Lektionsupplägg

Den här veckan har jag haft en tredagars hoppkurs. Det är verkligen jätteroligt att ha hopplektion; kunna fokusera på detaljer, plocka samman flera övningar och svårigheter som flätas ihop till en bana.

Min assisterande tränare på hoppkursen var väldigt aktiv i sina uppgifter.

Men att bara ha hopplektioner skulle nog inte passa mig. Jag trivs väldigt bra med att undervisa dressyr; använda övningarna som verktyg och vara nyfiken på hjälpgivning. Vad ger vilket resultat?

Markarbete är ett roligt sätt för ryttare och hästar att jobba. Mer kravlöst och mindre ångestladdat än hoppning, samtidigt mer uppfriskande och en variation till dressyren. Hoppryttarna kan få fler språng i kroppen på markarbetet utan att det sliter på hästarna. Markarbetet går att kombinera på tusen sätt.

Jag och Goldie på träning för Victor Victor.

Förut skulle jag ha en kurs på ridskolan och en pappa ringde oss för att anmäla sin dotter.
”Min dotter ville vara med på någon kurs, jag tror det hette ”snarkarbete”?”
Han menade markarbete.

Jag är övertygad om att inte bara mina mentorer utan att också olika tränare format mitt sätt att undervisa och genomföra lektioner. Jag är nyfiken på hur andra gör och inspireras till nya idéer.
Eva Bengtsson Lundh har alltid välplanerade lektioner där fördelningen av minutrar ger en rytm; växla låg- och högintensivt arbete med återhämtning för hästar och ryttare. Varje hoppträning följer ett tema och svårigheterna kan hela tiden anpassas individuellt.

Vi som arbetar med undervisning i ridsport har ett stort ansvar på våra axlar. Uppfattningen (sanningen?) om hur farlig vår sport är bidrar till att det ställs krav på oss som undervisar; ett ökat säkerhetstänk.

Utmaningen blir att tänka säkerhet samtidigt som jag försöker skapa naturlig balans och följsamhet hos ryttaren. Just det där med naturlig följsamhet och balans tycker jag att rida terräng och fälttävlan har hjälpt mig med. Jag är övertygad om att det behövs mer terrängridning i alla ryttares och hästars utbildning; det ger följsam ridning och en känsla för rytm.

Jag tror inte säkerhetstänk är hjälm och säkerhetsväst. Det vi alla behöver förbättra är förmågan att läsa situationer.

En bild från när jag hade ponnylektion på Solna Ridskola .

Oavsett vilket lektionsupplägg vi pratar om, så är det alltid mest intressant för mig att hitta vilka övningar som bäst främjar god ridning. Vad fungerar, vad fungerar inte. Vilka övningar är för slitsamma och vilka övningar bygger upp ekipagen?
Det är inte bara intressant vad som får hästarna avspända, utan också vad som får ryttarna att rida avspänt. Hela tiden försöka arbeta med orsak och verkan.

Jag in action på ridskolan. 

Till varje lektion kommer jag med en plan A, en plan B, en plan C, D, E, F och så vidare…
Ibland måste jag ändra den ursprungliga plan jag har därför att jag ser att elever och hästar behöver något annat. Eller så händer det helt enkelt något oväntat under lektionen som kräver en del uppfinningsrikedom och improvisation.
Jag behöver alltid vara beredd på att ”fånga bollarna i luften”.

Och ibland går jag helt enkelt bara på feeling. Som nu i veckan, när två av mina ponnygrupper skulle rida ut.
”Nu leker vi kurragömma!” Sa jag plötsligt.
Och alla ponnyer började gömma sig bland buskar, träd, stenar och cyklister….