Tända glöd eller släcka bränder

Louise Nyberg | 21/1 - 2021

Oavsett om det är en ridskola, ett team kring en privathäst, en tävlingsryttares stall, en förening, ett företag eller en organisation så står vi inför samma typer av beslut. Ska vi tända glöd eller släcka bränder?

 

Vi vill alla framåt. Det är det som är vår strävan och drivkraft. Det är någon slags framgång vi söker. Men är framgång samma sak som att aldrig behöva släcka bränder? Strävar vi efter att aldrig möta hinder som står i vägen?
För att kunna tända glöd, krävs det inte då att vi ibland måste släcka bränder?

Allt har sin tid och vi befinner oss ibland i olika delar av processen. Det viktigaste är att vi inte bara befinner oss på en konstant platå, uppför- eller nedförsbacke.

 

Det vi strävar efter, är balansen. Inget team (kan till exempel vara teamet runt en tävlingshäst, ett gäng kollegor eller en styrelse) orkar oavbrutet släcka bränder. Det krävs att någon ser när orken börjar ta slut och säger stopp; här behövs en paus. En platå i energinivå som får stå stilla en stund, så alla orkar återhämta sig. Sedan kan teamet stå redo att kavla upp ärmarna och tända ny glöd. Starta nya projekt, sätta nya mål, genomföra förändringar.

 

För att förverkliga det, krävs resurser. Består teamet av tillräckligt många medlemmar? Finns det fler ben att stå på, finns förutsättningar att styra energin rätt?
Se över rutiner; vad kan förändras och bryta loss mer tid att lägga på viktiga saker. Till exempel smidigare mockning kan ge fler träningsminutrar med hästarna.

 

Består teamet av rätt kompetens? Ibland stirrar vi oss blinda på att kompetens för hästarna är vad teamet behöver. Vi glömmer att en teammedlem med förmåga att få lastbilar att rulla, hantera grävmaskin eller leda/utveckla anställda på ett företag är bland våra starkaste tillgångar.

Just nu tänder jag glöd inför 2021 ihop med mina kollegor på Hufvudsta. Planeringsdag tillsammans: vi går igenom vad som fungerat året innan, vart vi är på väg, vad vår vision är och vilka bränder som är viktigast att släcka.

 

Ett sätt för mig att tända glöd, har varit att skicka målsättningsarbete till mina elever.
Ryttarna som leasar tävlingsponny av mig har fått en planering till sig. En ”nulägesrapport” med kortsiktiga mål, mål för året, vad ryttaren behöver stärka i sin dressyr samt vad den behöver stärka i sin hoppning.

Mina ridskoleelever har fått maila mig sina svar på frågorna;
1) Vilka två saker i din egen ridning anser du är viktigast att förbättra?
2) Vilken är din största styrka som ryttare?
3) Vilka två hästar anser du att du ridit mest senaste året?
4) Vilka två saker anser du viktigast att utveckla hos respektive häst? Vad behöver du kunna i din ridning för att utveckla det?
5) Vilken är största styrkan hos respektive häst?

 

Jag själv då? Jag ser fram emot resan att utvecklas som ryttare ihop med No Socks, Ballycar Lad och Czardas. Hur mycket träning vs tävling 2021 kommer innebära återstår att se, så länge hästarna håller sig friska.
Medan andra ser motgångar med corona, känner jag mig inget annat än hoppfull inför framtiden.

Jag och Czardas

 

Så satt jag en kväll och pratade med en kompis. Lite deppig över vissa motgångar jag står inför som helt enkelt bara måste klaras av. När det plötsligt plingar till i telefonen. Meddelandet gjorde mig alldeles varm;
”Tack bästa Lollo för en jätterolig lektion igår! Övningarna var så bra och du inspirerar och peppar!
Känner mig fortfarande lyckorusig!😍”

 

Försök skicka vidare ett ”bra jobbat” så ofta ni kan och så fort ni får möjlighet. Vi befinner oss i en tid och en värld där det aldrig kan bli för mycket beröm.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*