29-årige Dino, en klippa på Hästlekis.

Hästlekis

Louise Nyberg | 11/11 - 2019

På Hufvudsta har vi ett koncept vi kallar ”hästlekis”. Det är första steget in på ridskolan för barn som aldrig tidigare ridit och de får börja när de är sex år gamla.
De är tolv stycken barn i gruppen och det är deras föräldrar som leder och en ridlärare som har lektionen.

 

Det blir lite promenad i skogen, skritt, några travsteg och sedan pyssel i stallet. Hästlekis har varit väldigt uppskattat.
Eftersom Hästlekis barnen rider varannan vecka så har vi två grupper per termin. En hösttermin skulle jag ha hästlekis två veckor i rad; alltså båda gruppernas första gång på ridskolan.

Caroline och Ajax, en ponny som nu gått i pension

 

Första veckan stod jag redo vid ridbanan med tolv ponnyer i ordning samt medhjälpare. Men det dök bara upp tre barn med varsin förälder.
”Alla har kanske inte hunnit hem ännu från sommarlov”, tänkte jag och skickade in de ponnyer vi inte behövde i stallet.
När vi hjälpt de tre barnen upp i sadeln kommer Ridenews redaktör Catharina springande.
”Lollo!” Ropade hon. ”Jag har hittat ytterligare nio barn med föräldrar i teorisalen!”
I de lägena gäller det bara att agera. Jag ber Catharina hjälpa barnen hitta hjälmar samtidigt som jag ropar till den hästvana pappan Andreas att jag behöver ponnyer. Nio stycken. Nu.
”Vilka ska jag hämta?” Undrar Andreas.
”Ta vilka som helst!”
Några minuters försening på lektionen men det slutade ändå lyckligt.

29-årige Dino.

 

Veckan efter var det dags för grupp nummer två att ha sin första lektion. Jag hade lärt mig från mina misstag och såg till att en person samlade ihop alla nya barn, föräldrar till rätt plats med utprovade hjälmar.
Jag andades ut och började dela ut hästar. So far so good.
Till sist hade jag en ponny kvar att dela ut. Men framför mig stod en liten flicka med sin mamma och en liten flicka med sin morfar.
Det här kan inte vara sant, tänkte jag. Förra veckan fattades det elever på hästlekis, den här veckan har jag för många!

 

Jag försökte reda ut mysteriet. Rider ett av barnen i någon annan grupp? Då frågar morfarn;
”Är det inte det här som är Hästis?”
Vi lyckas reda ut att morfarn med sitt barnbarn egentligen ska befinna sig längre bort på Augustendals 4H-gård och inte på Hufvudsta Ridskola. Paniken som sakta uppstår i hans ansikte när han inser att de riskerar att missa Hästis och hur besviken hans barnbarn i så fall kommer bli.
Morfarn tar sitt barnbarns hand och börjar springa mot 4H-gården.

En av mina medhjälpare på söndagar, som inte fyllt sex år ännu så hon är för liten för hästlekis. Men det hindrar henne inte från att ta med sin hästgodishink till ridskolan. 

 

I personalen har vi ibland diskuterat på vilken nivå Hästlekis ska ligga. Ska de göra svårare saker på lektionerna?
Feedbacken jag fått från föräldrarna är att det är precis lagom. Föräldrarna är ofta inte hästvana sedan tidigare och barnen vågar ibland inte ens klappa ponnyerna. Hästlekis är en bra introduktion och lagom avancerat.

Elise och Dino, vår ridskoleponny som fyller 29år vid årsskiftet och fortfarande kör rallyfart på lektionerna. 

 

En av föräldrarna på Hästlekis, Christine Högberg har två barn som rider hos oss, säger:
”Vi tycker hästlekis är så bra! Det är just vad namnet säger; de leker in hela hästeriet med hur man beter sig i stall. Att alla hästar är olika, vissa är små, vissa stora, vissa är långsamma och vissa är snabba.
Barnen lär sig att visa sig bestämd och tydliga. Ingen är längre förvånad av att polisen alltid säger; in med fler häst-tjejer och häst-killar inom polisen. För det är tjejer och killar som inte viker ner sig och samtidigt är ”street-smarta”.

Daiquiri får mycket kärlek av eleverna.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*