Tävla ridsport med kvalitet? Del 3

Louise Nyberg | 9/11 - 2019

Svenska Ridsportförbundets verksamhetsidé är: ”i kraft av ideella föreningar utvecklar vi ridsport med kvalitet, för alla – hela livet”.
HUR erbjuder och utvecklar vi ridsport med kvalitet för alla nivåer och åldrar med hjälp av ideella föreningar?

Stall Grana Ponnyteam

 

Del tre är de ridanläggningar som finns, över hela landet. Tanken är att anläggningen ska vara ett kunskapscentrum och naturlig mötesplats för så många ryttare som möjligt. Till exempel utbildningsverksamhet; låt säga ridskola. För att kunna erbjuda så många som möjligt att nyttja anläggningen kombineras ridskolan med privatryttare.
Konflikter uppstår, vilka ska nyttja anläggningen och när? Klubben vill erbjuda medlemmarna, oavsett nivå, att tävla. Men anläggningen är formad att passa ridundervisning, inte tävlingsverksamhet.
När ska privatryttarna få tillgång till ridhus och banor; ska ridskoleryttarnas lektioner prioriteras? När får ryttare utifrån komma till anläggningen? När kan personalen rida?

 

Tävlingsarrangemanget kräver funktionärer. Eftersom privatryttarna har svårt att få träna på anläggningen, söker de sig till andra klubbar. De klubbar de söker sig till har sällan ”en egen anläggning”; för det har de ridklubbar som är anslutna till en ridskola. Och den anläggning de kan nyttja, är inte från början anpassad att ha tävling på. De får istället hyra in sin tävlingsverksamhet på andra anläggningar, vilket måste finansieras.

 

Ridklubbarna som lockar ridskoleeleverna till att vara funktionärerna, gör det genom att säga att det är roligt och lärorikt att vara funktionär. Men i slutet av tävlingsdagen åker de hem; ibland dåligt bemötta av stressade tävlande som klagat på den leriga parkeringen.
Jag vet en tävling då parkeringsfunktionären blev utskälld av en ryttare som kom till tävlingen. Ryttaren var stressad då hen blivit försenad under morgonen, hade ont om tid till sin start och passade då på att säga till parkeringsfunktionären hur mycket som var dåligt på tävlingsplatsen. Parkeringsfunktionären lovade att vidarebefordra detta till tävlingsledningen vilket gjorde ryttaren både nöjd och lugn. Vad ryttaren inte visste var att Parkeringsfunktionären var tävlingsledaren.

 

De personer som ansvarar för anläggningsskötsel (oftast en person per anläggning som i BÄSTA fall har tre medhjälpare) lägger ned sin lördagkväll på att harva ridhus. Skotta sand från upptrampat fyrkantsspår, sopa av dammiga sargväggar och vattna banorna; för att i slutet av tävlingshelgen få kritik för det dåliga underlaget. Eftersom flera ekipage halkade och gick omkull.

 

Krocken är ett faktum. Del ett, Lisa och hennes familj, ställer krav på arrangörerna och är öppna med att uttrycka sig om det dåliga arrangemanget. Del tre, arrangörerna, jobbar redan hårt (många ideella timmar) och väljer att skära ned alternativt sluta med sitt tävlingsengagemang. Det är inte ekonomiskt hållbart när klasserna inte blir fulla samt att de förväntas erbjuda bättre arrangemang.

 

Del två, Jenny, får färre tävlingstillfällen att kunna välja på. Dessutom blir det billigare och enklare för henne att välja Pay and Jump som alternativ istället. Där byggs inte banorna efter TR’s stadgar, oftast inga funktionärer alls, ingen betald överdomare som kontrollerar säkerheten och ekipagens utrustning.

”I kraft av ideella föreningar utvecklar vi ridsport med kvalitet, för alla – hela livet”, är en jättebra verksamhetsidé och jag hoppas att jag oroar mig i onödan.
Men jag tror att vi behöver hjälpas åt istället för att ställa mer krav på varandra. Jag tror det behövs mer förståelse för de delar som är inblandade. Alla jobbar redan hårt; Lisa, Jenny, våra sekretariat, överdomare, banbyggare, anläggningsansvariga och arrangörer.
Vi behöver hjälpas åt för att inte tappa det fina engagemang vi har i många föreningar. Vi vill erbjuda tävlingar med kvalitet på alla nivåer; till det behöver vi förutsättningarna.

Jag och DJ Tambor 

 

Det jag kan, är att sköta hästar och undervisa elever. Men jag är övertygad om att jag är omgiven av många som kan göra planritningar på anläggningar, förhandla sponsoravtal, marknadsföra, presentera verksamhetsmål för kommuner och planera arbetsfördelning bättre än vad jag kan.

 

Vi behöver lyfta frågan hur vi i häst-Sverige tillsammans kan hjälpas åt att höja kvaliteten till ryttarna, erbjuda bättre möjligheter och underlätta för alla som jobbar hårt för att hålla igång vår tävlingsverksamhet.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*