10 years challenge

Giovanna Piccoliori | 31/1 - 2019

Jo men nu vet jag ju att jag är några veckor efter med trenden. Men kom på idén nu att istället för att visa min 10 years challenge så kan jag ju visa samt berätta lite om storyn kring min första egna häst…

För att göra en väldigt långt historia lite kortare om hur jag fick min första och enda egna häst, Black Eagle som tyvärr idag inte finns med mig i livet så börjar hela storyn egentligen med att jag alltid haft drömmar om att bli en toppryttare från att jag red på 4-H gården när jag var pytteliten och mamma stog utanför stalldörrarna pågrund av hennes extrema hästrädsla haha. Jag har aldrig haft förutsättningarna eller möjligheterna att egentligen ha en egen häst, därav har jag alltid tagit ALLA tillfällen i akt så fort jag fått möjlighet att bara få borsta en häst sedan dess. Har gått på ridskola samt hängt med min halvsyster i stallet när hon red, innan jag fick min egen häst.

När jag var 13 år tror jag ca. så sprang våra hundar bort som är av rasen borderterrier. GRYThund som ÄLSKAR allt som rör sig snabbt, och såklart goda dofter i marken. En dag senare blir vi uppringda av polisen som sa att en familj bara några kilomerter från oss hade våra vovvar. PHEW!
Väl där så ser ju jag att dom har ETT STALL!!! Såklart var jag tvungen att fråga om jag fick gå in och klappa hästarna. Efter lite prat så erbjuder sig mannen som äger stallet att jag jättegärna får komma och borsta hästarna hur mycket jag vill. Sagt och gjort, efter det så var jag där så ofta jag kunde. Det här utvecklades och tillslut fick jag börja prova rida lite på en av deras äldsta ögonstenar. Gammal och gammal… han var lika gammal som  mig, 13-14 år men gick mest som sällskap.

Ja som ni ser… Min kunskap var i likhet med mitt sinne för mode på den tiden… Första gången jag fick rida.

 

Dagarna gick… Veckorna gick och jag började ta  min och hästens relation mer och mer seriös. Jag kan ju inte rida bara lite då och då. Mina drömmar har alltid varit att få tävla och vara en av dom där tjejerna som åker runt på regionala tävlingar på helgerna. Så jag började träna upp mig och “Blacken”. Blacken var alltså sutten på, riden på men han kunde inga som helst skolor. Farligt egentligen för mig som ridskoleryttare att börja utbilda en häst huxflux men jag tog väldigt mycket hjälp. Jobbade på ridskolan så ofta jag kunde för att byta ut det mot ridlektioner där jag fick ha med mig Blacken.

Här provhoppade vi lite de första gångerna. En häst med ett hjärta av guld. Det här var på den tiden som sagt när man tog vad man hade hemma… Tillexempel som att vända ut och in på en reflex-förbygel 🙂 ….
Vår första Pay and jump. Lägg märke till min extremt bra matchning jag gjort denna gång 😉 VÄL genomtänkt
Både jag och Blacken utvecklades snabbt. Utan tillgång till ridhus eller ridbana på gården. Man tager vad man haver! Jag tror inte bonden hade blivit så glad om han såg mig…
Fler pay and jumps för att lära oss hur vi ska kunna koncentrera oss på nya platser samtidigt som vi ska lyfta bena

 


Tillslut började jag ju gymnasiet. Såklart hästgymnasie men dock 65 mil hemifrån. Frågan var vad jag skulle göra med min ögonsten? Jag flyttade ner till Halmstad för att börja bo in mig på internatet i första hand. Efter mycket tvivel på om jag ens vågade fråga ägaren om jag fick ta med Blacken ner så gjorde jag det tillslut. Självklart var det helt utan konstigheter. Mamma kör ner Blacken till mig och när jag möter dom för att lasta ur och packa ur allt så får jag ett sms av hästägaren. “Hej! Hoppas resan gick bra! Önskar dig all lycka till. Kolla i ryktlådan”…  Jag blev fundersam och tänkte egentligen mest bara, vad snällt. Han har säkert lagt ner massa morötter. I lådan ligger ett kuvär, när jag öppnar det står det en överlåtelse av hästen till mig. Till lilla mig!? Tror ni jag brast ut i såndär töntigt tjej-skrik-gråt? 😉 Ja ni kan ju bara tänka er när ens dröm går i uppfyllelse. Något jag aldrig trodde jag skulle få vara med om. Att äga min egen häst!

Vi utvecklades både han och jag. Äntligen startade vi lokala tävlingar.
Jag blev också bättre på det där med att matcha…





En av de sista bilderna på min största kärlek i livet. Min bästa bästa kompis som fanns för mig under mina jobbiga tonår. Jag är föralltid så tacksam över den här hästen och all hjälp jag fått. Min mamma som stöttat mig så mycket i detta och till och med från att stå utanför stallet till att i slutet hjälpa mig med det mesta, till och med rida.

Stockholmstrip? Här får du tips

Giovanna Piccoliori | 22/1 - 2019

Jag själv är ju relativt ny i Stockholm, förutom den lilla detaljen att jag är född och levde mina 3 första år här haha. Sen flyttade jag till Karlstad, så jag känner mig mer som en värmlänning än Stockholmare faktiskt.
Trots att jag nu bott i Stockholm i ca 1,5 år så har jag inte utforskat alls mycket…

Därför är min tanke att jag ska bli bättre på det. Jag jobbar ju i stort sett hela tiden, både här på Ridenews och med andra projekt utanför vilket gör att jag inte har så mycket tid till annat. Men jag tänker att ibland måste man ju slappna av lite och få utforska så man kan gå tillbaka till fokus igen snabbt. Tror det är mer hälsosamt och stabilt i längden…

För ett tag sedan mötte jag upp en tjejkompis från Stockholm som är “born and raised” här haha. Med andra ord, hon har stenkollen på bollen. Vart ska man gå in för att knappt kunna komma ut 😉 … Vi fikade på Karlavägen (Karlaplan) på ett jättemysigt café som heter Foam. Alltså MUMS. Dom har brunch, fika, nyttiga saker och onyttiga saker. Pepparkakslatte??? Vi båda tog rostad surdegsbröd med prouciotto och getost. Sen någon suupergod sås till som jag inte har en aning om vad det var. Men man skulle iaf doppa brödet i och det var såå gott.

Verkligen ett ställe jag starkt rekommenderar att åka till om ni är i Stockholm. Man får inte glömma att vidga sina vyer lite längre än bara runt drottninggatan… som jag brukar göra…. 😉

Ta tunnelbanan till Stadion eller Karlaplan och gå av där så är det max 3-4 minuter prommis dit. En del av stan jag själv faktiskt aldrig varit på förutom när jag red med beridna högvakten och militärerna…

Tidseffektivisering

Giovanna Piccoliori | 18/1 - 2019

Som några av er vet, så har jag tidigare jobbat hos en av Danmarks landslagsryttare i hoppning. En anläggning på ca 70 hästar, allt från unghästar, unghingstar till dom som går bland största eliten.

I morse såg jag den är videon och kände bara GUD vad det här täcket hade underlättat arbetet när man jobbade som hästskötare haha. Inte för att man är lat, utan för att OM vi i sporten kan använda oss av något som faktiskt effektiviserar och hjälper oss att spara in tid så vi hinner med så mycket som möjligt om dagarna finns, – så kommer vi använda det så länge den är “humant” och inte är något som gör att hästen mår mindre bra såklart. Det tror jag ni kan hålla med mig om?

Så – en sån liten liten enkel lösning skulle hjälpt oss extremt mycket tidsmässigt på min tid som groom. Det känns nästan bra i själen att titta på det här haha! 🙂

Nya året

Giovanna Piccoliori | 11/1 - 2019

Hej på er!!

Nu är kontoret äntligen fyllt med goa glada kollegor efter lite julledighet. Det har varit lite väl tyst och lugnt här tycker jag men nu är som sagt alla på plats igen -taggade för ett nytt år! På måndag kommer ett gäng nya säljare in hit till oss som kommer jobba med andra olika projekt.

Hittade lite bilder på datorn från tiden då jag också var aktiv i sadeln, det var några år sedan… Undra hur mycket man tappar? Förutom ridmuskler då… Haha ser ju dock ut som att jag inte har speciellt mycket muskler här på bilderna… Men kan säga att jag hade mer starka uthålliga muskler då än vad jag har idag, och väger säkert 10 kg mer haha!!

Det här är Rapsodie, en av mina gymnasielärares hästar som jag red under en period sista året på gymnasiet.






Är det något speciellt ni vill se mer av på min blogg? Har ni några funderingar??  🙂

Law of attraction

Giovanna Piccoliori | 27/12 - 2018

Julen och den tillhörande spänningen är över, nu siktar vi in oss på ett nytt år! Hoppas ni haft en bra jul!

När jag var liten var min önskelista alltid flera mil lång. Minns att jag klistrade ihop A4 papper på längden och satte en tejpbit högst upp på kylskåpet och listan gick nästan enda ner i golvet haha.  Den bestod mest av saker från senaste HÖÖKS katalogen där jag hade klippt ut ALLT jag önskade mig och klistrat in på listan. Allt från gummisnoddar, nummerlapp till tävlingsschabraket, bästa hästschampot och olja till en klippmaskin som jag inte ens hade. Trots att jag på den tiden bara red på ridskolan en gång i veckan – med ledare…. Men det var väl det som var tjusningen i det hela också under ridskoleperioden antar jag. Att drömma mycket och att drömma STORT! Trots att mina förutsättningar till att ha en SM ponny och tävla varje helg inte ens fanns på världskartan och aldrig har funnits rent ekonomiskt i familjen så stoppade inte det mig från att drömma om att vara ponnyägare. Mitt liv kretsade ju kring dom tankarna. Cykeln hade ett hästnamn, en egen spilta utanför lägenheten, 3 växlar och 3 gångarter.  Jag var ju inställd på att om jag drömmer tillräckligt mycket om detta varje dag så kommer dagen då jag har en egen häst komma. Idag vet jag att det kallas för attraktionslagen, men just då visste jag bara att det kallades drömma. Den här önskelistan var ju hur bra som helst tänkte jag, för jag var ju inställd på att oavsett så kommer jag en dag i livet ha en egen häst. Då var det ju lika bra att börja håva in saker redan nu, istället för alla andra som fick en silversked en gång om året för att ha en samling att ta med sig när man flyttar hemifrån…. Nä gud vad tråkigt. Jag hade större drömmar än en silversked.


Här är bilder från 2011 på min alldeles egna sagohäst som kom in i mitt liv väldigt oförväntat. jag brukar kalla honom för min hjälte, för han hjälpte mig att vara kvar i livet under en extremt jobbig period. 

 

Idag är väl kanske inte önskelistan lika lång, och på vägen har den ju förändrats en hel del kan man ju säga. När man börjar tjäna sina egna pengar så råkar man ju köpa presenter till sig själv lite för ofta, eller som jag tillslut faktiskt fick en egen häst så gick ju alla pengar åt till honom. Nu i skrivandets stund så inser jag också att det faktiskt kanske är attraktionslagen som gjorde att jag fick min häst…..?????? Min familj hade nämligen ingenting med hästen att göra utan allt skedde av en REN “slump” att jag fick ta över en häst, helt gratis av världens mest godhjärtade människa som jag då inte ens kände. Wow blev lite impad på livet nu. Är det någon av er som tror på “the law of attraction”?? Har ni varit med om något ni tror påverkats av just det?? Berätta gärna i kommentarsfältet! Tycker det här ämnet är superintressant!

Hur som helst, Idag är min största önskan att mina nära och kära får turen att hålla sig borta från obotliga sjukdomar. Jag är uppvuxen med att förändring sker endast om jag själv gör den. Som människa kan man påverka sitt liv och styra det ofantligt mycket mer än vissa av oss människor kanske tror. Men sjukdomar är något vi bara kan hoppas på att få slippa… Så min önskan är att alla mina nära och kära får hålla sig friska från obotliga sjukdomar.  Vad önskade ni er i julklapp?

Perfekt ankomst

Giovanna Piccoliori | 18/12 - 2018

 

Snön har ju kommit helt i perfekt tid! Tycker ni inte? 😀 Sen kan den gärna få stanna över jul och nyår, kanske lite till sportlovet då så jag kan vara snäll mot dom som gillar att åka skidor. SEN tar jag gärna sommar, vad säger ni om det?? 😉

Min karriär inom film

Giovanna Piccoliori | 17/12 - 2018

Måndag och första snön är lagt! Perfekt ankomst till jul. Nu kan den absolut få hålla i sig till MAX januari, sen är våren välkommen enligt mig. Eller Sommaren direkt. Vi kan skippa våran nästan 😉

En gång i månaden har vi något vi kallar för “Crazy Friday” på kontoret. Jag sitter ju på ett större kontor med fler säljare i andra projekt. I fredags var det dags för Crazy Friday igen, det innebär att en grupp av oss planerar in denna dag som en temadag. Temat denna gången var “Hollywood”. Hur man tolkar det är upp till var och en, vi hade allt ifrån Marilyn Monroe till seriefigurer i filmer på plats.

Delades ut snacks till sälj-tävlingarna under dagen

Hela kontoret pyntas och vi hade samlad lunch vi blev bjudna på
En av tävlingarna var att vi i olika lag skulle göra en varsin reklamfilm om företaget utefter olika regler. Bla var man tvungen vid minst ett tillfälle använda ordet “avokado” haha.

Superrolig dag och alltid kul att avsluta veckan på ett roligt sätt med tävlingar, bästa utklädnad och lite lekar haha. Jag fick en “oscars” för att vara den bästa rollen i vår tävling där man skulle spela in en humoristisk reklamfilm haha. Jag har min värmländska att tacka 😉

Beridna högvakten del 6 – Avslut i skratt och gråt

Giovanna Piccoliori | 12/12 - 2018

Sista delen av min tid på Beridna högvakten. Eftersom ett gäng soldater samtidigt hade ridkursavslutning samma vecka som jag slutade så fick jag hänga på dom på studiebesök på Hovstallet också. På Hovstallet står vagnhästarna. Alltså dom som drar vagnen till kungen och drottningen. Dessa hästar har en mankhöjd runt 170cm och alla är bruna, stallet rymmer ca 20 hästar. Precis som på K1 (beridna högvakten) så döps alla hästar om när dom kommer till stallet. På Hovstallets hemsida kan man också läsa om hästarna som är i tjänst, där skriver dom också vad hästen hette innan den kom.

Det här stallet ligger ännu mer centralt inne i stan än vad K1 gör. Det är som en inmurad anläggning precis bakom strandvägen på Östermalm, bakom Dramaten typ. Riktigt häftigt.

Entrén. Foto: Kungligaslotten.se
Hovstallets inre gård. Foto: Sanna Argus Tirén/Kungligaslotten.se
Hovstallet. Foto: Charlotte Gawell/Kungligaslotten.se

 




Utdrag från min tidigare blogg: 
En sista vecka kvar på praktiken nu på Beridna högvakten. Jag kunde inte fått en bättre praktik verkligen. Har fått rida en hel del, både för Per som är en jätte bra B-tränare och fått rida med deras beridare Anna Freskgård som jag har skrivit tidigare, hon är så himla, himla duktig. Min nya förebild inom ridsporten.  Jag har fått rida på Östermalms stora fina gator, galopperat på kungliga djurgårdens otroligt vackra ridvägar. Fått lära känna så himla mycket nytt folk och fått upp ögonen för ett helt nytt ställe, man inte visste alls mycket om. Ett nytt kapitel i mitt liv har öppnats med mer kunskap om vad som finns ute i världen och en ny vägledning om vad jag faktiskt skulle vilja göra i min framtid. Jag har fått haft “en egen häst” under dessa veckor och ridit han varje dag ända sedan han kom. Fina Ulv, kommer sakna han jätte mycket! 


Och vi var även ute på en liten skogstur/utflykt med hästarna och gänget.

Vet att vi tog en gruppbild på gården också allihopa där jag också fick vara med… Hade så gärna velat se den men har inte den bilden tyvärr.
Den här uppställningen är tydligen helt normal för pollarna. Som tråkig (senare tiden) dressyrryttare som jag kom att bli och chicken så sattes ju mitt hjärta i halsgropen av att vi skulle ställa upp 40 hästar på rad såhär med ett litet snöre? Men å andra sidan, soldater som dessa hästar är och klarar av att gå på gatorna i Stockholm så är väl detta inget knas…

Ridkursavslutning i skogen. 40 hästar uppbundna brevid varandra på rad. Korvgrillning. 


Utdrag från min tidigare blogg:
Idag var sista dagen på praktiken. Påväg hem grät jag nästan av både glädje och sorg haha. Glädje för att jag fick så fina ord av min handledare. Jag känner mig så stolt. Att jag har klarat av en uppgift i livet som jag tvekade på och att det dessutom blev så himla bra av det. Det är inte allas handledare som skryter för en VM ryttare om hur bra man är på sin sak.

Av sorg för att jag lämnar ett sånt stället jag trivs så bra på. Självklart var det jobbigt de två sista veckorna för kroppen, för mig som inte är van att jobba “heltid”. Trots det var det inte svårt att gå upp ur sängen på morgonen med en timmes pendlande. Men fortfarande trots att jag var helt slut så var allt så himla kul. Självklart också kommer jag sakna lilla Ulv så himla mycket också. Hästen jag fick rida varje dag i 4 veckor. Han är så underbar, lätthanterlig, arbetsvillig, mjuk, och så snäll, charmig. Redan för en vecka sen började jag tänka på hur tråkigt det kommer vara att inte få rida honom.
… Min sista praktik blev alltså så himla bra. Jag har öppnat ögonen för ett helt nytt ställe och det har fått mig att inse vad jag ska göra med mitt liv efter skolan. Trots att det kanske inte blir som jag tänker nu, så känns det ändå så skönt att ha ett “mål” att sträva efter och veta vad jag vill göra senare kanske. Söka in på GMU och vidare till Soldat. Det trodde ni inte om mig va? Inte ens jag själv trodde det.




 

…Nu blev det ju ingen soldat av mig på grund av väldigt kraftiga ätstörningar efter denna perioden på grund av annat i livet. Men attans vilken soldat jag kom till att bli psykiskt!

TIPS: 
Beridna högvakten har vissa Söndagar i månaden som man kan komma och hälsa på och få en runtvisning. Tycker absolut ni ska åka dit någon dag när ni kan. Man får en häftig inblick! Gilla deras Facebooksida eller gå in på deras hemsida här. 

Beridna högvakten del 5

Giovanna Piccoliori | 10/12 - 2018

Det var dags för den årliga Hubertusjakten. Jag hade aldrig tidigare hört talas om att detta existerar i Stockholm. Min uppfattning var att galningar på Irland fortfarande höll på med detta endast 😉 Men icke. Det är ju tradition här. Många av dagarna i veckorna innan tävlingen fick vi följa med och titta på när de lite mer erfarna soldaterna tränade inför Hubertusjakten. Tror ni det kliade i fingrarna att titta på???


Utdrag från min tidigare blogg: 
I helgen var det Hubertusjakt tävling som arrangeras varje år. För er som inte vet vad jakt är så är det en “lek”. Man ska egentligen då följa efter hunden som jagar räven (om jag inte minns fel). Nu finns det inga rävar eller hundar med men Kaptenen rider först på oförberedda vägar och alla andra ca 40 ekipagen följer efter genom fälten och över terränghinder igenom djurgården. Jag åkte med kusken i vagnen runt hela tävlingen och bara “följde efter”. Riktigt häftigt var det!

Träning inför Hubertusjakten i det fina höstvädret på Djurgården.


Varning för känsliga tittare…. Det gick bra med både häst och ryttare!


 

Så var det dags för dagen D. Salvador och Oktav är redo. Vagnen körs runt i stan för att hänga med i loppet under dagen och följde efter. Jag fick sitta med!

 

Ut på Östermalm och mot Djurgården!

 

Framför oss har vi några av de tävlande som är påväg mot start.

 

Paus i Skogen för att invänta start.

 

 

Här bär det av! Djurgården.

…. I nästa och sista inlägget om hur min tid på Beridna Högvakten i Stockholm blir det sista inlägget… Då ska ni få se på en annan rolig och lite annorlunda aktivitet vi gjorde 😉


Här är ett ihopklipp från Hubertusjakten…. 🙂

Hur har ni tänkt?

Giovanna Piccoliori | 4/12 - 2018

På morgonen igår låg det en Marabou chokladkalender på varje skrivbord. Såklart man blir glad!! Choklad är det bästa i livet förutom hästar… 😉 En jäkligt smart strategi av Marabou måste jag ju säga. Vem klarar av att äta EN bit när man öppnat? Det hade åtminstone varit snällt om dom hade haft att man bara kunde öppna en lucka i taget. Då hade det iallafall varit liite lättare. Men jag ser verkligen upp till den personen som lyckas ta EN bit varje dag. Min tog slut efter en dag. Då hade jag redan ätit mina 24 rutor…