Tävla ridsport med kvalitet? Del 2

Louise Nyberg | 3/11 - 2019

Svenska Ridsportförbundets verksamhetsidé är: ”i kraft av ideella föreningar utvecklar vi ridsport med kvalitet, för alla – hela livet”.
HUR erbjuder och utvecklar vi ridsport med kvalitet för alla nivåer och åldrar med hjälp av ideella föreningar?

Syrran och Manne fixade placering idag på Lurbo, i 110cm klassen.

 

Del två är Jenny, som inte har möjlighet till samma uppbackning från familjen som Lisa har. Men Jenny känner sig lyckligt lottad att ha hittat en ponny som är inom hennes familjs budget. Hennes dröm om en egen ponny är ju uppfylld.

 

Jenny gör sitt bästa med sina förutsättningar; har sällan möjlighet att rida i ridhus samt är inte omgiven av ett team med erfarenhet och kompetens. Hon försöker söka sig till bästa möjliga hjälp hon kan få, de gånger hon inte kommer iväg på träning för någon utbildad tränare. Någon i stallet som haft häst längre än Jenny eller en kompis som tävlat högre klasser än henne; är bättre hjälp än ingen alls resonerar hon.

 

Jennys familj hjälper henne efter bästa förmåga, men det ska fungera ihop med så mycket annat i familjens vardag. De väljer tävlingar efter vad som fungerar i resväg; det får ta max en timme att åka hemifrån.

 

Antalet tävlingsalternativ att välja på blir därmed inte så många. Dessutom blir det billigare och enklare för henne att välja Pay and Jump som alternativ istället. Enkelt att anmäla sig dagen innan och lätt att hoppa precis vilka höjder hon vill.

 

Jenny vet att det finns många både i skolan samt på ridskolan hon red innan, som är nyfikna på hur det går för Jenny och hennes egna ponny. Det gör att plötsligt står väldigt mycket på spel; finns resultaten på Equipe behöver hon dela dem med alla vare sig hon vill eller. Jenny känner att det är lättare att tävla för sin egen skull om hon istället startar på Pay and Jump, så resultaten inte blir offentliga.

 

På Pay and Jump byggs inte banorna efter TR’s stadgar, oftast inga funktionärer alls, ingen betald överdomare som kontrollerar säkerheten och ekipagens utrustning. Inga krav på att skilja publik från hästar; barnvagnar står parkerade mitt bland alla hästar utanför tävlingbanans collecting ring.

 

När jag var på Pay and Jump med en 4-årig unghäst, stod det barn på framhoppningen som var sju år gamla. Jag bad dem lämna framhoppningen så de inte skulle råka stå i vägen för en unghäst på vift.
På en annan Pay and Jump skulle ekipagen ta sig över vattenmatta på höjden 60cm. På den framhoppningen var det en tjej som meddelade alla andra ekipage att flytta sig, eftersom hon inte kunde svänga sin häst.

Emma gjorde fyra starter idag på Sundbys lokala ponnyhoppning. Killen stod för två placeringar.

 

Varför ska Jenny betala mer för att ”tävla på riktigt” när Pay and Jumpen finns som alternativ; enklare att anmäla/avanmäla och mer möjlighet att kunna välja sitt tävlande (höjder/tider).
Varför kostar det mer att ”tävla på riktigt”; jo, för där finns funktionärer som ska ha betalt. Banbyggarens främsta uppgift är att bygga utbildande banor för ryttare och hästar. Domarens uppgift är att säga till ryttare som bryter mot regelverk. Överdomaren ser till att hästarnas bästa och säkerhet kommer i första hand på tävlingsplatsen.

 

Erbjuder vi Jenny kvalitet på ”de riktiga” tävlingar hon startar? Erbjuder vi tillräckligt med kvalitet?
Hur kan vi locka Jenny att välja bort Pay and Jump; behöver vi finare priser, större rosetter, mer ”användarvänligt” vad gäller anmälan osv?

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

2 kommentarer på “Tävla ridsport med kvalitet? Del 2

  1. Jag har en liten idé om en enklare tävlingsform, pay and show. Vi tar allt som är bra med P&J; inget licenskrav, ingen resultatrapportering, alla har rätt att fullfölja osv och lägger till det vi saknar; överdomare, banan byggs av banbyggare kvällen innan (sedan övergår ansvaret för höjning på överdomaren), möjlighet för felfria att få ett riktigt pris eller kanske t o m hoppa om på tid.
    Då håller vi kostnaden nere samtidigt som vi tillför en kvalitetskontroll som inte fanns där innan och öppnar dörren lite för att upptäcka hur kul det kan vara att få tävla på riktigt.
    Vi kan också använda eventen för funktionärsutbildning om vi får in dem under SvRf. En banbyggaraspirant eller domaraspirant är förmodligen bättre än någon helt utan utbildning och så ges de möjlighet att få lite rutin innan de kastas ut i hetluften. 😊
    Mvh/Magdalena Regårdh

  2. Hej! Jag delar inte alls ”Lisas” bild. Vi är runt på de små ponnyhopptävlingarna i Stockholm och jag tycker att de är jättetrevliga, och duktiga funktionärer som verkligen anstränger sig för att göra ett bra jobb. Fina vänliga banor och verkligen bra med överdomare och Hoppdomare som håller koll, säger till när spöt används lite väl mycket och kan styra upp om det blir knas. Mälarhöjden, Sundby, Roo och Gladö har i år bjudit på väldigt fina tävlingsupplevelser. Inte att förglömma Muskös fälttävlan. Ett sätt att locka fler kan vara A+A bedömningar, så att fler får åka hem med en välförtjänt rosett! Eller andra bedömningar som premierar god ridning framför snäva svängar? Det tror jag vore en bra utveckling!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*