Varför fälttävlan?

Hanna Berg | 11/2 - 2019

Varför fälttävlan?

Varför inte fälttävlan?

Du får ju allt i ett. Du får ju 3 för 1..Och lite till.

Jag och min Vincent, första YR SM, debut i 2* klass (numera omdöpt till 3* klass)

När jag var liten och hade börjat på förskolan så kom jag hem en dag och var väldigt förbryllad. De andra barnen hade ingen häst, det var bara jag som hade häst. Det tyckte jag var väldigt konstigt. Tror det var bra för mig att träffa “vanliga” barn.

När alla barnen såg ett hopprep SOM ett hopprep, såg jag tyglar.

När alla barnen såg en träkant till sandlådan, som en kant att sitta på, så såg jag ett hinder, ett ner hopp.

När alla barnen sprang runt och lekte “plätt/kull”, så galopperade jag runt, och bytte galopp.

Någon mer kanske känner igen sig….

 

Någonstans under ponny tiden så började det… Jag var väldigt intresserad av varierad ridning för början, även om jag inte såg det på samma sätt som idag. För mig vara det bara så att man red dressyr, hoppning och “lekte i skogen”. Tävla var inget jag visade intresse för. Kanske också för att mina ponnyer var lite speciella, de större ponnyerna jag fick, köpte vi väldigt billigt för att de ville inte tävla.

Jag tränade dressyr, målade hemma gjorda banhoppnings hinder. Lekte i skogen, där vi “byggde” terränghinder med grenar. Nordvensken rev ibland med svansen…. Vi hade väldigt kul. Jag hittade ju några till “konstiga” barn som också gillade hästar. Vi gjorde nog allt man kan göra med häst. Anordnade tävlingar, ridläger hos varandra, gymkhana, red 8h långritt och tältade, körde häst och vagn…. Ibland åkte vo på pay&jump på en RIKTIG ridklubb!

 

När jag en dag fick hem Flickan (Quite Survivors mamma), som var en pensionerad fälttävlanshäst, sa jag till min mamma att jag vill börja tävla fälttävlan.

 

Är de det som kallas alla föräldras dröm?

Mammas krav blev att jag var tvunden att starta vanlig hopptävling först… Så första dressyrtävlingen blev på första fälttävlan 2004 april, 2 starter.

Zaffran <3
Hazy Image <3

Att rida fälttävlan är för mig den optimalaste grenen. Jag och min häst måste visa vårt samarbete, förtroende och tillit.

De 3 grenarna gör hela grenen, det är inte slut fören det är slut. Du måste prestera i dressyren, du måste vara felfri i terrängen och hoppningen. Vi vet alla att ett feltramp i stigbygeln, ett drag i fel tygel, lite obalans kan ge ett galopp inslag i skritten, ett riv i kombinationen, ett förbispring på ett smal hinder.

 

Känslan i startboxen när nedräkningen börjar, öron är spetsade, man känner hur alla muskler i hästen är spända och pulsen slår extra. När startsignalen ges och man går från 0-100, kastar sig ut i full galopp mot första hindret, känner hur hästen ligger i bettet och bara äter hinder efter hinder. DET är en häftig känsla!

Quite Survivor i Bokelo

 

Ett av mina favorit citat:

“Vill man så kan man, man måste bara vilja tillräckligt mycket” och det kan ibland innebära att man måste offra.

Senaste “vinter veckorna” har jag suttit och funderat på hur jag ska prioritera för att lyckas bli ännu bättre. Roligt nog sa Peder samma i inslaget med Gunde. “man måste prioritera om, även om man vill göra det man prioriterar bort”

💪🦄

 

Sara Käck med Stjärnblessen
Foto Josefine Gunnarsson

Inomhusterräng – något för alla!

Hanna Berg | 12/1 - 2019

Inomhusterräng, vem kan vara med?

För några år sedan var jag på min första inomhusterräng och jag fastnade direkt för konceptet. HOPPA TERRÄNG PÅ VINTERN! 😍 Det finns flera olika alternativ till hur man ska bygga upp det. Och ju större ridhus desto fler möjligheter.

Efter att åren har gått, så har fler och fler ordnat inomhusterräng eller terräng inspirerade hinder. Intresset är stort.

Sara Käck med Stjärnblessen
Foto Josefine Gunnarsson

Jag själv har ordnat hos Vinslöv RF, med vanliga mobila hinder, dvs hinder som man tar in från terrängbanan på vintern. Hemma har jag lagt in stockar och små stockar på hinderstöd. Och med all dess utsmyckning. Jultema, påsktema, allt möjligt.

Johanna Laursen med Lus
Foto Josefine Gunnarsson

Det jag brukar vilja är att ryttarna och jag själv ska träna på positionen när vi galopperar och möter enkelhinder, handens position (att man har handen längre fram på tygeln) , trampet i stigbygeln (vanligt att många står på tå, istället för att ha plattan på trampdynan), är kortfattat vad jag brukar fokusera på.

Johanna Laursen med Lus
Foto Josefine Gunnarsson

Man kommer inte upp i terränggaloppstempot inne i ett vanligt ridhus, men hitta rytmen i en lägre hastighet med rätt position och följsamhet är en bra början.

Moa Jönsson och Neo

Man kan sedan hoppa linjer som kan förekomma ute terrängen, där det svänger på alla håll och hinder som ska hoppas snett för att “hitta linjen”. Höj och sänkbara hinder är en fördel om man har många olika nivåer på sina ekipage.

 

Att få hästen uppmärksam och hinder sökande genom att hoppa hinder på alla håll och kanter, i början kan det se “vingligt” ut men efter en stund söker hästarna efter nästa hinder, nästa nästa.. .

 

Det intressanta med att ha inomhusterräng är hur man varje gång, i varje grupp ser hur nyfikna hästar och ryttare är. Ryttarna säger ofta “det där kommer aldrig att gå” en stund senare “det gick”, utan att ens tänka på det så bara gick det. Självförtroendet på ekipage stiger högt.

Glimåkra gänget

Om man bygger upp träningen rätt, får man uppmärksamma och taggade hästar och ryttare. Jag börjar alltid enkelt, nya ekipage får börja hoppa fram på vanliga sockerbitar, sen stockar och sen vidare, vi går igenom olika linjer och kombinationer. Varje “läskigt” hinder presenteras för hästen så odramatiskt som möjligt. Låt den först lukta och kolla, sen låta den följa efter en erfaren häst. Jag “tjatar” mycket på “ta mantag, läng ut tygeln” när man ska hoppa ett hinder där man misstänker att det kommer bli ett “spänt språng” tex första gången över en stock.

Ryttarna måste vara kvicka i huvudet för att kunna agera, och veta hur det ska agera, (tex koll på sin yttersida och innersida) så hästarna som blir mer och mer hindersökande vet vart de ska.

Jag och  Hebe Pooh, som blivit 5år nu. Träna smalhinder kan man aldrig göra för mkt. Mantag!

 

Under december och veckan efter nyår har jag haft inomhusterräng hemma, på basic nivå, från liten b-ponny, ett barn som knappt hoppat, till en PRE som går WE, till Msv hopp-ponny, dressyrhäst, 140-hopphäst , till fälttävlans ekipage på alla nivåer. Det är verkligen något för alla.

Jag själv tycker det är väldigt kul att rida unghästarna, även de äldre , leka runt och hitta en jämn rytm. Känna på följsamheten efter vintervilan, lägga fokus på positionen.

 

Något för alla!

Den 27 januari kör vi i Vinslöv med mer mobila hinder. Välkommen att deltaga eller bara titta 🙂

Unghästar och Julmingel

Hanna Berg | 7/12 - 2018

 

Jaggen i Friends

Vi kom hem från Stockholm. Utvärdering av dagarna där: häftigt med så mycket folk, gött att vi vann över hoppryttarna (som får hem och övningsköra, speciellt Fredde) och vi kör hellre lastbil i Paris än Stockholm.

 

Som jag nämnt i min intervju med Kim när vi var i Friends så har jag två fantastiska tjejer, har förvisso flera fantastiska människor runt mig. Men till vardags har jag Disa och Emilia. Disa är inne på sitt 4e år hos mig. Emilia kom som praktikant från Bollerup i våras, släppte tillbaka henne för att ta studenten och jobba klart där hon jobbade, sen fick jag henne att stanna hos oss. 😎

Delar av teamet. Från vänster Pappa Tony Berg (obs! Han är ovanlig att få med på bild), Emilia och Disa. Jag och Jaggen.

Tillsammans hjälps vi åt med alla hästarna på gården. Just nu har vi mycket unghästar inne, 2.5 åringar, 4åringar, 5åringar och sen alla åldrar upp till Vincent 27år.

Totalt 16st som ska ridas + Disas och Emilias egna. Som tur är går några av de 2,5-åringarna på vila snart. Jag tog in lite fler unghästar nu under hösten/vintern då de äldre hästarna har/haft vila, några ska fram till nyår, medans Breeders hästarna som fick vila direkt efter breeders är precis lagom igång till min inomhusterräng som jag har hemma i helgen.

Disa med “Bella” Querciabella CJ, sto f.16 e. Bengt Nabab, u.Chianti CJ ue. Canterbury – Aura-Lee KLT-Platini VDL uppfödd och ägs av Caroline Jeppsson

 

Det blir en helg med julmys och terrängridning inomhus. Från de allra minsta till de äldsta. För alla som vill testa på (Som oftast i början inte tror det ska gå, men det gör det) Miljöträning. För de mer rutinerade är det fokus på sits, följsamhet och vägval. Självklart kommer det ett Luciatåg också 🙂

Förra årets minsta Lucia, Ella. Foto Elin Troedsson

Emilia startar julmyset igår kväll med pepparkakor. Det var dock samma visa som alla andra år. Var är pepparkaksformarna. Dom ska vara här. Men nej. Och tillslut jodå..

Emilia bakar för fullt
Min rosa outfit 👍 Hästen på bilden är Bossanova, 2018 breeders vinnare för 5åriga fälttävlanshästar. 
Foto Pontus Hugosson

Skåne kommer till Stockholm

Hanna Berg | 28/11 - 2018

Hej alla där ute i hästvärlden!

Hanna Berg heter jag, 31år gammal och fälttävlansryttare! Riktigt hästnörd – äta, rida, sova – repeat. 💪🦄😁

Jag och mitt team finns i Skåne, norr om Kristianstad. Där bor och driver jag mitt företag på vår föräldragård. Mitt stall team till vardags består främst av Disa och Emilia, som hjälper till med ridning och stallarbete. Mamma och pappa som hjälper till med gården (en gård har ju ALLTID en massa saker som ska fixas). Jag gör dock mycket själv, traktorförare i blodet, händig. Definitivt inte teknisk!! Så stort kryss i taket för att detta gick att publicera. Jag tänker ibland snabbare än vad jag skriver och då kan det bli på “redig” skånska också. “Di sajer ja pradar britt” Tur det blir mest text och att autocorrect hjälper till…. 😂

För att inte skriva en hel bok här i början av bloggandet, så kommer jag dela upp blogginläggen.

Vi börjar såklart med Friends! 

För två år sedan red jag Friends på min första häst Quite Survivor (Lilleman). Fantastiskt publik. Coolt. Häftigt. Så sjukt roligt. Vi bägge njöt av att få galoppera runt. “Lilleman” får i mår vara hemma och vila, då han har välförtjänt vila efter ännu en fantastisk säsong. 💞

När detta publiceras så har vi redan hunnit smygträna lite inför tävlingen mot hoppryttarna. Och vi är påväg eller har kommit upp, nu jäklar ska vi vinna över hoppryttarna i den där ride&driven.

I måndags hoppade vi lite inomhusterräng för “Janne” Jan Jönsson i Flyinge. Allt för att hästarna som ska gå inomhusterrängen ska kännas så förberedda som möjligt. Våra hästar är ju inte riktigt vana vid så mycket publik! Men på något sätt känns det som att de trivs att visa upp sig. Vi har alla 4 svenska ryttare som ska rida valt hästar vi tror passar väldigt bra för uppgiften, hästar som är väldigt hinderkloka och som bör klara av atmosfären som blir, det är så häftigt med publiken som hejjar, wow vad mkt folk. Och så roligt att få visa upp vår mångsidiga sport! Även om det bara blir en 3e del av den. Men dressyr och hoppning blir det tillräckligt av där uppe ändå 😉 och så stora banhoppningshinder vågar vi inte hoppa…😎🙈

Jag rider i år Jagular Pooh, min andra häst. Jaggen är 10år, e Jaguar Mail – Electro, uppfödd och ägs av Charlie och Magnus Johansson, även känt som Stall Pooh. Jaggen som vi kallar honom till vardags är en lite mindre modell på häst, som älskar att få vara i centrum. Han är nog en av världens snällaste hästar, man kan göra vad man vill med honom, sålänge han får vara i centrum. Och när han inte får det så bokstavligen skriker han. Hans mamma lärde aldrig honom att gnägga. Verkligen skriker. Så förlåt alla som fått stå ut med det på tävling och i före byggande inför Friends. Sålänge han har en kompis så brukar han vara lugn dock. Jaggen är kanske inte den snabbaste på långa galoppsträckor, men han vänder snabb och vill vara felfri ! Så om jag bara styr och rider ordentligt så kommer han göra allt vad han kan för mig.

Slår ni på tvn och kollar på oss på torsdag kl 20.30 svt play eller svt24, så är det jag som är den där rosa färg klicken. Tröjan som jag bor i😎 (lugn den finns i andra färger på Nobel Outfitters uk.) Det där “rosa” började med ett par boots 2014… Sen blev det mer och mer… Och mer… Jag har lovat mina groomar att det inte ska bli mer. Det är tur dom finns, för de säger “stop Hanna, nu räcker det! “… ibland.

Foto Jonna Larsson, maskot från min tisdags hoppgrupper

Jag ska (med hjälp av Disa och Mammaberg) försöka hålla lite update under Friends här på bloggen.

Min rosa outfit 👍 Hästen på bilden är Bossanova, 2018 breeders vinnare för 5åriga fälttävlanshästar.
Foto Pontus Hugosson

Ser ni mig och undrar något, bara stoppa mig. Ser jag frånvarande ut, så är det bara jag som inte är så van vid så mycket folk. Bonnatösen från Skåne har kommit till storstan. 😎💪🚜🦄

Hoppas vi ses där uppe! 😁