När det ibland blir fel

Louise Nyberg | 21/5 - 2020

Ibland blir det lite fel. Ni vet, när man arbetar med kommunikation.

 

Min elev Felicia red i en grupp där föräldrarna ledde sina barn. Uppdraget var att lära barnen rida lätt i trav och så småningom klara av att rida utan ledare.
När jag såg att Felicia klarade av att rida lätt utan problem när hon höll i sig i sadeln, föreslog jag att hon skulle prova utan att hålla i sig.
Felicia satt knäpptyst och såg på mig genom sina glasögon, som fick hennes ögon att se dubbelt så stora mot vad de egentligen var. Hennes blonda hår pekade och stack ut åt alla håll under hjälmen. Felicias blick var gravallvarlig och det såg ut som hon tänkte ”nu har Lollo blivit galen på riktigt”.
Så började gruppen trava igen och Felicias förälder sprang bredvid och höll i ponnyn. Felicia släppte sadeln, släppte tyglarna och började rida lätt med armarna rakt ut.
”Nej, nej, stopp, stopp!”
Jag hade ju bara menat att hon skulle släppa sadeln.

Emma och Killimor Boy 

 

Min första lektion där instruktören pratade engelska, var med Charlotte. Det gick bra tills hon sa;
”Change the reins.”
Byta tyglar? Hur sjutton då? Vad menade hon? Jag försökte lägga tyglarna i kors medan jag red, tills jag insåg att ”change the reins” betyder ”byt varv”.

Min bror red en kort tid på ridskola som barn. Han trodde inte sina öron när ridläraren sa att de skulle göra en volt med hästen. Hur SJUTTON skulle han lyckas få hästen att VOLTA upp i luften, utan att slå ihjäl sig?? Snart blev han varse vad en volt innebar. För honom var det mer logiskt att kalla det för ”en loop”, då förstod han vad ridläraren menade.

På Hufvudsta Ridskola bor numera inte bara hästar.

 

En tränare berättade för mig hur hon hade en vuxen elev, Liselotte, som varje vecka kom med sin häst för att hoppträna. Liselotte hade verkligen behövt ha ett spö för att få sin häst att lyssna på hennes skänklar. Men hon hade aldrig något spö med sig.
”Men herregud, Liselotte!!!” Utbrast tränaren när tålamodet tog slut. ”Om du inte har råd att köpa dig ett spö, kan du väl ÅTMINSTONE bryta dig en pinne i skogen!”
Tränaren tänkte inte mer på det och vände bort blicken mot en annan elev för några sekunder. Plötsligt inser tränaren att Liselotte bundit fast sin häst i ridbanans staket, med tyglarna och hästen hade ett bett i munnen. Liselotte själv befann sig långt in i skogsdungen och bröt sig en pinne.
Tränaren hade inte en tanke på att Liselotte skulle ta det hon sagt så bokstavligt.

 

Ja, det här med kommunikation; är inte bara svårt med hästar.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*