Inspirerad till att vara dedikerad

Louise Nyberg | 6/5 - 2020

Jag kan definitivt tacka Charlotte Springall för att jag har den livsstil jag lever idag.
Idag ställde jag henne några frågor för att kunna förstå vad som format henne till den deikerade person hon är idag. För svaret är ja; alla som någonsin mött Charlotte vet vilken inspirationskälla hon är.
Jag träffade henne första gången för tolv år sedan, när jag arbetade i hennes tävlingsstall i England. Jag hoppas ni kommer fascineras lika mycket som mig av hennes berättelse.

Charlotte växte upp på Fold’s Farm, som hennes pappa köpte år 1949 och då bestod gården av lantbruk. Han träffade Charlottes mamma när de båda var ute på jakt i New Forest’s landskap där Fold’s Farm ligger.

 

Charlotte fortsätter berätta sin livshistoria:
”I familjen var vi tre döttrar; jag var den mellersta samt en son (som till skillnad från döttrarna var helt ointresserad av hästar).
När jag var elva år gammal, så var det första gången jag kvalade för att komma med i Storbritanniens lag för ponnyfälttävlan.
Jag har alltid varit dedikerad; ridit i Storbritanniens lag för fälttävlan både som ponnyryttare, junior och young rider.

 

Livet på gård är annorlunda; där lever du skyddat och självförsörjande. Du blir ganska outbildad i vad ”livets skola” innebär utanför gården. Vi hade allt vi behövde och lämnade aldrig riktigt gården som barn. Vi hade ingen centralvärme och den stora, vackra gården var kostsam att driva. Livet var ganska hårt. Jag aldrig haft tillgång till utbildade ponnyer och hästar; utan har alltid själv behövt utbilda de hästar jag ridit och tävlat.

 

När jag var tretton år gammal, tränade jag många ponnyer och hästar som ägdes av tränaren Sorrel Warrick. Jag red hästar åt andra samt fick vara hästskötare åt det spanska landslaget i fälttävlan. Count de Balbec reds av Ramon Becker och var min favorit.
Känslan av att vara den lilla tjejen, som så ung på egen hand hade ansvar för hästar på stora tävlingar, red in unghästar och förberedde hästar för tävling; gjorde att jag bestämde mig för att bli tävlingsryttare.

 

Livet med hästar har tagit mig över hela världen; Hong Kong, Holland, Belgien och många år i Australien.
Inklusive att gifta mig med den man som jag trodde hade lika stort intresse för hästarna som jag själv. Faktum är att jag insåg att han föredrog ridbyxor burna av kvinnor snarare än hästar!!!
Jag älskade klimatet som Australien bjöd på och deras sätt att tänka hästhållning så enkelt som möjligt, medan min man kämpade med att acceptera Englands traditionella hästkultur.
När vi efter åren i Australien återvände till England, där jag ansvarade för Sir Mark Prescotts anläggning med inridning och utbildning av hästar. Tills Fold’s Farm kallade på mig igen; vi flyttade dit och jag startade egen verksamhet.

 

Det var arton år sedan. Utöver min hästverksamhet har jag arbetat med tv-produktion (än idag jobbar jag ibland som stuntryttare i damsadel) och drivit flera pubar i London. Drömmen som barn om att vilja bli ballerina krossades tidigt när min lärare sa att min rumpa var för stor, haha. Det har alltid varit i sadeln jag hört hemma.

Livet förändras; jag tog med mig mina hästar och flyttade ifrån Fold’s Farm för tio år sedan. Där startade jag min verksamhet www.charlottespringall.co.uk.
Hästarna har varit min räddning. De ger oss möjlighet att stanna upp och vara i nuet, istället för att leva våra liv i obalans. Det är en gåva som vi borde ge vidare till våra barn; de är framtiden.
Hästarna tillåter oss vara närvarande och hitta oss själva. De ber oss våga känna det vi tänker; det är min livssyn idag.

 

Den 16e april i år, kl 01.00, förändrades mitt liv för evigt.
Jag vaknade att ett ljud, strax därefter hör jag min vän Dane stå utanför huset och skrika: ”det brinner, det brinner!”
Jag springer nedför trappan och ut genom dörren, med mina två hundar hack i häl efter för att mötas av eldsvådor precis utanför. Lågorna omgav stallarna och de andra byggnaderna.

 

Jag började springa mot lågorna och höll min hand framför ansiktet. Jag har sju stycken hingstar som alla behövde placeras i olika hagar, i skydd från branden.
Mina får var största problemet; de går aldrig dit du vill.

 

Uppfödning av den sällsynta hästrasen Cleveland Bay betydde mycket för min mamma när hon levde. Min Cleveland Bay hingst Fold’s Director (den sista häst min mamma födde upp) var jag tvungen att leda tillbaka förbi eldsvådorna. Han var stressad och uppjagad av den dramatiska situationen.
Jag satte på grimman och bad honom; ”Snälla, du måste lita på mig och vara modig nu.”
Alla djur och människor klarade sig. Jag minns inte elden den natte. Jag minns bara färger. Massor av färger i orange.

Charlotte Springall och Fold’s Director 

 

Livet går vidare, jag har idéer jag tänker fortsätta utveckla: utbilda framtida generationer, utveckla mina kunskaper och mitt sätt att vara en medmänniska. Vi måste komma ihåg vad som är viktigt på riktigt; istället för att bara göra utan syfte.
Just nu letar jag efter ett nytt hem, eftersom min hyresvärd saknade försäkring för det som brann ned.

 

Jag kommer inte ge upp. Jag kommer fortsätta träna hästar, ryttare och försöka bevara sällsynta hästraser.
Precis som Lollo har jag möjlighet att resa och undervisa elever; jag hoppas jag kan ge dem oförglömliga kunskaper och förmedla det vidare i resten av världen.”

 

Vill ni komma i kontakt med Charlotte så besök hennes hemsida. Clinics, lektioner, utveckling av ryttare och hästar.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*