Tankar när vinden viner

Jenny Talinsson | 9/12 - 2018

Vinden viner ute, det riktigt tjuter inne i mitt lilla hus men jag kan vara inne idag, jag är ledig.

Hästarna är ändå i mitt huvud och jag tänker att dom inte kommer att vara nöjda ute i sina hagar någon lägre tid idag. Det är alltid nån pajas som förstör friden för de andra och gör en hemsk blåst till något fruktansvärt farligt. Ofta kan jag tala om just vem den pajasen kommer att vara.

Hur hästarna fungerar behöver man veta när man gör hagschemat, det slutar sällan bra om fyra stycken från Dramaten går ut samtidigt bredvid varann. Tre från Apoteket och en från Dramaten, det är bättre. Blåser det storm behöver den från Dramaten alltid tas om hand före övriga. Lite så får man jobba.

Att ta hand om hästar handlar mycket om att förutse situationer och att kunna göra riskbedömningar. För hästens säkerhet men också för din.

Minns inför OS i Sydney (som var det enda mål som existerade år 1999 och 2000), jag hade gjorde ett långt grimskaft med två kedjor till Flyinge Amiral. Han var en väldigt glad häst med stor humor, en hingst med mycket bus och spring. Min bedömning då inför våra dagliga promenader var 1) Jag visste att kedjor gått sönder förr och får han för sig att dra iväg kan jag länga mitt långa grimskaft men fortfarande hålla kvar utan att han kommer lös 2) Jag visste att Amiral skulle sprungit omkring i en Sörmlandsskog än idag OM han kom lös 3) Jag skulle inte få åka till Australien. Inte Pether Markne heller förstås, ryttaren, och det var inte en risk jag tänkte ta.

Kedjorna höll tack och lov, Sydney finns fortfarande i hjärtat och så även Pether. Men det kunde såklart sett annorlunda ut, vem vet?

Jag kan nog vara lite överdriven när det gäller att förutse vad som skulle kunna hända (fråga de jag är ute och rider med), men jag har (peppar peppar) också varit väldigt förskonad från olyckor och onödiga händelser.

För mig är det är otroligt viktigt att vi är intresserade av att lära känna hästen som individ. Att vi är intresserade av hästens olika  beteenden, behov och personlighet.

Sannolikheten att vi ger varje häst det den behöver för att känna sig trygg och bekväm i de flesta situationer är såklart mycket större då tänker jag.

Förståelsen, tålamodet och ödmjukheten ökar enormt. Arbetsmiljön blir lugnare och säkrare för både häst och människa. Skaderisken minimeras garanterat. 

Jag uppmanar dig att ta dig tid att intressera, observera och reflektera över hästen du jobbar med för stunden och se om du kan lära dig något nytt.

Välj bort musik i öronen när du mockar, intressera dig av hur boxen ser ut, kan något hänt under natten? Har han ätit upp sin mat som han brukar, verkar allmäntillståndet bra, är saltstenen redan slut igen, vilar han ofta så på höger bakben?

När du sköter om henne, hur beter hon sig då? Vad betyder det när hon njuter av ryktskapan på halsen eller blir sur när du borstar på ryggen? Nöjer du dig med att ”hon gör alltid så”?

Låt mobilen ligga kvar i fickan när du skrittar av, reflektera över vad som gått bra v/s sämre och om det kanske kan finnas ett samband med de observationer som gjorts under andra moment? Prata med någon du rider med och utbyt tankar.

Nya spontana observationer tas tacksamt emot. Våra hovslagare t.ex är väldigt observanta i sitt arbete. Det kan vara så att en häst är väldigt obekväm i ett visst moment och det kan vara en bra pusselbit i de egna tankarna kring hur hästen fungerat. Vi spånar kanske vidare tillsammans.

Ibland behöver man fler öron för att klura ut vad hästen vill säga.

Vad vi vill är att förstå hästen och vad jag menar är att hästar visst kan prata, vi måste bara vara tillräckligt intresserade av att lyssna.

 

Hovslagare är en person som hanterar din häst med jämna mellanrum, har ni en bra kommunikation? Här är Michael Woods, en av våra hovslagare.
Sparven visar här sött upp sina öron, men vad ni inte vet är att det bara är Malin som kan klippa dom varje gång det behövs göras. Hon har känt Sparven sen hon var 4 år så de kan varandra väl.
Med Carma får man använda sig av känsla när man kan använda sig av ett nej eller bara låta henne tro att det är hon som bestämmer. En utmaning men så fin att komma nära.
Kris och klockan började bli mycket, jag bedömde att vår gårdskarl Donatas på ett säkert sätt kunde ta in Bingo från hagen trots att han inte är van att hantera häst.

 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Följ mig här