Hej, Jenny här!

Jenny Talinsson | 4/11 - 2018

Jag jobbar som stallchef på Grevlunda och har gjort det i nästan exakt 4 år nu.

Full fart hela tiden kan man säga, ingen off season här inte!

Under den här tiden har Grevlunda växt i en väldig fart, vi är nu ett stort gäng och jag jobbar tillsammans med 4 ryttare och 6 hästskötare i stallen samt vår gårdskarl som är bra på det mesta.

Antalet hästar varierar men de två stallen uppe på gården är alltid fulla, vi har 24 boxar i stora stallet och 8 boxar i nya stallet. Men, alla som jobbar i en hästverksamhet vet att det alltid får plats med ”en häst” till oavsett fulla stall. We got that covered, och det heter lilla stallet. Stallet som ligger lite för långt bort för att kunna jobba effektivt och därför kom nya stallet till. Lilla stallet gillar jag, det är ett annat lugn och har stora hagar nära i anslutning. Det ligger nere i backen, några minuters promenad, där även en del av våra hästskötare bor i ett hus. Här kan chefen säga ”det kommer en häst till, har vi plats?” sju gånger och jag skulle behöva svara ”inga problem”. Och då har vi ändå möjlighet att ta in ”en till”. Matematiken säger alltså =8 boxar. Och då har vi ändå jokern kvar, lösdriften. Ja ni hajar.

Fast vet ni varför jag lätt, och ofta, driver med min driftiga chef Lisen angående antal och inkommande hästar? För att jag faktiskt tycker det är jättespännande med nya hästar. För att även om det betyder mer logistik och arbete överträffas det alltid av den där känslan av spänning, utmaning och nyfikenhet. Vad är det här för en liten diamant, vilket utrymme kommer den kunna ta i sporten?Vad behöver den för att må bra och kunna prestera? Det är så vansinnigt kul att följa utvecklingen hos varje häst, att lära känna individen och upptäcka deras personligheter!

Det tillkommer även möten med människor kring varje häst, både återkommande och nya. Med andra ord, och en skvätt djup, så summerar jag att en häst tillför väldigt mycket, inte bara jobb för då är det ”bara ett jobb”, ser du tjusningen och känner ruset är det något helt annat. 

(Jösses, tjusningen -det ordet fick jag känna på länge trots att det kändes så rätt. Lite 50-tal på den?)

Balansen säger givetvis att hästar även lämnar Grevlunda och så är det, det säljs också hästar såklart. Det senaste året tycker jag att det känts lite extra tomt när några av hästarna åkt för de har varit med oss så länge. Uncle Blue, Carat Desire, Maddox. Maddox hämtade jag som 3 åring, såg honom hoppas in och har älskat hans hoppning från dag 1. Tänk om jag vetat då att Steve Guerdat skulle tävla honom en dag? För Maddox är det inte ett dugg surprising, han har alltid haft väldigt höga tankar om sig själv. Jag vet att han inte ens tittar åt Bianca håll, han själv är liksom nog. Sådan är han.

Om jag själv skulle tömma spargrisen och välja en häst i stallet är mitt val Zaloubet. Egentligen är han mitt andraval men eftersom Isa Gårdlund tog Sibon framför näsan på mig (skojar såklart, Sibbis lever livet hos Isa och att se dom ha kul på tävlingsbanan värmer i hjärtat, Sibbis är värd allt och lite till och det får han med råge nu) så är Zalu number one. Han pratar med sina öron och kroppsspråk, han är så kul att kommunicera med. Har man Maloubet de Pleville som pappa och Robin Z som morfar ligger det lite i generna att se sur ut men det krävs ofta väldigt lite för att få ett leende tillbaka. (Så var hans morfar också) Och det finns ingen finare än Zalu när de långa kaninöronen är spetsade framåt. Kärlek, det är Zalu.

Maddox, vuxen nu och lämnat boet.
Zalu älskar hästar!
Vi är tacksamma för all hjälp vi får i stallet, här är minsta stallhjälpen Bill.
Det sägs att Peder provar Ebba Berglöfs fantastiska häst Catch Me Not ute på ridbanan här. De ser nöjda ut!
Zalu bjuder Sienna på frukost.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här