Helgstämningen är på topp

Jul och nyår betyder lite lugn för oss på Grevlunda. Vi gör så att man är antingen ledig en vecka över jul eller över nyår, det brukar bli bra fördelat efter allas önskemål. Det  har varit ett fartfyllt år så det är skönt för alla att ta igen sig. 

Juliga Jullan satte ribban på julstämningen när vi körde julen ihop.

Mycket mocka blir det när personalstyrkan minskas till hälften men väl värt för lite jullov, new in och welcome back från julbordet Wilma!

Hästarna tar det också chill, istället för ridning aktiveras dom förutom hage i skrittmaskin, skrittband och kanske lösgalopp varierat under dessa två veckor. Antonia som checkade ut tidigare på semester är tillbaka och sticker in med igångsättning av sina hästar.

Anton och Stollan

Grå skrittar på medan klockan den gå.

Svarten går i backen.

Jag vet, jag är bäst i familjen på julrim.

Ledighet betyder att vi tar bort nästan allt kraftfoder och ökar hösilagegivan, det är nödvändigt för både mage och huvud.

Jag passar på att ta den årliga ridturen när ingen ser, blev ingen långritt kan jag säga utan inom 4 väggar. Det varade max i 25 minuter varav 20 var i skritt. När jag väl fick upp farten i trav kom Zalu på att han kanske måste gå på toa, varje gång. Han skämtade bestämt med mig aprillo för toabesöket blev aldrig av, bara halten. Galoppen..ja…äsch. Han har humor han, själv log jag inte direkt dagarna efter då jag gick som John Wayne. Träningsvärk, så larvigt. Borde rida mer, tänk vad man tappar!

Zalu mitt lilla juleljus, jag trodde jag skulle få honom i julklapp men icke…

Lösgaloppera då, det är kul och intressant. Främst att se hästarna men även den andra personen du ska lösgaloppera med. Det låter kanske jättekonstigt men du kan på riktigt se vilken känsla den personen har (nu kommer ingen våga lösgaloppera med mig igen, haha). Man kan också se det som så att man kan lära sig väldigt mycket av att lösgaloppera en häst när det gäller känsla och timing. Det handlar då om att förutse vad hästen tänker göra (timing) och sen med vilket mått du behöver mana på eller lugna ner tempot utan att det blir för mycket av det goda (känsla). Vi har några få hästar vi faktiskt kan lösgaloppera själva, Sparven bland annat, hon går som på räls. Hon liksom vet att det är bättre att den andra personen gör något vettigare i stallet istället för att tala om åt vilket håll hon ska gå. Det räcker att en människa säger det till henne, inte två. Typen som behöver två personer är de som tar alla chanser att stanna i ett hörn, gena eller byta varv kors o tvärs när de minst av allt ska göra det, dvs de flesta. Allan är där mittemellan, han brukar låtsas att han absolut inte hajar systemet tills man säger att ”Nu får du skärpa dig” och då plötsligt minns han. Skönt ändå.

Jäkligt kul är det att se olika hästar röra sig och vilken nivå kommunikationen ligger på. Vi har en som det liksom inte tillför något att göra detta med, hon har huvudet i takstolarna och rör sig precis som en Barbiehäst, raka ben och stöter fram. Lägg till drak-fräs från näsborrarna och stirr i blicken. Man försöker få kontakt men hon är förlorad i någon skräckfilm. Själv ser jag bara 4 väggar och hinder. Man kan inte vara bra på allt, det är ok.

Anton och Frallan värmer upp

Well well, innan vi galoppar hästarna ser vi till att de är uppvärmda, de kan ha gått i skrittmaskinen innan eller om vi vet att det kommer bli åka av tar vi den på linan först och joggar igång. Ofta är det en glädjeyra första gången, nytt och spännande, gången efter är det lättare att komma till jobb.

Börjar med trav i båda varven tills de är uppvärmda sedan får de jobba i galopp efter vad de har ork för, det är något som byggs upp efter hand. Skrittpaus är bra för återhämtning och de slappnar ofta av fint då vilket gynnar galoppen sen.

Nu låter det kanske som vi håller på i en evighet men vad jag egentligen pratar om är några varv i galopp åt båda håll. Det blir ett helt annat tempo än när de blir ridna nu på vintern så det märks rejält på hästarnas flås om de inte är vana. 

Snabb som vinden

Är man inte van att lösgaloppera kan det som sagt bli lite svettigt.

Viktigt att komma ihåg är att det är en förutsättning att ha ett bra underlag som inte släpper, extremt viktigt.

Skydd och boots på

En bra grej att tänka på, lätt hänt att en dörr öppnas.

Hästar som springer in i speglar har man ju hört om så vi gör så här.

För alla är det dock inte total vila över helgerna, Malin kom hem med Peders hästar från Olympia på juldagen och samma dag drog Steffis crew till Mechelen, tanken är nog att hon och Olivia är hemma lagom till att det är dags att klä på sig nyårsblåsan. Frågan är om de är vakna till tolvslaget, inomhustävlingar har en tendens att roa publiken in på småtimmarna så det är långa dagar. Malin som varit on the road nästan oavbrutet hela året åker och vilar upp sig bland palmer och solstolar. Vi gör vad vi kan för att vara redo för 2019!

Med Malin kom även Peders resväskor hem, tippar att de härstammar från Genève, Prag och Olympia.

Kl 01.01 i natt red Steffi och Kirlo hem en tredjeplats i Mechelen, bravo! Håll tummarna för Speffi på söndag!