Med Peders ord som mantra

Jenny Talinsson | 17/11 - 2018

Vecka 45 visualiserade jag att v.46 får vi händerna fulla men inte värre än att vi löser det.

Så kom då v.46, Stuttgart denna vecka vilket betyder att Steffi, Jullan och Olivia åkt ner med Carma,Sparven, Allan, Charlie och Zalu, mött upp Malin där som kom från Doha med Chrille och Hansson. Eftersom Malin sen behöver hjälp att köra åker Jullan med vidare till Madrid och flyger sen hem därifrån. 

Då slår givetvis influensan till på hemmaplan. När man bittert frågar sig sju gånger varför nu och inte för två veckor sedan när alla var hemma och plussa på tre praktikanter på det? Två personer kort på ett redan tight schema, ente optimalt. Det blir bara lite xtra allt när vår gårdskarl är sjuk och jag plötsligt måste stiga i graderna till traktorproffset på farmen. Blicken från tjejerna när de förstår att jag ska hämta en hösilagebal skrämmer nästan mer än mina ord när helvetesbalen inte lossnar från spetten när den ska av på balavagnen. Eller ännu värre, lossnar bara på ena spättet och dinglar lite snyggt likt en julkula tills jag måste släppa balen i backen och måste börja om från början. Och DET är en historia i sig. Jag tappar gärna gödselsvagnarna i containern också. Det är då man är glad att containern är full med gödsel så man åtminstone har en chans att fiska upp den lilla prylen själv igen och slippa be om nån lyftkran. Teknik och hösilagebalar, där har jag noll tålamod. Det ska bara funka. Jag lägger hellre min tid på viktigare saker, därav kort stubin där och då.

Men i alla fall, jag förekommer de egna flunsasymptomen med apotekbesök och en icakasse apelsiner, med Peders klassiska ord i bakhuvudet ”problem är till för att lösas” stångar jag grepen i pelletsboxarna med en kämpaglöd jag hoppas ska smitta av sig. 

Vi är ändå väldigt bra på att anpassa oss efter olika situationer så det går ingen nöd på oss, ett bra samarbete och förståelse för allas jobb jobbar vi på backen bra ihop med våra ryttare som också drar sitt strå till stacken. Vi har trots mycket jobb ett skönt lugn ihop, även när Lisen annonserar att kund kommer ”ikväll”. Ok, tänker ni, ställ fram pållen, snygga till och sadla upp, no biggie. Så kunde det vara, om inte just den hästen ser lite mer ut som Bills ponny i pälsen än vad vi i det ögonblicket önskade. Det är bara att ta fram klippmaskinen. Drar en ramsa om skimlar… ”Typiskt, håret växer ut igen innan man ens hinner få på täcket”. Är det någon som fört statistik hur ofta man klipper en skimmel v/s annan färg?

Men med ett fungerande system i ryggen, vilja och lite humor funkar det mesta upplever jag.

Så tack för den här veckan tjejer, bra jobbat!

Let’s heja på gänget nere i Stuttgart nu, jag gillar när Steffi och Peder åker på samma tävlingar, då räcker det att titta på en skärm hemifrån! Heja!

V.45 då jag pimpade Zalu med klippmaskin och sax inför helgens tävlingar i Stuttgart. När han börjar vifta på benen säger han att han har tröttnat och behöver en paus. Givetvis får han det, han är gammal nog att bestämma själv.
Alla tips mottages för att lättare få ur spetten ur balen. Would be lifechanging.
Ni vet när man har lite annat i huvudet och glömmer se till att låser kopplats till då kan gödseltunnan hänga löst. Endast hänt en gång denna vecka.
Två långbenta har funnit varann, Antonia ger Zip Wyatt lite kärlek inför tävling imorgon.
Julia hugger i, just hemkommen från tävling med småttingar.
Glömde ta en ”före” bild på skimmeln men ungefär så här såg han ut innan klippning.
Tack för den här veckan tjejer, bra jobbat! Bilden är från VM-tittande i somras men känns lika aktuell idag. Fattas gör vår praktikant Emelie.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här