Vi behöver leda hästarna

Louise Nyberg | 4/12 - 2021

 

Jag försöker använda tänket i all hantering. Leda till och från hage, in och ut ur boxen, i boxen, på stallgången, uppsittning och så vidare.
Kunna flytta hästen från marken. Be den att hålla avstånd till mig. Kunna påverka vart den ska flytta sig. Få den att flytta sig avspänt. Få den uppmärksam på mig.

 

Hästar ”råkar” inte vara enkla att hantera. Det krävs att vi är konsekventa, fortsätter att be, uppmärksammar vad hästen gör.
Det ”råkar” inte hända olyckor; ofta har vi fått minst tio varningssignaler innan vi blir skadade. Men vi märker den inte för vi har inte kollat efter dem.
Eller, vi vet inte vad vi ska kolla efter. Och vi förväntar oss att ”allt bara ska fungera”.

Jag ber ofta andra som hanterar mina hästar att vara ÄNNU MER konsekventa. Ännu tydligare och markera att mina hästar måste uppmärksamma dem mer.

 

Under en enda vecka inträffade tre händelser som berör ämnet.

 

”Det är för er säkerhet”, sa jag när en av mina hästar försökt mangla sig förbi dem i grinden. ”Innan ni börjar gå, be hästen ta två steg bakåt. Sedan kommer ni ha dens fulla uppmärksamhet, oavsett hur mycket mat som väntar i stallet.”
”Ja, men din andra häst är aldrig svår att leda in.”
”Nej, just nu är den inte det”, svarade jag. ”Men den är 3 år just nu. Om den får flytta på er hur den vill så kommer den inte fortsätta vara skötsam att leda.”

 

Ju lättare det fungerar att flytta hästen, desto enklare blir det för mig att lasta hästen eller hantera den när den blir stressad. Jag har lagt märke till att det finns ett samband.

 

På ridskolan pratar vi varje vecka om vilka hästar vi behöver lägga mer tid på att arbeta från marken. Vilka hästar vi ska lägga några extra minuter på att leda till och från hagen, för att befästa kommunikation och hästens uppmärksamhet på den som leder. Detta för att förebygga olycksrisker.

Jag gav avslutande feedback till en elev på ridskolan under en lektion.
Eleven konstaterade att hästen inte bjudit riktigt så fint som hon velat under ridlektionen, trots att hon värmt upp med att promenera hästen innan lektionen.
”Ledde du hästen lite halvt bakom dig när du promenerade?”
”Ja.”
”Redan där sätter du kommunikationen för hur bjudningen ska bli under ridpasset.”

 

Jag tänker, att släpa/leda hästen efter sig är ungefär som att middag med ryggen vänd mot sin kompis. Svårt att utbyta kontakt då.
Har jag en häst som vill släpa mig efter sig, ser jag till att den inte går längre fram än jag bett den.

 

Jag hade lastat min häst och skulle ptecis åka hemåt med min bil och släp. Då ser jag hur en häst galopperar förbi mitt bilfönster.
Ryttaren hade stått och ordnat med utrustning på hästen; medhjälparen stod framför hästen och höll i den. Plötsligt hade hästen blivit skrämd och galopperat rakt över medhjälparen, som ”klarade sig” undan med en spricka i ett revben.

 

När jag hjälpt dem fånga in hästen och kollat så de var ”oskadda” startade jag bilen igen. Med ens varse om hur farligt det är att hantera hästar, hur illa det hade kunnat gå. Den insikten gav mig en klump i magen.

Detta är ett blogginlägg. Det är skribenten som står för innehållet i texten, inte Ridenews.

Kommentera

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

*