En dag i livets paradis

| 13/1 - 2019

Klockan ringer, just nu 3 timmar före er andra, inte för att jag är överambitiös och tänkte springa dryga milen och meditera, mer på grund av tidsskillnaden.. Jag är vanligtvis morgontrött, vare sig jag sovit länge eller ej, men så fort en tagit sig ur sägen brukar det gå ganska bra. 

Rutiner

Den ena dagen är ofta den andra lik även fast det aldrig riktigt känns så. Vi har våra rutiner som gör att hästarna alltid känner sig bekväma men dagsschemat varierar beroende av tävlingar, hovslagare o.s.v. Vi börjar alltid med att fodra och mocka, runt 08 tar vi ut första hästen och sen rullar det på fram till lunch. Vanligtvis rids dom eller promeneras men vi använder också skrittmaskin, gräs- och sandhagar, vissa longeras och andra rids ut. 

Antalet hästar kan variera men då vi inte har jättemånga kan vi anpassa schemat för vad som passar var och en av dem. Hästarna får komma ut så mycket det går under dagen och efter de utövat sin sista aktivitet borstas dom och görs redo för natten. 

Helhetsbild

Det som fascinerar mig är att se allt som står bakom en framgångsrik ryttare, vad de väljer att fokusera på för att göra den bästa versionen av sig själv. Allt från hur hästarna trimmas, hur dom hålls motiverade, sunda, hur hovslagaren jobbar, vad, när och hur man fodrar, beställningar, ja ni vet. Förut när jag såg en topryttare tänkte jag mer på den välridna hästen, det putsade tränset och de perfekta knopparna! Nu ser man mer av hela processen för att de två avgörande minuterna inne på banan ska lyckas, och det är banne mig intressant och lärorikt! 

Varför?

Visst händer det att man ställer sig frågan ”Varför gör jag det här?”. När man är sådär trött att ögonen går i kors, att man somnar i kvällsmaten och att den där tvätten får hängas någon annan dag. Men det hungriga och brinnande intresset måste nog vara det som får en att komma tillbaka nästa dag. Att jobba vidare och förverkliga sin ryttares dröm. Och visst måste man känna sig lite priviligerad att man får jobba med de djur som man värderar allra högst. 

Tänkte bara hälsa att det är lite lättare att mocka skit här borta i värmen än när tår och fingrar trillat av i minusgrader och piskande horisontellt regn..

Tack o hej leverpastej!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*