Vem är nervös för vad?

Louise Nyberg | 8/7 - 2019

Hon var nervös inför debuten i en högre klass, men hade lovat sin tränare att inte låta andra påverkas av det. Tränaren hade tittat menande på henne senaste träningen när hon började oroa sig.
Men ridpassen inför träningen hade flytit på utan svårigheter. Jag lovade att vara redo att stötta på tävlingsplatsen och stå redo med en påse hon kunde andas i.

Man skulle kunna tro att det är ryttare jag berättar om, men det är en förälder. Vi kom överens om att det skulle behövas en mental tränare inte bara för ryttare utan också för föräldrar ibland.

En annan förälder jag pratat med under veckan hade fått sig en tankeställare när hon läst en intervju med Johan Fallby (varit psykologisk coach i FC Köpenhamn och skrivit ”Gör det bättre själv om du kan!”). Det fick henne att inse att hon inte frågat sina egna barn hur de vill ha det på tävling.
Så hon satte sig ned med ett barn i taget och frågade vad de förväntar sig av henne som förälder; hur skapar vi bäst förutsättningar för barnet att göra sitt bästa på tävling? Barnen håller på med olika idrotter och båda två hade en varsin bild av hur de vill ha det.

Jag har under våren insett, att ibland blir föräldrar till ryttarna så nervösa på tävling att de ställer tusen kontrollfrågor till barnen. Kan du banan? Vet du var mållinjen är? Har du koll på vad du ska göra? Vet du från vilket håll du hoppar oxern? Vet du hur startsignalen låter?
Kontrollfrågorna är inte till för att förbereda barnen inför deras uppgift, utan för att göra föräldrarna mindre nervösa.
Jag insåg att när vi tog bort kontrollfrågorna, fick ryttarna lättare att fokusera.

En ponnyryttare insåg att hennes mamma plötsligt började ställa kontrollfrågor till henne på tävling. Det hade aldrig hänt tidigare så hon frågade förvånat sin mamma:
”Vad är du så nervös för?”
Mamman beskrev det som många andra föräldrar också känner, speciellt om du är en förälder som inte gillar tävlingsmoment. Du råkar vara en förälder med ett barn som älskar tävlingsmomentet, men du själv trivs med att åka med ditt barn på träning och tävling och vara delaktig i äventyret.
Mamman svarade att hon är inte nervös för att barnet ska ramla av, sånt händer och det händer i alla sporter. Men rädslan att barnet ska tvingas hantera besvikelse; den rädslan gör att föräldern inte vill något hellre än att det ska gå bra för barnet. Att hantera sin egen besvikelse är inte alls samma sak som att se sitt barn hantera besvikelse.

Jag frågade min egen mamma igår om hon någonsin blir nervös när jag och min syster tävlar. Svaret blev nej, att hon aldrig någonsin blivit nervös eller känt att vi nog inte skulle klara tävlingsuppgiften. Däremot bidrar mamma med stor inlevelse när vi tävlar.

Jag gick i mål efter en terrängritt under våren. Det första mamma säger efter mållinjen:
”Du red verkligen jättelångsamt.”
Till saken hör att jag tävlingen innan ridit alldeles för snabbt.
Jag (som precis fyllt 30år) förvandlades till en tjurig tonårsunge, tog min ponny, vände på klacken och gick mot transporten.
”Vart ska du?” Frågade mamma.
”Lasta min ponny.”
”Varför då? Du ligger ju på placering.”
”Därför att du sa att jag rider alldeles för långsamt!”
Tävlingen slutade ändå med en tredjeplats för mig och min häst. Jag och mamma lärde oss; när Lollo går i mål, börja med positiv feedback innan det negativa.

Veckan som gått:
– Vi åkte till kliniken och kollade upp min unghäst Czardas. Han har slagit i ett framben och ett bakben i hagen, vilket kommer läka med vila framöver. Inga skador på skelett och ligament så vi känner att hans status är bra.

Czardas 

– Vi var iväg på terrängträning som Manne och Tambor dansade igenom.

Manne och Tambor på terrängträning.

– Syrran startade en Msv C dressyr med Ulmus; deras första tävling på länge. De åkte hem med en tredjeplacering.
– Syrran startade också en H100 fälttävlan m Manne i helgen. Resultatet räckte till ett kval för 2* klass.

Manne med sin fanclub redo för lunch på tävlingsplatsen.

Och hur gick det för ryttaren som debuterade en högre klass? Placerad såklart!

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.