Be prepared

Louise Nyberg | 19/4 - 2021

Känna sig trygg. Hästens naturliga instinkt är att undvika alla faror och överleva. Ryttaren vill inte känna att ridpasset blir en nära-döden-upplevelse och förväntar sig att hästen ska leverera detta till hen.

Samtidigt som hästen förlitar sig till ryttaren (eller vill förlita sig till ryttaren). Vem bär ansvaret i att vara den andras trygghet?

Jag vill aldrig ta mig an en uppgift jag inte klarar av. Varje dag består av ett stort antal riskbedömningar, i såväl hästhantering som ridning.

 

Det blir såklart svårt att prata med mina elever om rädsla; de ser ju mig rida fälttävlan och det innebär ju att man är orädd. Men samma sak där; jag chansar inte. Jag ser till att förbereda mig själv och min häst inför uppgiften.

Jag söker hela tiden känslan att känna mig ännu mer trygg; för att det ska hända behöver jag söka mig utanför min comfort-zone och till det har jag mina tränare som hjälp. Söker jag mig för långt utanför så faller jag, men jag måste hela tiden vidga den där bubblan.

På samma sätt jobbar jag med mina elever; vidga lagom. Jag letar aldrig efter utmaningar; jag känner att det är fel formulering.

Om vi delar in hästarna på ridskolan i ”gamla” hästar och ”nya” hästar så brukar eleverna anse att de ”gamla” hästarna är de trygga hästarna. De ”nya” hästarna har ju under sin inkörsperiod gjort misstag, missförstått ryttare, frågat vilka regler som gäller, reagerat på ny situationer och försökt hitta sin plats i flocken.

Vi som personal på ridskolan förlåter dessa misstag; vi vet att det är steg i processen till att bli en trygg ridskolehäst.

 

Med tiden, så försvinner de ”gamla” hästarna från ridskolan av olika orsaker. Orsakerna kan vara skador, pensionärsliv, ålder och så vidare. In kommer istället de ”jättenya” hästarna men i elevernas ögon är inte de ”nya” ännu några av de ”gamla” hästarna.

Eleverna har missat skiftbytet på ridskolan. De ”nya” hästarna behöver ta de ”gamla” hästarnas plats.

 

Som ridlärare anpassar vi övningarna efter ekipagen, vi gör hela tiden riskbedömningar och tar hänsyn till yttre faktorer som påverkar. Men vi vet också att hästarna reagerar olika med olika ryttare; beroende på ryttarens balans och hur mycket tryck ryttaren sätter i hästen.

Är temat på lektionen hoppning, framdelsvändningar, enkla byten eller uteritt; så påverkar det också vilka svårigheter som kommer uppstå. Som ridlärare har vi många gånger koll på det i förväg och fördelar hästar i gruppen därefter. Eller ändrar plan.

 

En viktig förutsättning är att istället för att förvänta sig som ryttare att det är hästens uppgift att göra dig trygg; så försök hitta hur du ska få hästen att känna sig tryggare med dig. Om du är orolig för att hästen ska bli för snabb, hoppa åt sidan eller bli spänd; försök ha en plan för vad du gör då istället för att vänta på att det inträffar.

 

Det är vanligt att vi vill välja och skapa våra förutsättningar. Vi skapar en bild av att inget oväntat kommer hända om vi kan styra vad som händer. Men det är inte sant; vi kan aldrig styra våra förutsättningar.

Vi kan omöjligt styra våra förutsättningar i vardagen med hästar. Som här; chefen tvingades lasta av Quitta utanför Sibylla intill en rondell. Men det är en annan historia…

Det händer att jag möter en plogbil när jag är ensam på uteritt med min unghäst, att en mountainbike-cyklist kastar sig ut ur en buske när ponnygruppen skrittade ut eller ”rullskideåkare” glider förbi ridbanan. Att vi låser in oss i ridhuset är en falsk trygghet både för oss och våra hästar.

Det ingår i utbildningen att både ryttare och hästar lär sig hantera yttre faktorer.

 

Hur gör jag själv för att känna trygghet i olika situationer?
– Ha en plan i förväg. Vad jag kommer göra om hästen sticker, vänder helt om eller inte vill gå. I efterhand utvärderar jag om planen var bra eller dålig.
– Arbeta med så låg tyngdpunkt på mig själv som möjligt, både vid nedsittning o i lätt sits. Då kan jag lättare hålla balansen.
– Öva mycket balansträning; stå på ett ben eller på en balansplatta.
– Öva mitt eget kroppsspråk. Stirrar hästen på något farligt kan jag få hästen att bli mindre spänd genom att jag själv tittar på något annat. Annars bekräftar jag hästens rädsla för föremålet.
– Jag gillar att rida unga hästar med halsring och i hoppning har jag det nästan jämnt. Då slipper jag vara orolig för att dra hästen i munnen om jag kommer ur balans.
– Öva många timmar och upprepa många gånger. Leda hästar till och från hagen. Att inte vara rädd för att det blir fel gör att det oftare blir rätt.

 

Ofta när jag stöter på personer med rädsla i till exempel hantering, så är det ett mysterium för mig att de inte väljer att lägga lika många timmar som jag själv på att öva. Träna upp sin trygghet och öva bort sina brister.
”Troligen väljer man bort träning för att man inte ser vad vinsten blir av resultatet”, så en av mina kloka vänner.

Vi köpte Goldie som unghäst och han miljötränades till allt. Här är han med min syster när de i tornerspel plockar brinnande ringar.

 

Och dessa fina ridskolehästar, som bär våra orutinerade elever. De går som på glas när de känner att ryttaren saknar balans, stannar när det blir fel och styr ryttaren mellan konerna på ridbanan.
Med tiden blir samma elev redo att visa sin ponny/häst hur den ska reglera tempo, bli mindre vinglig och styras mellan koner.

 

 

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*