Behöver vi tävling?

Louise Nyberg | 17/3 - 2021

Jag har sett tv-programmet ”Elitstyrkans hemligheter” med stark fascination blandat med ett illamående; det som fångar mitt intresse är de olika personernas livsberättelser.
”Det viktigaste är ditt varför” säger Pam, en av instruktörerna, i ett avsnitt.
Ditt varför. Mitt varför. Det är inte bara viktigt i extrema situationer; det är viktigt i allt.

 

Jag har alltid älskat tävlandet och trivts med det. Jag älskar hästarna framför tävlandet men jag trivs med kombinationen.
Varför? Tävlandet är inte för mig blodigt allvar och det har aldrig varit viktigt för mig att bli bäst i världen på en sport.
Det har alltid varit viktigt för mig att bli bäst i världen på det jag gör; jag tävlar inte mot någon annan utan bara mot mig själv.

Jag och Ballycar Lad. Foto Gerd Eriksson 

 

Tävlandet är för mig ett sätt att mäta mitt tränande. Tävlandet kan jag planera utefter, det ger möjlighet till reflektion och att omvärdera det jag lägger fokus på. Det ger mig något att se fram emot samt något att vara redo för.

 

Medan andra haft mål att bli bäst i Sverige eller i världen; så har jag sett mitt tävlande som en trappa. När jag står där nedanför första trappsteget; är mitt fokus nästa trappsteg. Mitt sikte är aldrig inställt på sista trappsteget, även om jag vet att det finns där.

Tar man bort tävlandet, slutar jag då älska hästar och ridning? Svaret är nej. Hur påverkar då det mig; om tävlandet skulle försvinna?

– Jag skulle inte behöva konditionsträna min häst; anledningen till att orka galoppera i mål är ju borta.
– Jag skulle välja sovmorgon istället för att tränsa hästen kl 07.45; det känns inte längre viktigt att träna sex dagar per vecka.
– Jag behöver inte lasta hästen en mörk kväll och åka på träning; kan lika gärna rida hemma istället.
– Jag slipper timmar på tävlingsförberedelser och lång tävlingsdag; då kan jag göra annat istället.
– Teamet omkring mig går från ”team-bygga-tävlingshäst” till ”team-leka-med-min-fritidshäst”.
– Jag behöver inte stå på en anläggning med alla träningsförutsättningar längre; det var ju till för att förbereda mig inför tävling.
– Tänk vad skönt; att inte längre behöva oroa sig över att motgångar på träning kommer förstöra min chanser att rida bra på tävling.
– Jag kommer inte behöva leta efter formtoppen; istället kan jag bara rida som det faller mig in.

 

Faller tävlandet bort, så skadar inte det min kärlek till hästarna och sporten. Men det gör att jag tappar bort mitt varför. Vart går mina investeringar, ambitioner, timmar och andetag?
Familj, vänner och arbete såklart; men jag behöver en ytterligare dimension att arbeta med.

Jag och Manne

 

Ett annat tv-program jag tittar på, är Mästarnas Mästare. Även där spännande livsöden och människor som pratar om sitt varför. Hur de hela sitt liv byggt och strävat efter att nå sina mål i respektive sport. Hur lätt det kan vara att tappa bort sitt varför när karriären är slut; då börjar letandet efter ett nytt varför.

 

Men jag har väldigt många elever utan tävlingsmål som tränar för mig varje vecka. De har ett varför, trots att de inte har tävlandet.
Sitta bättre, rida följsammare, hitta ett samspel med hästen, hitta ryttarkänslan och ridglädjen.
Det är jag ihop med dem som skapar deras varför.
”Vi behöver arbeta på att du ska bli snabbare i din hjälpgivning så du inte fastnar i dina förhållningar.”
”Blir du starkare i mellandelen kommer du lättare kunna behålla flytet i övergångarna.”
”Om vi arbetar på att du ska få bättre balans kommer galoppen fungera bättre.”

 

Plötsligt inser jag lösningen. Alternativet om tävlandet försvinner och tar bort mitt varför. Anledningen till varför jag kliver upp tidigt varje morgon, mockar de där leriga hagarna, sitter många timmar bakom ratten och med glädje betalar hästens veterinärräkning.

Jag är en del i mina elevers varför, alltså kan jag lägga ansvaret i mina tränares händer.
Till Eva, Nina, Per, Victor, Uffe, Berit och Lars; varsågoda. Ge mig ett varför, ge mig en hemläxa, ge mig en uppgift och hjälp mig se ett mönster.
Då får jag det som jag annars brukar få av mitt tävlande.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*