Elise – for president

Louise Nyberg | 16/10 - 2019

Jag får ganska ofta höra att det inte längre är som förr. Att de hästtjejer som en gång i tiden spenderade flera timmar med stallpyssel, rykta pälsar, smörja sadlar, hjälpa till att fodra och andades häst; inte längre finns. Allt ser annorlunda ut idag.

 

Det är sant att samhället ser annorlunda ut idag. Trots att ridskolan där jag jobbar, ligger mitt i Solnas bebyggelse (sju minuters promenad från närmaste tunnelbana) är det få barn som tar sig hit utan föräldrars sällskap. Barnens lektionstider på ridskolan måste med andra ord inte bara passa ihop med skolscheman utan även föräldrarnas arbetstider. Många barn har inte tid att hänga i stallet någon extra tid; antingen vill föräldrarna hem, skjutsa syskon till deras aktiviteter eller så är våra ridskoleelever på väg till nästa idrottsaktivitet efter avslutad ridlektion.

 

Många ridskolor här i Stockholm vill ha fritidsledare på ridskolan som finns här främst för barnen. Så att de ska kunna hänga i stallet och att föräldrarna ska känna att det finns en vuxen som leder barnens fritid där.
Personal finns alltid på plats; men de personerna behöver fodra, sköta hästar, verksamhet och hålla lektioner. En fritidsledare är tänkt att kunna stötta de elever som känner sig osäkra på hästarna, kunna föreslå aktiviteter för barnen och erbjuda läxläsning. Vara en tillgänglig vuxen som barn och unga kan vända sig till.

 

Barn och ungdomar lägger stort fokus på mobiltelefoner och sociala medier; till och med när de är i stallet. Konsekvensen blir att antalet minuter som läggs på hästskötsel minskar. Istället för att rykta tio minuter extra på hästen kollar de vad som hänt på instagram.

 

Så ja; samhället ser annorlunda ut. Vi ridlärare  står inför nya utmaningar och behöver hitta lösningar som förr inte behövdes.
Men svaret är nej; det är inte sant att hästtjejer som andas häst inte längre finns. Jag tänker att jag i bloggen ska ge bevis på att de (och hästkillar) finns.

 

Elise är 11 år och stallet är hennes andra hem. Hon suger in allt vi ridlärare säger och ser allt vi gör. Elise har flera kompisar på ridskolan, men har inget problem med att hänga här utan dem. Hon frågar oss vad hon kan hjälpa till med; alltid tillsammans med oss så hjälper Elise till att sopa, fodra, leda hästar och göra i ordning hästar.

Elise hämtar Lavina i hagen.

 

Jag vet inte om det är vi som har gett henne ett ”vettigt hästtänk” eller om Elise har det inbyggt från början:
”Lollo, när jag ska leda ut Lavina ur stallet så behöver jag väl gå genom dörren vid Lagunas box? Jag tänkte eftersom stegen till loftet är nere.”
”Det stämmer, Elise. Helt rätt tänkt.”
Att det är olämpligt att leda en häst förbi en stege är inte självklart för alla. Det är vi på ridskolan som har i uppdrag att lära ut säkerhet; vi gör vårt bästa.

 

En sak som är Elises styrka, är att hon har naturlig hand med hästarna. Hon är alltid trygg i hanteringen med dem, lugn och självklar. När jag har elever som är livrädda för hästarna; är bästa botemedlet alltid att använda Elise. När de ser hur tryggt hon hanterar hästarna, tänker barnen att de nog också vågar. Dessutom förklarar Elise på ett sätt så barnen lär sig förstå hästarna. Jag kan höra hur Elise förklarar med exakt samma meningar som jag och mina kollegor använder; men sättet hon säger det på gör det lätt för barnen att förstå.

 

Jag hade inte återhämtat rösten efter en förkylning när det var dags att introducera en grupp med 24 nybörjarbarn till ridskolan. Just den lektionen, deras första, skulle de inte rida. Istället skulle de få en guidad tur runt ridskolan samt genomgångar inför ridningen veckan därpå.
Min röst var nästan obefintlig. Jag frågade Elise om hon kunde hjälpa mig. Jag ledde gruppen runt anläggningen medan Elise berättade om sadelkammare, boxar, klubbrum och ridhus. Därefter hade Elise genomgång med barn och föräldrar om att leda häst, förbereda uppsittning och ta sig upp i sadeln. Jag fyllde i när Elise förklarade. Efteråt kom föräldrar fram till mig och tackade för en mycket bra första lektion. Jag hade inte klarat det utan Elise.

Elise och Noel

 

Elise har en kärlek till hästarna, framförallt till en som heter Noel. Vår hovslagare Lasse hade vid ett tillfälle svårt att fånga Noel i boxen (Noel tycker bäst om barn) och muttrade om hur jobbig han tyckte ponnyn var.
Elise stod bredvid och hörde Lasse, hon blixtrade snabbt till med svar på tal;
”NOEL ÄR FAKTISKT BARA BLYG!”
Nej, prata skit om Noel gör ingen ostraffat när Elise är i närheten.

 

Jag kan se hur Elise växer av att vara i stallet, på flera sätt. Vi vill erbjuda henne och alla våra andra ungdomar en trygg miljö. Vi i personalen vill inspirera till glädjen med hästarna och ridsporten.

 

Ibland säger föräldrar till mig; ”du vet Lollo att du är en förebild för de här barnen”.
Jag tror inte föräldrarna vet att deras barn är mina förebilder. För mig är de mycket större förebilder än världens elitryttare.
Såklart att deras driv, vilja att lära sig, fina sätt att lära andra och förstå hästarna inspirerar mig.

 

Om jag kunde välja vem som i framtiden ska bestämma viktiga saker, skulle jag absolut rösta för Elise.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

4 kommentarer på “Elise – for president

  1. Men Lollo… Du har så mycket fint inom dig så jag blir rörd. Sagt av en fd fritids ledare på Hufvudsta Ridskola från tiden då solna kommun tyckte det var viktigt att ridskolan hade en sån ❤️

    Du har så rätt! Barnen är förebilderna! ALLA barn förtjänar att bli sedda. Vilket du gör så bra Lollo. Heja dig!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*