Hästhållning

Louise Nyberg | 30/10 - 2021

Föräldrarna på ridskolan brukar fråga hur deras barns favoritponny brukar gå i hage. De vill planera vilken tid barnen kan ha möjlighet att sköta ponnyn.
Ja, du…

 

Vi börjar varje arbetsdag med att sy ihop och planera timmarna för varje enskild häst av ridskolans 45 hästar.
Begränsad tillgång till hagar gör att varje dags schema behöver skräddarsys så varje häst får sina hagtimmar.
Men, alla hästar är inte kompisar i hagen och alla klarar inte av att gå i alla hagar. Så redan där sker ett pussel.

 

Lägg sedan på lektioner med 100 uppsittningar per dag, hästar som ska ha utbildningstimmar, konvalescenter, tolv stycken ska skos och tio stycken ska prova sadel eller träffa veterinär.

 

Jag besökte ett stall som bestod av två hästar med tillgång till obegränsat stor hage, eget ridhus och egen skrittmaskin. Hästarna gick alltid utan benskydd, trots att de dessutom gick hård träning, hoppade stora hinder och tävlade på hög nivå. Inte en skråma syntes på benen och jag iakttog hur skrittmaskinen var fylld med bommaroch bildäck; för att tillföra träning när de gick där.
Jag har nog aldrig mött hästar som fått så varierad träning som där.

 

Jag åkte vidare till nästa stall där hästarna hade foderautomater i varje box, så att de fodras fyra gånger per dag fördelat jämnt över dygnets timmar.
Även ridhus och skrittmaskin där, men istället för stor hage i kuperad terräng så gick varje häst själv i en mindre och platt hage. Benskydd var en självklarhet, i såväl hage som i all träning.

 

Jag fascineras över skillnaderna och är nyfiken över allas system. Framförallt funderar jag över vad det bottnar i, att hästfolk gör så olika?

Jag körde vidare och utanför bilfönstret låg ett travstall. Varje hagdel långsmalt format för att erbjuda respektive häst möjlighet att springa fram och tillbaka längs med staketet, ikapp med sin granne. Samt en öppnad hösilagebal utanför, redo att med grep kastas in över varje staket.

 

Jag har fått berättat för mig hur stall förr endast tillåtit hagtid på söndagar; för unghästar och andra hästar som reds mindre än övriga i stallet. De övriga hästarna vilade i stallet den dagen och reds de andra sex dagarna i veckan. Då var det inte heller självklart med boxar, utan flera hästar stod i spiltor.

 

Jag tror starkt att alla gör vad de känner är rättför sin häst. Alla är lika starkt övertygade om att deras sätt är rätt och andras sätt är fel.
Men det är nog inte fullt så enkelt. Tradition, erfarenheter, ambitioner och förutsättningar spelar in. De bestämmelser som finns att följa skapar en riktning och ändå varierar hästhållning stort inom de ramarna.

 

För mig känns det självklart att hästhållning är långa dagar i stor hage med hästkompisar. Jag vill ge mina hästar en torr och trygg box att gå in i på natten. Jag vill ha koll på hur varje häst äter, dricker och mår.
I dagsläget har jag svårt att se mig göra på något annat sätt, men det kanske ändras. Kanske väljer jag att göra annorlunda i framtiden.

 

Det ideala vore om alla de hästar som kommer hem till oss fungerar med vår typ av hästhållning. Men det är inte självklart att det är så; att vi ger varje häst vad just den behöver.
Vi behöver skapa förutsättningarna för varje häst, annars är alternativet att byta förutsättningar.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*