Återvinna hästar?

Louise Nyberg | 13/9 - 2020

Ska hästar förbrukas? Förädlas? ”Servas”? Renoveras?

Är rehabilitering samma sak som fortsättning eller samma sak som slutet? Påbyggnad kanske?

 

Varje gång någon av mina hästar skadat sig, har jag sett det som en möjlighet till nystart. En chans att börja om, göra rätt från början och lägga tid på det man inte hinner i vanliga fall. Också ett unikt tillfälle att samla kunskap, för att undvika att trampa i samma hål.

Manchester och jag, som vi fått följa från inridning till tävling.

 

En häst med skada på sitt cv behöver inte genast innebära en sämre häst. Det beror helt på skada och sammanhang. Personer med erfarenhet och kunskap är bäst att avgöra huruvida skadan påverkar hästen framåt.
Men faktiskt är det inte skadan som spelar störst roll; utan vad du gör med skadan.

 

En klok människa sa till mig att det finns ett hem till varje häst.
En häst med tävlingsnerver kan bli världens bästa ridskolehäst.
En häst som river på 130cm kan räcka utmärkt till en ryttare som vill göra resan upp till 120cm.
En dressyrhäst som inte har tillräckligt flotta gångarter kan hitta sitt hem hos en dressyrtant.

 

På vår ridskola har vi ett stort antal elever med diverse inriktningar, vilket ger oss möjlighet att individanpassa varje hästs dagliga arbete. En häst som blir för het för en elev är alldeles lagom för någon annan. En häst som har en hälsohistorik som gör att den inte ska hoppas, kan istället fylla sina dagar med annat arbete. De hästar som börjar bli äldre blir ovärderliga läromästare för våra orutinerade ryttare.

 

Vem är det som bestämmer om en häst är ”förbrukad” och är klar med sin uppgift; att det är dags att byta ut hästens trygghet, vardag, hem och kompisar? Vem avgör om ekipaget passar ihop eller om det istället är mer kunskap och träning som behövs?
Är det ryttaren, ryttarens omgivning eller kompetensen runtomkring som avgör det? Hur vet man att kompetensen man lyssnar på är rätt och tillräcklig; för många kockar blir sällan bättre soppa.

Det pratas så mycket om att rädda klimatet och tänka på miljön, att jag ibland tycker vi glömmer bort att ta hand om oss själva, varandra och våra djur.

 

Kanske är det en framtida inriktning; återvinna hästar som anses förbrukade och ge dem en värdefull tillvaro. Hitta det hem och den uppgift som gör individen ovärderlig.
En sak att komma ihåg; att lägga tid på sin häst gör mirakel. Rykta den längre, skritta den mer, känn igenom muskulaturen och anpassa utrustningen bättre.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*