It’s all about symmetry

Louise Nyberg | 25/9 - 2019

Jag känner mig tacksam att vara omgiven av så många kunniga människor i min hästvardag. På Hufvudsta Ridskola har vi vår hovslagare Lasse, som alltid har kunskap och idéer på lager.

Lasse började berätta att få människor föds helt symmetriska, det vill säga att till exempel ansiktets högra halva är identisk med den vänstra.
Ena ögat är kanske lite större, munnen lite sned och ena örat är kanske placerat en centimeter högre än det andra. Inga stora avvikelser, men skillnader. Detsamma gäller våra armar, ben och så vidare.

Jag förstod inte hans poäng.

Lasse menade att detsamma gäller hästarna; de föds inte heller helt symmetriska. Säg att vi skulle ha en häst som heter Brunte som exempel.

Vi köper Brunte som unghäst och han har två framhovar som inte är identiska med varandra i storlek och form. Den ena är lite större. Men det är inget som bekymrar hur Brunte rör sig där han springer runt i hagen.

Ballycar Lad. Under rörelse i frihet spelar det inte så stor roll hur hästen rör sig.

 

Vi börjar rida och träna Brunte, en del i skogen men också på ridbana och i ridhus. Ridbanan och ridhuset har ett så pass bra underlag att man skulle kunna mäta med vattenpass; lika plan yta och lika mycket svikt på hela banan.

I och med att Bruntes hovar inte är lika stora så rör han inte båda framben helt lika, det syns dock ingen hälta. Men efter sex månader inser vi att Brunte inte längre är liksidig att rida; lite vingligare i ena varvet, lite rakare i ena sidan och lite svårare att svänga åt ena hållet.

Hans muskulatur anpassar sig därefter, vilket i sin tur anpassar hur Brunte rör sig.
Det blir lättare att ställa åt ena hållet, det blir lättare att rida sidförande åt ena hållet och volterna blir rundare i ena varvet.

Genom Lasse har jag lärt mig att kolla över hästens manke om den är jämnt musklad på bägge sidor. 

 

Det är inte bara Bruntes smått osymmetriska hovar som skapar att det blir oliksidigt i ridningen. I sadeln sätter vi ju en ryttare;
– Ryttaren själv är inte helt symmetrisk i kroppen.
– Ryttaren tappar balansen i sadeln ibland.
– Ryttaren är höger- eller vänsterhänt, det vill säga håller gärna omedvetet hårdare i ena tygeln.
– Ryttaren viker sig i sidan eller hamnar snett i sadeln.
– Ryttaren missar att rida lika mycket i båda varv.
Vi kan inte förvänta oss att ryttaren har alla dessa punkter perfekta på en gång; ryttaren håller på att träna på att bli bättre på att rida. Det kommer antagligen aldrig bli helt perfekt, men vi kan öva så det blir mer perfekt.

Har hästen dessutom slagit i ett av fyra ben och ömmar där när den rör sig, påverkar det också såklart rörelsemönstret.

 

Lasse menar, att en häst i det vilda påverkas inte så starkt av att inte vara född helt symmetrisk. Men det blir som sagt svårigheter när vi rider och dessutom ska få hästarna att prestera.

 

Dressyr: det som domaren gör sin bedömning på är symmetri. Är hästen rak? Avspänd? Lika runda volter åt båda håll, lika jämn galopp i bägge varv, hörnpasseringar och så vidare. Du får lägre poäng på de svagheter du visar upp, högre poäng på dina styrkor. Fake it until you make it.

Jag och Goldfinger HC.

 

Hoppning: du styr på hinder både ur höger- och vänstersvängar. Har hästen svårare att hålla balansen i ena varvet så får du sannolikt svårare att hoppa felfritt där. Ju rakare du kan rida din häst, desto lättare kan den skjuta ifrån med båda bak, alltså hoppa högre.
Ryttare som känner sina hästar vet i vilka omhoppningsvängar de ska satsa; de vet om de behöver göra högersvängarna lite större än vänstersvängarna.

Syrran på Portos, lokal hopptävling på Hufvudsta. Portos är rak och trampar ifrån lika mycket med båda bak.

 

En häst som rör sig symmetriskt och liksidigt, minskar risk för skador till skillnad från Brunte. Men det betyder inte att Brunte garanterat kommer bli skadad; vi kan påverka det vi kan för honom.
– Vi ridlärare får aldrig sluta vara på våra elever om sitsen; se till att de sitter så jämnt över hästen som möjligt och hjälper dem att hitta så bra balans som möjligt.
– Utrustning måste vara rätt tillpassad för hästen, så den känner sig bekväm.
– Vi behöver anpassa träning och ridning efter hästen.
– Vi behöver vara uppmärksamma på vilka fysiska förutsättningar vår häst har till att prestera. Vad är hästens styrkor, vad behöver hästen hjälp med?
– Rätt team (hovslagare, veterinär, massör, kiropraktor, foderrådgivare, tränare) kan göra fantastiska saker. Lasse brukar gilla att se våra ridskolehästar i rörelse så han kan anpassa skoningen för att hjälpa dem.

– Jag försöker alltid oavsett häst tänka hur viktig rakriktningen är när jag rider. Ett jämnt stöd i båda tyglar samtidigt, att hästen driver lika med bägge bakben. Vi blir aldrig klara med rakriktningen, kan alltid lära oss mer och den hjälper våra hästar att hålla dem sunda. Kan vi påverka hur hästen sätter sina hovar i marken, blir hästen mer framåtdrivande av sig själv och ger en avspänd känsla när vi rider.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*