Jobbet vi inte får glömma bort – att träna våra hästar i den dagliga hanteringen

Läste just Felicia Grimmenhags blogginlägg och om du inte gjort det rekommenderar jag dig att göra det.

Det handlar om jobbet vi inte får glömma bort i vardagen, att träna våra hästar i den dagliga hanteringen.

Många tänker att en hästskötares jobb är att mocka, fodra, borsta, släppa ut i hagar, rida ut på tur. Och det stämmer ju, men en bra hästskötare skolar en häst under alla de moment som förekommer under en dag.

Likadant som Felicia skriver så kommer det emellanåt längtande kommentarer när någon ser de äldre hästarna tex stå still utanför boxen medan man sätter på ett täcke, den vandrar inte iväg, den försöker inte ta sig in i boxen utan väntar tills vi ger den klartecken att gå vidare. ”Åh varför kan inte alla hästar bara vara som Sigge?”

Den enkla förklaringen är att Sigge har tränats till det, i all hantering.

Jag vågar nästan säga att hälften av hästarna som kommer till oss, unga som äldre, smiter ut ur boxen om boxdörren står öppen när vi hanterar dom där (tar av täcken eller kratsar hovar).

Varför?

Det gör inga hästar hos oss, det finns inte i deras tanke. Och det är inte en av de svårare sakerna att lära en häst. Det brukar ”gå av bara farten” när man talat om att de måste respektera oss, att stå still när det krävs. Ge efter när de lyssnat. Ge dom förtroendet att vi litar på att de lyssnat. Och det behöver vi be hästarna om under så många ggr under en dag, eller hur?

Förlåt, jag ljög, vi har en som ofta smiter, passar speciellt på om du inte känner henne såklart. Skorpan, hon anser sig stå över våra rutiner och har ett självförtroende som räcker åt alla hästar i stallet. Men hon har blivit en sån man skrattar med, ni har säkert ett sådant original i ert stall också?

Skämt åsido, det är otroligt viktigt att vi lär hästarna rätt. För sätter de inte bra saker i system så sätter de dåliga saker i system och det är då det kan bli farligt. För att inte prata om att det blir otroligt onödigt slitsamt att arbeta.

En häst ska gå att leda som när du rider den, när du tar i grimskaftet ska den stanna och när du lättar i grimskaftet ska den fortsätta stå still, ber du den gå fram igen ska den bjuda framåt utan att gå ifrån dig, den ska vara uppmärksam på dig. Den får inte trycka sig mot dig när ni går utan din känsla ska vara att ber du den flytta sig undan dig gör den det, precis som för din skänkel.

Jag ska inte ha en lektion här men ”bara” att leda en häst rätt är av så stor vikt, så mycket vi har igen i all annan hantering om vi kan bocka av det momentet felfritt.

Det är faktiskt sällan det blir problem vid vidare moment som lastning, uppsittning, medicinering osv.

Om en häst inte lyssnar på dig från marken utan ”tar över tyglarna”, då tror jag du får problem i ridningen också.

Hos oss som jobbar som hästskötare på Grevlunda ligger ett ansvar i just hanteringen. Vad vi än gör med en häst under dagen så sätter vi den i ett system med mål att den ska bli lätt och säker att jobba med, trygg i sig själv, för oss och för andra. Målet i allt bör vara att hästen ska få en bra upplevelse, det är vårt ansvar att skaffa oss den kunskapen att kunna ge hästarna just det.

De unga hästarna börjar åka på tävlingar och det måste vara säkert och enkelt att besiktiga, longera och promenera hästarna där. Därför behöver vi såklart börja jobba med det redan hemma. Och det gör vi ”utan att vi tänker på det” eftersom det finns ett system. Leder hästarna gör vi ju flera ggr om dagen och funkar det som vi vill ska det inte vara ett problem på tävling. Vill poängtera att det är extremt viktigt att det fungerar hemma med tanke på att många hästar taggar till på tävling, det är mycket nya intryck som kanske tar fokus från dig.

På tävling är det ofta mycket hästar och människor på lite utrymme så vi alla har ett stort ansvar över vårt resultat i hanteringen. Hästar är stora djur med flyktinstinkt och en olycka händer så lätt.

Hästarna blir trygga när de vet vad som förväntas och med tiden behövs ”inga ord”, man kan varann utantill. Det är en superhäftig känsla, det vet ju ni som haft era hästar ett längre tag. När man liksom kommit till överkursen och mest skrattar åt varandra som ett gammalt gift par.

När jag jobbade på Flyinge brukade Peter Eriksson parkera Lanz eller Quite Easy i en oxer när han gick iväg för att ta en kopp kaffe. Där stod de snällt medan Susanne Gielen och stipendiater styrde runt i ridhuset med sina pållar.

Älskar citatet ”Every second, you’re either schooling or un-schooling your horse, there is no inbetween”. Gäller i högsta grad allt arbete från marken.