En häst känner när du ler

Louise Nyberg | 10/10 - 2021

”Vet du”, sade jag till eleven på 7år. Eleven spetsade öronen ch såg fast besluten ut att inte missa ett enda ord av vad jag sa. ”En häst känner när du ler.”
”Är det sant?” Eleven tyckte det lät helt otroligt.
Vi pratade vidare om hur känslor och andetag faktiskt kan smitta av sig på hästen. Det påverkar också hur det går för oss i såväl väntade som oväntade situationer.

Dagen efter sadlade jag en av mina D-ponnyer, Tambor, och red ut. Hans energi kändes som den skulle svämma över och jag bestämde mig för att idag behövdes ett längre joggingpass.
Genom skogen och upp på grusvägen. Jag gillar grusvägen; ett fastare, plant underlag som erbjuder trav upp till flera kilometer innan jag behöver vända.

 

Jag fick vända tidigare än jag tänkt mig. Längre fram på vägen, strax in i skogen stod en kille med en stor grå hund. Det var uppenbart att hunden fått syn på mig och Tambor och killen fick då svårt att hålla hunden lugn. Trots att vi befann oss hundra meter ifrån.
Av hänsyn till killen så vände jag och Tambor tillbaka. Efter att ha travat 1,5km så rasslar det till bakom oss.

 

Den grå hunden kommer springandes med kopplet hängande efter; den har uppenbarligen slitit sig från killen.
Tambor blir jätterädd; såklart, han är ju ett flyktdjur med ett rovdjur i full fart bakom sig.
Hunden cirkulerar runt oss och slutar inte skälla. Tambor vet inte åt vilket håll han ska fly men jag känner mig helt trygg på honom. Jag vet hur han reagerar i olika situationer.

 

Killen syns inte till och jag tänker att om jag fortsätter hemåt så kommer hunden följa efter.
Jag beslutar mig för att sitta av. Tambor har tillräckligt tillit till mig för att låta mig fatta besluten i det här läget. Jag låter honom cirkulera runt mig så att han alltid kan ha mig emellan sig och den springande hunden.

 

Var är killen som har hunden? Hunden ser mer stressad ut än att den är road av situationen.
Långsamt kommer killen gående längs vägen. Jag försöker säga till honom att han behöver skynda sig få fast hunden. Antingen kommer hunden skada min häst eller så kommer hästen skada hans hund. Killen meddelar mig att han tänker inte skynda sig att få in hunden.

Då kliver en kvinna ut ur ett hus intill där vi står. Jag är så tacksam att hon dyker upp och hon förklarar att killens hund kommer inte på inkallning. Mycket riktigt, hunden sticker när han försöker fånga in den och sedan kommer den i full fart tillbaka mot Tambor. Och så håller det på en lång stund.

 

Kvinnan håller en chihuahua i famnen som Tambor går fram och ska hälsa på. Han älskar hundar men uppenbarligen inte sådana som springer runt och jagar honom.
Enda sättet att fånga in den lösa hunden på blir att kvinnan får hålla Tambor och jag tar tag i hunden.

 

Killen kommer fram till oss och tar sin hund; han är arg, stressad och skäms. Han vill ta sin hund och gå. Vilket han antagligen gjort om vi inte varit två stycken som stod där och sa åt honom att prata med oss först.

 

Jag förklarade hur skrämd min häst hade blivit, att det var tur att inget barn satt på och hade det varit en annan häst så hade jag blivit allvarligt skadad. Kvinnan talade om för honom att hon ville anmäla detta, då det inte var första gången hunden slitit sig lös. Hon sade också riskerna med att hunden kommer lös, medan jägarna jagar älg i skogen med sina hundar, och att han inte klarar att ge hunden den aktivering som den behöver.

 

Killen är förtvivlad och förklarar att han inte alls vill ha det såhär, att han vet att hunden behöver mer men han vet inte hur han ska lösa det.
Jag föreslår att han ska prata med närliggande stall om att få låna deras ridhus att släppa hunden i, ett förslag som han tacksamt tog emot.
Samtalet blev bra. Jag och Tambor vände hemåt.

 

Tack vare att jag och ponnyn känner varandra väl, så vågade han lita på mig och jag kände mig trygg.
”En häst känner när du ler.”
Ja, de känner av väldigt många fler saker också samt läser av energi, kroppsspråk och analyserar situationer.
Vi kan lägga mycket träning på våra hästar; grundläggande träning som ska fungera oförutsedda situationer. Därför är det viktigt HUR vi leder hästen till och från hagen, in och ut ur boxen, förbi ”läskiga saker” och att vi kan få den att stå still på kommando. Det är den grundläggande träningen.

Om du väljer att inte träna din häst får du göra såhär istället 

 

Men så kommer en klump i magen. Tänk om jag suttit där ensam på en unghäst. Tänk om en av mina ponnyryttare varit ute på Tambor och mött hunden. Tänk om jag hade åkt i backen, tänk om hästen blivit skadad.
Som olyckan på Hufvudsta för några år sedan. När ryttare och häst blev jagade av lösa hundar. Ryttaren föll av och hästen blev biten…

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*