Oväntade möten

Louise Nyberg | 11/9 - 2020

I senaste blogginlägget skrev jag om hur hästarna ställs inför situationer som vi inte alltid kan träna eller förbereda dem för.
En uteritt förra helgen med Czardas (5år gammal och inte så världsvan ännu) blev ett exempel på just det.

Jag och ridskoleponnyn No Socks på hoppträning. 

 

Först var det att leda honom förbi parkeringen hemma när min pappa och bror höll på att röja sly med högljudda maskiner. Czardas var spänd och riktade fokus mot maskinerna. Backa, flytta och vända tills han fokuserade på mig istället och var jag stod placerad.

 

Jag rider ofta ut ensam på Czardas. Men jag väljer att rida där det är så lite trafik som möjligt och sätter mig aldrig i situationer som kan bli svåra att lösa med en unghäst.
Den här gången red jag in i ett skogsparti som vi oftast brukar vara ensamma i. Men den här gången mötte vi en äldre man. Han hejade glatt och berättade att han hade en lös hund med sig. Hunden syntes inte till utan befann sig någonstans i skogen.
”Kan du kalla in din hund så att den inte överraskar min häst?”
”Den är här någonstans”, svarar gubben.
Då kommer hunden galopperande rakt mot Czardas på stigen framför oss. Hunden är stor och Czardas försökte läsa situationen. Jag var tacksam att han stod still.
Gubben misslyckades att kalla in sin hund.
”Det gör ingenting om han blir sparkad av din häst”, försökte gubben. ”Han får lära sig.”
Jag insåg att gubben inte förstod allvaret i situationen.
”Blir min häst skrämd riskerar jag att åka av”, försökte jag förklara medan hunden sprang runt Czardas framhovar och försvann upp i en buske. Sedan kastade sig hunden ut igen, kom som en raket mot sidan på Czardas och började springa vid hans bakben.

 

Gubben gjorde sitt bästa att få tag i sin hund. Jag lyckades manövrera en lätt uppjagad Czardas bort från hunden och hundägaren. Gubben hade antagligen valt att släppa sin hund i den skogsdelen av samma anledning som jag valt att rida där; det är ett lugnt parti där man inte stör så många andra. Han hade menat väl men insåg efter min förklaring i vilken risk jag befunnit mig i; med en lös hund runt benen på min unghäst.

Lördagskvällen spenderades med fyra favoriter; Manne, Natalie, Zaza och Patricia.

 

Vi fortsatte på en grusväg och Czardas mötte ännu en ny situation; vägarbete och avspärrningsskyltar som han misstänksamt tog sig förbi.

 

Sedan hade ju bara sista biten kvar hem vilket brukar vara den enklaste delen. Förutom den här gången. Dikena runt gården är nyligen urgrävda och rensade, så stigen var täckt med det som rensats ur diket. Ett stort träd låg framför oss.
Czardas tyckte bestämt att ”här går det inte att ta sig förbi”. En kort diskussion och han köpte min lösning på problemet hur vi skulle ta oss fram.

Sara hoppade fint på Rocket i helgen. 

 

Såhär efteråt, inser jag att alla dessa fyra situationer hade kunnat på ett helt annat sätt. Min häst hade kunnat kasta sig, tappa mig som ryttare eller blivit riktigt skrämd.
Vi vet aldrig vilka situationer vi ställs inför vilket gör det svårt att förbereda oss på allt. Istället får vi vara lösningsorienterade och snabbt fatta beslut.

 

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*