Varför fälttävlan?

Hanna Berg | 11/2 - 2019

Varför fälttävlan?

Varför inte fälttävlan?

Du får ju allt i ett. Du får ju 3 för 1..Och lite till.

Jag och min Vincent, första YR SM, debut i 2* klass (numera omdöpt till 3* klass)

När jag var liten och hade börjat på förskolan så kom jag hem en dag och var väldigt förbryllad. De andra barnen hade ingen häst, det var bara jag som hade häst. Det tyckte jag var väldigt konstigt. Tror det var bra för mig att träffa ”vanliga” barn.

När alla barnen såg ett hopprep SOM ett hopprep, såg jag tyglar.

När alla barnen såg en träkant till sandlådan, som en kant att sitta på, så såg jag ett hinder, ett ner hopp.

När alla barnen sprang runt och lekte ”plätt/kull”, så galopperade jag runt, och bytte galopp.

Någon mer kanske känner igen sig….

 

Någonstans under ponny tiden så började det… Jag var väldigt intresserad av varierad ridning för början, även om jag inte såg det på samma sätt som idag. För mig vara det bara så att man red dressyr, hoppning och ”lekte i skogen”. Tävla var inget jag visade intresse för. Kanske också för att mina ponnyer var lite speciella, de större ponnyerna jag fick, köpte vi väldigt billigt för att de ville inte tävla.

Jag tränade dressyr, målade hemma gjorda banhoppnings hinder. Lekte i skogen, där vi ”byggde” terränghinder med grenar. Nordvensken rev ibland med svansen…. Vi hade väldigt kul. Jag hittade ju några till ”konstiga” barn som också gillade hästar. Vi gjorde nog allt man kan göra med häst. Anordnade tävlingar, ridläger hos varandra, gymkhana, red 8h långritt och tältade, körde häst och vagn…. Ibland åkte vo på pay&jump på en RIKTIG ridklubb!

 

När jag en dag fick hem Flickan (Quite Survivors mamma), som var en pensionerad fälttävlanshäst, sa jag till min mamma att jag vill börja tävla fälttävlan.

 

Är de det som kallas alla föräldras dröm?

Mammas krav blev att jag var tvunden att starta vanlig hopptävling först… Så första dressyrtävlingen blev på första fälttävlan 2004 april, 2 starter.

Zaffran <3
Hazy Image <3

Att rida fälttävlan är för mig den optimalaste grenen. Jag och min häst måste visa vårt samarbete, förtroende och tillit.

De 3 grenarna gör hela grenen, det är inte slut fören det är slut. Du måste prestera i dressyren, du måste vara felfri i terrängen och hoppningen. Vi vet alla att ett feltramp i stigbygeln, ett drag i fel tygel, lite obalans kan ge ett galopp inslag i skritten, ett riv i kombinationen, ett förbispring på ett smal hinder.

 

Känslan i startboxen när nedräkningen börjar, öron är spetsade, man känner hur alla muskler i hästen är spända och pulsen slår extra. När startsignalen ges och man går från 0-100, kastar sig ut i full galopp mot första hindret, känner hur hästen ligger i bettet och bara äter hinder efter hinder. DET är en häftig känsla!

Quite Survivor i Bokelo

 

Ett av mina favorit citat:

”Vill man så kan man, man måste bara vilja tillräckligt mycket” och det kan ibland innebära att man måste offra.

Senaste ”vinter veckorna” har jag suttit och funderat på hur jag ska prioritera för att lyckas bli ännu bättre. Roligt nog sa Peder samma i inslaget med Gunde. ”man måste prioritera om, även om man vill göra det man prioriterar bort”

💪🦄

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.