Ta tyglarna, mina vänner

Louise Nyberg | 5/9 - 2019

När det kommer till hästar och ridning ser jag mig själv som en nyfiken nörd. Jag fångar gärna upp tips på olika håll och tänkte dela med mig av några tankar.

 

De senaste två veckorna har det här med tyglar varit ett tema på mina lektioner. Det här med att rida med sträckta tyglar, hur gör man?
Det finns de som får det att se lekande lätt ut att rida med perfekt tygellängd genom övergångar, sidvärtsrörelser och i halter.

 

Malin Baryard-Johnsson har i en intervju beskrivit det som att hon tänker att tygeln är en förlängning av hennes arm. För vissa ryttare ligger det här naturligt, men för andra måste man träna för att få det att kännas naturligt (orättvist, jag vet).

 

Det finns de elever som upplever att de håller för hårt i hästen när tygeln är sträckt. Tanken är att handen ska sluta om runt tygeln och att ryttarens arm (från skulderblad fram till hand) ska vara så mjuk som möjligt. Ryttaren behöver vara avspänd i armen för att tillåta hästens rörelse och kunna vara följsam.

 

Min syster går hippologen på Strömsholm och gav tips på hur man får mer svikt i handleden. Många ryttare håller tygeln med fingerspetsarna istället för att sluta fingrarna runt tygeln; de upplever att de håller mjukare i tygeln då. Om man istället stänger fingrarna om tygeln, tillåter man handleden att bli mer följsam.

 

En tränare har tipsat mig om att låta ”vikten” i tygeln vila i varje hands ringfinger; då tycker jag att det blir lättare att hålla tygeln sträckt och samtidigt vara följsam. En liknelse är att man tänker som att man håller i två vattenglas (eller champagneglas om man föredrar den liknelsen) utan att välta dem så att vattnet rinner ut.

 

En annan tränare har fått mig att inse hur viktigt det är att hitta sin tyngdpunkt och balans i sadeln. En ryttare som blir mer avspänd blir samtidigt mer följsam och behöver då inte hålla balansen i tygeln. Då blir det lättare att vara följsam i armarna; om man kan hitta stabilitet samtidigt som avspändhet i sitsen. Ju mer avspänd ryttare, desto lättare att tillåta hästen att röra sig.

Grennan Silver. Foto: Louise Anderbjörk

 

Vad jag försöker tänka när jag upplever hästen  som ”spänd/stark” i andra änden av tygeln är att jag måste möta det med en avspändhet/mjukhet i tygeltaget. Svarar jag genom att själv spänna mig så möter hästen det med att bli ännu mer spänd. Hästen behöver känna ett förtroende för ryttarens tygeltag för att kunna acceptera kontakten.

 

Charlotte Haid-Bondergaard har i intervju sagt att hon tänker att hennes händer ska ”följa efter” bettet. Jag gillar det tänket, snarare än att vi ska dra tygeln åt oss.

 

En av mina tränare; ”en stilla hand är inte en mjuk hand, det är en död hand”. Det hon menade var att jag ska inte vara rädd för att ta tygeltag, men att jag ska sträva efter att göra dem så mjuka som möjligt.

 

I rollen som ridlärare tror jag att vi tränare inte kan ”tjata” tillräckligt om de olika tygeltag som finns beskrivna i ridhandboken. Som ryttare kan vi inte öva för mycket på dem och det är viktigt att träna på alla nivåer. Hitta inte på några tygeltag; ha en tanke med vad du använder tyglarna till istället för att bara dra i tygeln.

 

Resultaten blir många om vi slutar dra i innertygeln;
– Hästen kommer sluta bromsa när ryttaren vänder (och ryttaren kommer inte behöva möta det med att klämma till med framåtdrivande hjälper).
– Ridning på böjda spår och sidvärtsrörelser kommer få ett jämnare flyt.
– Vi kommer kunna rida snabbare omhoppningsvängar med jämnare rytm.
– Hästen kommer slappna av istället för att spänna sig.

 

När nybörjarna lär sig rida har de inte så bra balans. Händerna hoppar runt, tyglarna glappar och hästen måste gissa sig till vad tygeltagen betyder. Därför gillar jag att instruera de ovana ryttarna att hålla händerna intill hästens man; balansen blir bättre, händerna mer stilla, tygeltagen tydligare och mer skonsamt för hästarnas munnar. När ryttarna senare hittar bättre balans i sadeln, desto mer klarar de av att rida med buren hand och bli följsamma.

Czardas har gått sin första ”hoppträning” efter sommarlovet. Jag tycker den här bilden beskriver bra hur duktiga vi var. Jag ser fram emot hösten och vintern som kommer nu; vi är redo!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*