Dagen efter

Jenny Talinsson | 29/11 - 2018

Av med understället i merinoull och på med sommarklänningen! Ja en klänning är ju en klänning och för att sätta er in i mitt huvud gällande just ett plagg jag sällan bär, så jämför med en hobbyryttare som är glad för sin enda häst. De tävlar kanske mest hoppning men kan också styra runt en MSV b:3 och även de årliga Hubertusjakten. Resonerade lite så gällande min galautstyrsel, oavsett dess styrka och inriktning är ändå ändamålet att ha kul tänker jag, så vi kör en gala också! Eller så var jag bara bekväm. 

Vilken kväll ändå igår på Ryttargalan!  Kvällen då man inte känner igen någon fast man känner igen de flesta så att säga.

Alla utmärkelser, våra fina hästägare uppmärksammades genom Hederspris till fantastiska Astrid och Morgondagens Häst blev Crusader Ice där vi har härliga Susanne som delägare. Riktiga powergirls!

Priset till Årets Ridskolehäst, jösses det är där man får hejda det stora flödet av tårar, man har ju trots allt mascara. Vilka hjältar det finns där ute på ridskolorna, vilka kompisar, bäst på allt och lite till, blir alldeles varm i hjärtat.

Hästskötarpriset, de som inte bara gör allt för att deras hästar ska må som bäst, de kan också sin ryttare utan och innan. Tro inte att de bara tillgodoser hästarnas behov! En ofta tyst kommunikation där man läser av situationer och händelser, gör bedömningar där man ofta ”gått genom ryttarens huvud” på väg till eget handlande. Det är ett häftigt teamwork varje proffsgroom i högsta grad är nyckelpersonen i. Det är så otroligt mycket mer än att göra snygga knoppar och sadla upp en polerad häst. Blir ödmjuk vid blotta tanken. Respekt! Grattis Jossan, Tinne och Lövsta!

För att backa bandet så packade jag in en häst och lilla resväskan i tisdags för att bege mig norrut. Oftast förenar man nytta med nöje och nu skulle jag lämna en häst på vägen. Smäller igen luckan på lilla lastbilen och ska bara ta mig en check på hästen innan avfärd, försöker öppna dörren framför hästen (stuterimodell) men handtaget vägrar ge med sig. Ber stressad vår handyman om hjälp varvid han tar till styrka och står plötslig med handtaget i handen. Han går numer under namnet Hulken.Vi hann göra samma sak med andra dörren också för säkerhets skull innan vi tog oss tiden att lokalisera det egentliga problemet. Tips, rengör hålen i golvet så slipper du be Hulken om hjälp. Lätt att vara efterklok.

Nåväl, byter bil och drar upp till dagens slutmål Södertälje och Jenny Andersson. 

På onsdag ”innan klänning” kommer man inte undan jobb om man har häst, Jenny har ett stall fullt av sådana och, som vissa andra, några till. Effektiva tjejer som vi är tar vi med två hästar till Södertälje Ridklubb där Jenny är Sportchef, en av oss motionerar (jag) och en sätter sig framför datorn. Hinner samtala med en härlig Annelie, ridskolechef på SRK, och hamnar i ett samtal gällande bristen och behovet av funktionärer på tävling, vi jämför då och nutid. Vad är ert knep för att lyckas få ”alla” att hjälpa till inom klubben? Utan funktionärer ingen tävling, så enkelt är det. 

Till sist, läser din blogg och älskar den Sara Nilsson. Högläst inlägget om när du red VM-banan för alla jag känner och skrattar bara vid tanken, genialisk! Du är förresten varmt välkommen att ge prov på dina mock-kunskaper, hur ser det ut för dig den 24/12? 

Till skillnad mot när jag skulle åka hemifrån hade det här FAKTISKT frusit och nu fick vi inte upp luckor till rampen.
Jenny är dock en redig kvinna med lösningar på det mesta så jag behövde bara slänga in henne i hästdelen.
Voilà! Welcome aboard horses.
Här är klockan egentligen dags för intag från hage, regnigt och tråkigt ute, men vi konstaterade snabbt att hästarna inte är gjorda av socker så vi shoppar julpynt istället.
Alla som jobbar julafton kommer få en liten överraskning. Babsi ger en liten hint här om vad som kan förväntas.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här