Nej, du behöver ingen utmaning

Louise Nyberg | 15/2 - 2021

”Min dotter skulle behöva mer utmaning.”
”Vad roligt att få prova lite mer utmaning.”
”Det här var verkligen en utmaning.”

 

Många gånger har jag hört andra ridlärarkollegor vara lika less som mig på att höra ordet ”utmaning”.
Nej, min tanke är aldrig att jag ska ge en elev en utmaning. Jag är inte intresserad av att ”undrar om eleven klarar av det här”, utan min tanke är alltid att jag har tillit och tro till att eleven klarar uppgiften. Oavsett om det gäller val av häst, övning, tävling eller ett förtroende om hjälp i stallvardagen.
Jag är aldrig intresserad av att äventyra någons säkerhet; vare sig i ridning eller hästhantering. Det gäller både människor och hästar.

Min målsättning är alltid att hitta vägar att utveckla mina elevers förmåga; läsa häst, hitta ridförmåga, bli tryggare, hitta nycklar, lära sig hantering. Jag vet att många ridlärare har samma självklara målsättning.
Jag vill inte bara leverera en värdefull lektion för eleven, utan även göra samma timme till en trygg upplevelse för hästen.

 

Välj vilket ord som helst.
Men. Välj. Inte. Ordet. Utmaning.

 

Jag blir trött bara av att höra ”skulle behöva mer utmaning”.

 

När jag pratar om det här fenomenet med mina ridande kompisar, känner vi inte igen oss i att någonsin säga ”jag skulle behöva mer utmaning”.
Då frågar jag mig, vad bottnar det i när någon nämner ”utmaning”?

 

Jag tror kanske i brist på ett annat val av ord, att det egentligen inte är utmaning de menar.
Jag tror också, i brist på kunskap vad som saknas. Vad jag som ridlärare förväntar mig; att eleven, föräldern och jag har olika bild av hur slutmålet för elevens ridresa ser ut.

 

Jag tänker att jag behöver bli bättre på att måla upp den bilden för eleven bättre; hur slutmålet ser ut.

 

För eleven är sällan på nivån att bli uttagen till VM i dressyr eller rida världscupen i hoppning när de nämner ordet ”utmaning”. Slutmålet behöver inte vara just världscupen; målet kan vara att komma lite närmre dit för varje ridpass.
En häst som allt känns enkelt på; målet med den kan vara att få det att kännas ännu enklare eller få till mer precisa och svårare kombinationer i ridförmåga.
En häst som inte känns som den jobbar med oss; bli lösningsorienterad och försöka skapa en kommunikation/relation från sadeln.
En häst som inte har full styrka eller utbildning ännu; öva på att dirigera hästen till att göra rätt så många gånger per ridpass som möjligt.

 

Rida olika sorters hästar handlar inte om att få mer eller mindre utmaning; utan om att öka sitt ”ordförråd” som ryttare. Hitta fler nycklar och läsa av fler signaler.

 

I SVT’s dokumentär får vi följa Peders resa om att bli bäst i världen. Efter alla medaljer och framgångar han gjort så pratar han inte om att ge sig själv en utmaning; han berättar hur han sätter ett nytt mål. Ett mål han inte nått tidigare; att bli nummer ett på rankinglistan över världens bästa hoppryttare.

 

”Antingen ändrar du dina drömmar eller förbättrar dina färdigheter.”
Jag som hästägare, har det hästmaterial jag sitter på och inget annat. Det är upp till mig att förvalta, förbättra, utveckla och se till att det hästmaterialet mår bra. Jag måste ta ansvar som hästägare och ryttare att själv bli bättre; åka på träning och lyssna på kunskap. Bli lyhörd för min häst.
Antingen anpassar jag mina mål för den häst jag sitter på, eller byter häst. Det vill säga sälja och köpa nytt (där tvingas jag anpassa mig efter plånbok).

Jag och Ballycar Lad. Foto Kristin Andersson 

 

Det viktigaste vi behöver vara redo att lära oss är:
”Being a good rider starts with understanding how horses think, feel and behave.”
För att kunna det, måste eleven börja lyssna på hästen. Istället för ridläraren.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.