Stackars 28-åriga ridskoleponny

Louise Nyberg | 16/7 - 2019

Första gången jag träffade Rexona var när jag började jobba på Hufvudsta Ridskola. Då hade hon slagit i ett ben och veterinären ordinerade metacam och vila ett tag.
Min chef frågade om jag kunde ge Rexona metacam; absolut svarade jag.
Efter 20 minuter gick jag tillbaka till chefen.
”Jag lyckas inte fånga Rexona”, sade jag.
”Hon står ju i boxen?”
”Ja.”
”Med grimma på sig?”
”Ja.”
”Och du lyckas ändå inte få tag på henne?”
”Jag försökte locka med havre”, svarar jag och håller upp foderskopan medan chefen låg dubbelvikt av skratt.

Rexona har varit nästan hela sitt liv på ridskola och har alltid varit skeptisk till nya människor. Efter att jag jobbat ett år på ridskolan så var hon inte så misstänksam mot mig längre.
När hon kom till ridskolan råkade hon vara dräktig och få ett föl som också blev ridskoleponny. Idag är fölet pensionerat från ridskoleverksamheten medan Rexona är kvar; hon tycker fortfarande att det är roligt att gå till jobbet.

Vincent och Rexona 

 

Ibland får vi frågan om när Rexona ska gå i pension. Många tänker att det bästa för hästen vore att få sina sista år hos en privatperson. Men är det vad Rexona vill? Vi pensionerar inte våra hästar vid en viss ålder utan vi ser till vad varje enskild individ trivs med och behöver.

Rexona är nu lite stelare i sina bakben än tidigare. Hon behöver daglig motion utan att det blir för hårt jobb. Vi i personalen kan dagligen ha koll på och anpassa Rexonas arbete. Hon har på senare år fått svårare att omsätta proteinet i kroppen, vilket gör att hon behöver en liten tablett per dag för att reglera det. Rexona har en egen dosett där vi lägger hennes medicin varje vecka.
Förutom daglig motion, anpassad foderstat av en foderrådgivare och utpassad utrustning så får Rexona också regelbunden koll av veterinär och hovslagare.
Vad många inte tänker på är att ett miljöombyte innebär en stor omställning för en häst och många gånger är det en stress att byta hem. Rexona trivs med sin kollegor. När vi i personalen leder henne och den andra 28-åriga ponnyn Dino till och från hagen så måste vi småspringa för att hålla samma tempo som dem. De travar med spetsade öron.

I och med att Rexona behöver sin medicin så bor hon varje sommar hemma hos mig. Då får hon det foder hon behöver så hon inte faller ur och mina ponnyryttare motionsrider henne så bakbenen får hålla igång. Rexonas stora favorit är när hon får hoppa små stockar på terränbanan.

Trivs Rexona med livet? Kan man ha livskvalitet som en 28-årig ridskoleponny? Fattar vi rätt beslut för en av våra favoritkollegor som är en tillgång i vår verksamhet?
I augusti varje år när Rexona är tillbaka på ridskolan, blir hon överlycklig av att se sitt hemmastall och sina kollegor igen.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

12 kommentarer på “Stackars 28-åriga ridskoleponny

  1. Coolaste Rexona! En dam med stark integritet, som tar sig ålders och erfarenhetens rätt att kräva att en gör saker på hennes sätt. Det kan ibland lura en att tro att hon inte gillar kel. Inget kan vara mer fel!

  2. Helt rätt tycker jag!
    Att pensioneras o lämna sitt trygga hem där utbildad personal jobbar är många ggr helt förödande för hästen. Självklart går det bra i vissa fall beroende på individ o köpare men jag tycker att ”säljas som pensionär” är glorifierat.
    Om ridskolan har ekonomi att låta en gammal häst gå på halvfart så är det det bästa för hästen – enl mig❤️
    /Cicci Ridlärare på Örebro Fältrittklubb

  3. Min häst köpte jag loss från ridskolan när hon var 16. Hon är lite ängslig och blev inte direkt mer tillfreds och lätthanterlig under åren på ridskola; inte alls glad över att olika människor skulle in till henne hela tiden.

    Vi bor dock kvar på samma anläggning, har bara bytt stall, och hon har samma hovslagare och veterinär som förut, och omställningen blev ganska lagom. (Nu är ju inte hon lastgammal, men hann ändå göra 6,5 år som ridskolehäst och har bott in sig rätt bra på anläggningen.) 🙂

    Vi är med på kurser med ridskolan ibland, och hon visar att hon nuförtiden tycker det är jättekul att göra saker i grupp, men medan hon jobbade fulltid där var hon en typisk röd-rosett-häst.

    Så ja, en lagom omställning tror jag är bra, men just någon som denna hästen skulle inte uppskatta att vara kvar även om det bara var på halvtid.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*