Träning är inte konstigt

Louise Nyberg | 25/8 - 2021

Jag såg min kollega jobba en häst på ridbanan; öva att flytta sidvärts, gå undan tryck, slappna av och släppa spänning för läskiga saker.
Vid sidan av ridbanan stod en grupp människor och såg på. Samt filmade det som hände.
Det ser nog märkligt ut för någon som inte förstår. En person på marken med hjälm och häst i longerlina, hållandes en längre pinne med ett tygband i änden. Det ser antagligen ut som att häst och människa dansar en slags dans.

 

Kanske ser det konstigt ut, men det är inte konstigt. Hästar har naturligt sina instinkter att förlita sig på. Det kan vi inte träna bort, men vi kan träna fram ett alternativ att ge hästen.

En bakskygg häst som reagerar med att fly, kan tränas till att istället gå ett steg åt sidan och slappna av. En häst som vill pressa bogen mot den som leder kan tränas till att förflytta bogarna i sidled. En häst som kastar sig förbi uppgifter kan istället ges en uppgift och öka sitt fokus till den som håller i grimskaftet.

 

Det är inte självklart att en häst ska klara av att vi tar av oss jackan när vi sitter på ryggen. Det finns de som blir skrämda av en tappad stigbygel, en lös hund eller en dörr som smälls igen.
Hästar är olika känsliga som individer, men resultatet i hur hästarna reagerar är upp till oss. Vi kan träna dem i att klara av situationer som eventuellt uppstår.
Det är mer konstigt egentligen hur mycket vi förväntar oss att hästarna ska klara av, än att vi tränar dem för det.

 

Jag tänker ofta på hur mycket som krävs och förväntas av en ridskolehäst. De ska tryggt stå still på medellinjen, acceptera att gå i grupp, tillåta ryttarna att göra fel och reagera rätt även när kommandon blir diffusa.
Många hästar kan med rätt träning lära sig att klara av ryttarbyten och arbete i grupp på bästa sätt. Men det finns individer som ändå inte passar för uppgiften.

 

Precis som det finns individer som passar bättre på ridskola än som privathäst.  På ridskolan kanske de får mer motion och slipper ”lämna flocken”  till skillnad från privathästen.

För det är ganska mycket vi kräver av en häst som blir privathäst; det innebär en stor stress för hästen att byta miljö, människor, kompisar, foder, träning och så vidare. Självklart kommer hästen genomgå en personlig förändring och vara beroende av hur människan väljer att lägga upp träningen. Det måste läggas fokus även på de små sakerna, såsom att ledas till hagen eller flytta hästen i boxen.

En häst som inte lämpar sig för tävling blir sällan tävlingshäst. Det blir på lång sikt omöjligt att tvinga en nervös individ för att komma över otrygghetskänsla i att åka transport, högtalare som låter eller att vara mötesskygg på en framridning.
Med rätt coachning kan den nervösa individen bli trygg, men lär den sig inte att trivas i situationen så kommer tävlingskarriären avsluta sig själv.

 

Det är inte konstigt att vi behöver lära våra hästar allt; oavsett deras ålder eller tidigare erfarenhet. Hoppa vattenmattor, rida ut ensam, acceptera klippmaskin eller stå still vid uppsittning.
Receptet är upprepning, skapa rätt förutsättningar, avsluta vid rätt tidpunkt och åter upprepning.

Vi måste alltid vara konsekventa i det vi gör. Det vore konstigt om vi förväntar oss allt att fungera utan träning.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*