Tillsammans är vi mindre ensamma

Louise Nyberg | 2/12 - 2020

Helen Åkerlund har alltid haft ett brinnande intresse för sina hästar. Som travtränare har hon elva hästar i träning. Dagarna ägnar hon till att träna dem och sköta sin verksamhet, på kvällarna skor hon andras hästar för att kunna försörja sig själv och familjen.
”Jag kan inte minnas att jag någonsin haft fem veckors semester”, säger Helen. ”Man skulle nog kunna säga att jag arbetar minst 150%.”

I början på det här året, konstarerades att Helen hade förslitningsskador i handen. Läkaren menade att hon behövde opereras så snart som möjligt.
Helen är både själv försäkrad samt har en inkomstförsäkring genom sitt fackförbund som hon är medlem i. Till läkaren gav Helen beskedet att hon behövde tid för planering innan en operation kunde genomföras. En operation skulle innebära sjukskrivning i sex veckor för Helen; under den tiden måste elva träningshästar fortfarande skötas om och 75 skoningskunder planeras för.

 

Helen kontaktade sina försäkringsbolag och visste inte vad hon skulle tro när hon hörde svaret. Hon skulle inte få någon hjälp av dem alls; anledningen var att operationen berodde på förslitningsskador i handen.
Hon kontaktade då fackförbundet, som inte heller skulle hjälpa Helen. Det enda de kunde erbjuda henne var ekonomisk rådgivning.
”Det är ju ett skämt”, säger Helen förtvivlat. ”Vad ska jag med ekonomisk rådgivning till när jag står helt utan inkomst och ersättning i sex veckor?!”

 

Hon ringde vår gemensamma vän Lasse och berättade om sin omöjliga situation. Helen grät och var förtvivlad, såg ingen lösning alls.

 

Snart ringde Lasse upp Helen igen.
”Samla ihop så många av dina kunder du kan det här datumet”, sade Lasse.
”Va?”
”Se till att de kommer hem till din gård med sina hästar. Jag har ordnat några hovslagare så vi kommer hem till dig en lördag och skor upp dem. Vi vill inte ha en krona för det; alla pengarna går till dig och din sjukskrivning.”
Helen kunde inte stoppa tårarna.
”Men vad gråter du nu för då?”, suckade Lasse.  ”Först gråter du för att du är ledsen och nu för att du är glad.”

 

Så kom den där lördagen. Hovslagarna Lars Andersson, Fredrik Råberg, Henrik Hertzberg och Hanna Bruset kom hem till Helens gård och skodde inte mindre än 29 hästar.
Helen kunde knappt tro att det var sant.
”Det är ju självklart att vi ställer upp”, sa Hanna. ”Nästa gång kanske det är vi själva som behöver hjälp.”

 

Det blev inte bara en lördag med mycket arbete utan resultatet blev en riktigt trevlig sammankomst.
Helen bjöd på mat och hovslagarna uppskattade att för en gångs skull arbeta tillsammans. Ett hovslagaryrke innebär ofta arbetstimmar utan kollegor; när dagen var slut var de alla överens om att det här vill de göra fler gånger.

 

När jag nu pratar med Helen är hon både tacksam, lättad och väldigt rörd över den hjälp hon fått.
”Jag vet inte vad jag hade gjort utan Lasse och min mamma. Nu ligger fokus på återhämtning så att jag kan komma tillbaka och jobba med full styrka igen.”

Helens råd till andra småföretagare; är att se över sina försäkringar och i förväg ställa de frågor man behöver ha svar på. Samt att du kan inte ha för många vänner.

 

Bilderna är tagna av Sara Ehlen och Helen Åkerlund.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

1 kommentar på “Tillsammans är vi mindre ensamma

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.

*