser från Australien väljer att komma till lilla Sverige och göra den här serien!!