Manchester – när mamma köper häst

Louise Nyberg | 14/10 - 2019

”Lollo, titta på den här!”
”Nej mamma, vi ska inte ha fler hästar.”
”Men den här tror jag på! Kolla vad fin den är! Gissa åldern på den?!”
”Mamma, kan vi inte göra något vettigt av de tre hästar vi redan har innan vi köper fler?”
”Eva och Björn gillar den här!”
”Mamma, det är inte Eva och Björn som ska ha den!”

 

Där stod vi med tre halvblod i stallet. Ulmus, den tilltänkta hopphästen som valde en dressyrkarriär istället. Guldhästen, som jag köpte som 4-åring och verkade kunna göra allt möjligt. Samt Portos, som mamma köpt från ridskola (han passade inte riktigt där) och nu svischade runt med mig och syrran i sadeln.
Jag sa nej till att köpa en fjärde häst. Syrran sa ingenting när mamma frågade henne.
Resultatet av den diskussionen blev att mamma köpte ett fjärde halvblod som hamnade i vårat lilla stall.

 

Om det fanns någon tanke med hästköpet? En framtida ”påläggskalv” kunde ju vara bra att ha. En unghäst tar ”ju inte så mycket tid” innan den blivit vuxen. Den extra boxen hade vi och hjälpen att utbilda honom hade vi också.

 

Manchester, lite mer än ett år gammal, valde vi att kalla Manne och han köptes direkt från uppfödaren Agneta Sjögren-Fredriksson. Vi såg hans mamma Thelma (e. Turban Rose – Ambassadeur) i hagen bredvid. Det stoet var den häst som Ludwig Svennerstål red junior-EM i fälttävlan på, efter att Thelma tävlat hoppning på 140cm nivå.
Mannes pappa var Marwin (e. Maurice – Aderlass) som tävlade hoppning internationellt med Helena Lundbäck.

Bild från första gången vi träffade Manne, då 1år gammal. 

 

Vi åkte till Agneta för att hämta Manne. Han hade aldrig åkt transport förut så med oss i transporten hade vi Guldhästen; han klev före Manne in i transporten som fint följde efter så lastningen tog inte många minuter.
I bilen på väg hem ringde de från stallet hemma.
”Portos har ett stort sår tvärs över nosryggen som måste sys. NU!”
Vi ringer distriktsveterinären som säger att hon är hos oss och syr ihop Portos inom 20 minuter. Vi har 45minuter kvar hem.
Väl hemma lastar vi ut lilla mini-Manne 1år gammal samt stora trygga Guldhästen. Skyndar upp till stallet där fina (och sömniga) Portos är ihopsydd och färdig, med fantastisk hjälp av veterinär och hjälpsamma stallkompisar.

 

Det skulle visa sig att Manne blev en av Agnetas sista hästar att sälja; efter många år med framgångsrik avel av tävlingshästar. Bara några få månader efter att vi hämtat Manne förlorade Agneta kampen mot cancern.

 

Resan med vår unghäst Manne; vi visste inte vad vi skulle få men har försökt göra vårat bästa längs vägen. Vad resultatet av en unghäst blir vet man aldrig i förväg.

Samtidigt som Manne skulle ridas in och matchas för 3års test så hade vår kompis Erika sin jämnåriga PopEyePJ (e. Perigueux – Silvio I), även kallad Poppe, i stallet.
Vi kunde hjälpas åt att matcha Manne och Poppe (Team ManPop) inför äventyret vilket underlättade allt. Inridning (hjälpas åt att hålla i snöre när ryttare skulle sitta på), löshoppning (bygga hela pusslet) samt lastning (och andra nya situationer).

Manne, Poppe och Erikas dotter Malin.

 

Både Manne och Poppe skötte sig bra på 3års testet, även om det inte blev några toppresultat så var det erfarenhet både för oss och hästarna. Det är inte lätt för en så ung häst att i en så pass ny situation leverera avspänd löshoppning, gångartstest samt ridprov. Hatten av för alla duktiga unghästutbildare i landet som gör det här på heltid!

 

Vi hade aldrig någon bestämd plan att Manne skulle bli syrrans tävlingshäst i fälttävlan; det bara blev så. Förutom att syrran har planerat och genomfört en bra plan med Manne varje år, så har han visat sig passa till fälttävlan. Känslan är att han är född till att göra det här.

Bild från syrrans och Mannes H100 start på Ryttarstadion

 

Syrran har inte haft bråttom, lagt in lugna perioder i Mannes träning och kombinerat det med dressyr, hopp och terrängträning. Vi har haft jättebra hjälp runtomkring oss; utan det hade det varit betydligt svårare att ha en unghäst.

Manne 4år på hopptävling med syrran.

 

Sista fälttävlanstävlingen för i år blev syrrans tvåstjärniga debut; varken hon eller Manne har någonsin ridit så svår klass innan.
Dressyren innehöll några galoppombyten för mycket (laddad häst). Hoppningen gjorde de felfri med god marginal. I terrängen såg varje anridning stadig ut och de gick i mål utan ett enda fel på hinder.

Manne är bara sju år gammal. Det är roligt att rida honom alla dagar i veckan och han är en riktigt mysig individ att lära känna.
Mannemannen; vi ser fram emot kommande tränings- och tävlingssäsonger med dig. Det ska bli spännande att fortsätta den här resan!

 

Och slutligen: okej då, mamma. Det blev ganska bra det här hästköpet.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*