Avundsjukan inom ridsporten – varför är den större här?

Ida Dögl | 18/3 - 2020

De flesta av mina vänner är ryttare eller så har jag träffat dem via hästarna. Jag har en fin relation till dem och jag uppskattar att jag har kollegor att bolla med om allt kring hästarna och min verksamhet. Vi gläds också åt varandra.

Något som dock har förundrat mig genom åren är den stora avundsjukan som finns inom vår sport. Min egen teori om varför människan är avundsjuk är att man inte är nöjd med sig själv eller det man har åstadkommit. Jag upplever att det är vanligt att den avundsjuke personen ofta pratar illa om personen den är avundsjuk på, för att själv känna sig bättre till mods. Är detta en försvarsmekanism som den avundsjuke egentligen mår bättre av? Jag tycker att vi inom ridsporten borde bli bättre på att glädjas åt varandras framgångar och ta del av och inspireras av de som är bättre än oss eller har mer erfarenhet av det vi önskar att bli bättre på.

Om man är nöjd med sig själv och det man gör, får man faktiskt bättre psykisk hälsa och man presterar också bättre. Kanske borde vi därför fokusera mer på att stärka vår självkänsla så att vi kan bygga upp en bra självbild?

Detta fenomen är väl i och för sig inget som bara finns inom vår sport, men jag tycker att man på andra arbetsplatser (jobbar som psykolog på deltid) har ett mer positivt klimat där man tar lärdom av varandra och är kollegor, även om man jobbar på olika arbetsplatser och har samma titel. Jag tycker att ridsporten har något att lära här. Bort med att vara konkurrenter och bli teamkamrater istället! Såklart är man konkurrenter inne på tävlingsbanan, men när vi kommit ut därifrån kanske vi kan vara kollegor som hjälper varandra och delar med oss av våra olika kunskaper?

Vad är era funderingar kring det här?

En sista sak, tro på dig själv och gör det du är bra på, men var  inte för stolt för att ta emot hjälp!

 

Glöm inte @idadogl på insta 😉

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.