Skapar vi rätt miljö för barnen?

Louise Nyberg | 27/11 - 2019

Tanken slog mig i måndags. Där jag stod i ridhuset och longerade ett barn på en ponny. Idéen med det är att de barn som ska lära sig att galoppera, först får pröva det under longering vid ett teoritillfälle. Ett sätt som visat sig fungera bra.

 

Men det var inte det som var problemet, utan situationen barnet befann sig i.
Ridlärarens ögon på sig, prova något nytt som var både pirrigt och läskigt samtidigt som ALLA andra i gruppen stod och såg på. Dessutom tio personer på läktaren (föräldrar, farmor, syskon) som publik.

 

Jag hade aldrig tänkt på det förut. Hur ska ett barn, under de förutsättningarna, våga säga till mig att de inte vill galoppera?
I diverse utbildningar vi får i att vara idrottsledare för barn, lär vi oss att barn mår bäst av att vara i en miljö där de vågar misslyckas och där det är okej att göra det.
Hur ska man våga misslyckas när ALLA ser på? Hur ska man våga vara DÅLIG inför HELA gruppen? För ingen nybörjare kan ju något direkt från början.

Jag i rollen som instruktör. Världens roligaste jobb!

 

Jag började fundera över; hur ofta rider jag inför publik? Det är TYP ALDRIG någon som ser mig rida. En kollega ibland, en tränare max två gånger i veckan, mamma ser mig sällan rida, syrran ser mig typ aldrig. Ofta är jag ENSAM i ridhuset (och då ser det ju jättebra ut när jag rider).

 

Dessa små barn rider ALLTID för publik; ibland nästan fulla läktare vilket är en märklig tanke egentligen. Barn som inte ännu kan, som inte alltid har kontroll, ibland tappar balansen och som dessutom ska hantera sin ponny medan publiken inte KLARAR AV att sitta still på läktaren.
Är det värsta för det barnet att ramla av, eller att ALLA ser det ramla av?

 

Auktoritet är nog fel ord, men barnen behöver lyssna till sin ridlärare och förstå att det är viktigt med ordning och reda under ridlektionerna. På så sätt förebygger vi olycksrisker. Samtidigt behöver ridläraren vara förtroendeingivande, så barnet vågar säga till om något är läskigt eller svårt. Ridläraren ska också ge möjlighet till att barnet vågar slappna av, ha roligt och leka fram sin balans i sadeln.

Knatte, Fnatte, Imma och Tjatte

 

Jag tycker barnen och ungdomarna befinner sig i en utsatt miljö att utveckla sin ridning i. Jag hade en hopplektion med tonåringar där en av dem inte lyssnade på ett ord jag sa, red fel och förstod inte alls vad uppgiften var. Det visade sig efteråt att eleven istället koncentrerat sig på vilka som filmat hen under lektionen.
”De ville se mig faila”, menade eleven.
Efter att vi ”rett ut” det som hänt, visade det sig att de på läktaren inte filmat överhuvudtaget.
Men ja, mobiltelefonerna är en problematik på många sätt. Flera ridskolor väljer att inför filmningsförbud på läktarna.

 

Equipe online fungerar och är jättebra tycker jag. Men jag är extremt kritisk till vilken tävlingsmiljö och situation det sätter barn och ungdomar i. Plötsligt ska de stå till svars inför ALLA när en tävling gått dåligt (vi vet ju att få ryttare vinner varje tävling de ställer upp i).

 

”Vi kan ju ha tävlingar speciellt för barn där ALLA vinner”, var någons förslag.
Kanske, tänker jag. Men är då barnen ”mogna” vid en viss ålder att hamna i en resultatlista? Nej, det måste ju vara individuellt från barn till barn. Och valfritt.
En viktig sak som vi aktivt kan arbeta för ett bra tävlingsklimat med, är hur vi beter oss. Vi säger hej till de vi möter, skriker inte på en framridning, gnäller inte på våra hästar, säger lycka till och bra jobbat till andra.

Man kan vara ridskoleponny även om man är närmare 180cm i mankhöjd.

 

Det kanske är så att våra barn och ungdomar i stallet, på hästryggen och på tävlingsplatsen härdas. De får helt enkelt lov att acceptera att alla ser på, att deras avramlingar fastnar på något fail-konto på Instagram och att de ibland kommer sist på tävling.
Men vi vuxna behöver fundera på hur vi skapar goda miljöer för dem att utvecklas, få vänner, våga misslyckas och skratta i.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

1 kommentar på “Skapar vi rätt miljö för barnen?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*