Kickar och huvudbry!

Jenny Talinsson | 30/3 - 2019

Förlåt min totala frånvaro här på bloggen! 

Bättring utlovas.

Vad har jag gjort då förutom att inte blogga? Jo jag har bland annat hämtat inspo och läst jobbansökningar.

Jag hämtade hem hästar i Södertälje för någon månad sen och passade på att kontakta Jörgen på Equirehab i Kvicksund. Genom tidigare jobb och bra kontakter rekommenderades deras jobb varmt, bra hand med hästar och stor erfarenhet av sporthästar på vattenband. Eftersom vi har ett eget vattenband som vi använder som komplement till ridningen, och i något enstaka fall rehab, tyckte jag det var dags att lära mig mer om möjligheterna att få ett optimalt träningspass utifrån individen.

Jag fick skugga Jörgen i arbetet medan han berättade hur han jobbar och använde olika hästar som exempel. Väldigt kul och väldigt intressant, sådär så att man vill läsa allt om anatomi o fysiologi!!

Här skolar Jörgen in Clique på vattenbandet på Equirehab

I veckan var Jörgen och Monika Carlström nere hos oss och vi gick gemensamt igenom de hästar vi har på vattenbandet tillsammans med ryttare och groom, det sammanföll också fint då vår kiropraktor Håkan Krantz var på plats. Han kunde dela med sig av hur hästarna känns när han jobbar med dom, svagheter som nu kan stärkas med vattenträningen. Monika som är equiterapeut kunde också visa oss hur vi jobbar optimalt med vår laser från Irradia, super!

Det är jäkligt viktigt att i vardagen påminnas om att man alltid har så mycket att lära, det ger i alla fall mig en kick. Lätt att dagarna bara rullar på!

Som ni kanske sett har det ökade antalet hästar och ”träningslokal” för hästarna gett oss det angenäma uppdraget att rekrytera personal, vi behöver vara fler som sköter markjobbet.

Jag tycker det är attans klurigt, jag tycker mig ha täckt de flesta frågor där svaren leder till att hitta rätt person för jobbet. Lisen finns alltid med på ett hörn då jag brukar bolla med henne.

Eftersom jag jobbat med hästar hela mitt liv och vet vad det innebär och tillför har jag nackdelen att inte kunna se det ur olik synvinkel, men jag försöker. Tro mig.

För mig är det intressant att höra vad personen förväntar sig av tjänsten rent vardagligt, vilka sysslor tänker sig personen ingår i jobbet. Det säger mig rätt tydligt om det är något tjänsten motsvarar, är det något vi/personen kan kompromissa med för att det ska bli mer optimalt eller ser vi inte ut att matcha varandra alls i förväntningar?

Ibland  undrar jag dock om folk bara slänger ihop en massa ord arbetsgivaren förväntas vilja höra för att få tjänsten? Vad är vitsen med det om man ändå inte är intresserad av att stå upp för den bilden när man är på plats? Många ansökningar ser ofantligt fantastiska ut, lite för bra helt enkelt. Jag fastnar nog mer för de som är mer nyanserade.

Bäst är om du lyssnar till dig själv, är ärlig med dig själv vad du vill och inte vill. Då ser jag ju lättare om jobbet är något för dig. Ger du mig däremot svaren du tror att jag vill höra, då ligger ju ansvaret på dig att vilja jobba efter det? Och det behöver ju inte bli helt fel det heller, om det är med måtta. Det är ju kanske svårt att hitta ett jobb som uppfyller alla krav man har på listan, och givetvis lika ur arbetsgivarens synvinkel. Där får man väga för och emot själv. INNAN man tackar ja till tjänsten. Allt är ju inte guld och gröna skogar även om det hos oss absolut kan vara guld och blåa hav. Men, inte BARA guld och blåa hav, livet ser inte ut så, även om det vore nice såklart.

För jag blir ju för stunden lite uppgiven då någon kommer på efter en vecka att de vill rida mer (fast jag varit tydlig och talat om att vi har beridare som sköter den delen) eller verkar tro att ”någon annan” mockar skrittmaskinen, sopar stallgången, rensar avloppet i spolspiltan, borstar leriga hästar… osv.

Jag tycker också att vissa saker är tråkigare än andra men det som gör det lättare för mig är att jag njuter mer av resultatet än ojar mig över sysslan.

En gång när Sibon var nöjd med mitt jobb och vi chillade lite efteråt. 

Av mina erfarenheter vet jag också att möjligheter öppnar sig när man sitter lugnt i båten och gör ett bra jobb, hav förtröstan om allt inte händer med en gång så att säga. Klart man ska ha drömmar, jag tror stenhårt på att de hjälper dig att nå mål men ingen kommer ge dig drömmen i handen första dagen. Du kommer själv, förmodligen rätt omedvetet jobba dig mot den. Det går upp, det går ner, det är kul, det är tråkigt. Om vartannat. Skilj på trött och sliten.

”Judith & Judith” back in the days när de skulle kliva vidare efter en tid som elever hos oss. Idag jobbar Julia Erlach som internationell topgroom och Julia Nilsson kom tillbaka till oss och jobbar nu med Peders hästar och kör lastbil runtom i världen med hästarna.
Mikaela Bergström kom till oss som ridande elev, bröt foten, läkte och kom tillbaka som hästskötare till Steffi, de gjorde allt från nationella till int tävlingar ihop, även VM i Kentucky (reserv) Åkte även med Peder på nationshoppning. 

Så jag klurar ständigt på ”hur hittar man rätt i djungeln av ansökningar” som är tillräckligt intresserad. För man får väl kalla det så, när man vill jobba med hästen men förstår och tycker allt jobb runt hästen  är ok också. 

Medaljens framsida så att säga. Att vara delaktig i framgångar betyder att det jobbats på i vardagen också, de bilderna ser annorlunda ut men you gotta love that too.

En enkel fråga som kanske sållar ut och ger många svar kom faktiskt till mig idag. 

Basic och enkel.

VARFÖR vill du jobba med hästar?

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här